För trettio år sedan ledde publicerandet av Salman Rushdies Satansverserna till upplopp och mord. Tre decennier senare inser vi att kontroversen om Satansverserna var början på Europas invandringskris, islam och identitetspolitik. Daniel Pipes, min gäst i 'The Green Room' den här veckan, är historiker, ordförande för Middle East Forum och en analytiker av islam i Europa. Vi talar om hur Europa har hamnat i den nuvarande situationen, vad som händer nu med de nya nationalistiska partierna och vad som kan komma att hända härnäst.
Pipes kallar Europas nya nationalistiska partier 'Civilisationister'. Dessa partier kommer från olika bakgrunder och alla är inte högerpartier. Många av dem har en brokig bakgrund färgad av Europas våldsamma 1900-tal. Deras gemensamma nämnare, hävdar Pipes, är deras gemensamma beslutsamhet att bevara Europas historiska kultur i en tid av massinvandring och kulturell splittring. Pipes är frispråkig om bristerna hos människor som Viktor Orban, den inskränkta ungerska demokraten som välkomnades i Vita Huset i maj. Han erkänner också att många av dessa partier har sina rötter i antidemokratisk politik. Österrikes Frihetsparti, nu medlem av regeringen, grundades av en före detta SS-officer. Sverigedemokraterna som hade stora framgångar i valet men fortfarande är utfrusna av de traditionella partierna började som en nyfascistisk marginell grupp på 1980-talet.
Men Pipes hävdar att det förflutna är just det förflutna. 'Låt oss inte fastna i skeletten i garderoben. Låt oss titta på deras politik och var de står i dag. Alla dessa partier har distanserat sig själva från sitt ursprung och de har förflyttat sig till mittenfåran'. Och som han påpekar, det är inte endast de nya nationalistiska partierna som har skelett i garderoben. I Sverige har Socialdemokraterna, det ledande regeringspartiet som skryter om att leda utfrysningen av Sverigedemokraterna, fortfarande inte gjort upp med sitt samarbete med Hitlers Tyskland. I Frankrike var François Mitterrand, försvarare av republiken mot Jean-Marie Le Pen, själv en före detta kollaboratör med Vichy-regimen under krigsåren.
'Jag är helt och fullt medveten om civilisationisternas fel och brister' säger Pipes till mig 'men jag noterar att deras fel och brister inte är unika'. Frågan nu, anser han, är huruvida civilisationisterna kan förhandla fram allianser med etablerade mitten-högerpartier. Om de kan göra detta kommer de att omforma den politiska kartan i Europa och kanske till och med återupprätta det borteroderade förtroendet mellan väljare och politiker. Och vad, undrar jag, är de långsiktiga utsikterna för den taktiska alliansen mellan vänsterpartier och muslimska väljare, en allians av några de mest och de minst socialliberala medlemmarna i de europeiska samhällena.
Under tiden har Pipes några tuffa råd till de europeiska ledarna. I Europa är nationen ett klansamhälle, en 'stor familj' som exkluderar eftersläntrare. Uteslutningen av invandrare kan endast åtgärdas med ett stort investeringsprogram, utbildning samt, säger han, stödjandet av 'en reformerad islam och inte den extrema versionen som är känd som islamism'. Förbjud burka säger han men inte burkini.
