Michael Johns Jr är en förstaårsstudent i Statsvetenskap vid Harvard Kennedy School, med inriktning på internationella och globala frågor. Han är biträdande redaktör för regional säkerhet och Iran för Journal of Middle Eastern Politics and Policy, en studentpublikation vid Harvard Kennedy School
Michael Johns och Dr Daniel Pipes träffades för att diskutera framtiden för USAs utrikespolitik i Mellanöstern under Biden-administrationen.
Dr Pipes har både en fil.kand. och en Ph.D. från Harvard University och undervisade vid både University of Chicago och Harvard innan han började undervisa i politik och strategi vid Naval War College. Dr Pipes har stor erfarenhet som rådgivare åt regeringar och tankesmedjor: Han tjänstgjorde vid utrikesdepartementets politiska planeringsgrupp och satt i styrelsens för det amerikanska fredsinstitutet (the U.S. Institute of Peace) samt var chef för det utrikespolitiska forskningsinstitutet (the Foreign Policy Research Institute). Han är ordförande och grundare av Middle East Forum. Michael var policy-praktikant hos MEF 2016.
Man kan följa Dr. Pipes arbete på hans webbsida, danielpipes.org eller på hans Twitter-sida @DanielPipes.
(Titel i JMEPP: "Biden-administrationen och Mellanöstern")
Michael Johns: Vilka är de mest betydelsefulla policy-förändringar som Biden-administrationen sannolikt kommer att göra för Mellanöstern redan första dagen?
Daniel Pipes: Som svar hänvisar jag till två grundläggande saker: För det första, precis som Trump när han tillträdde hade för avsikt att upphäva Obamas politik har Biden för avsikt att upphäva Trumps. För det andra har Biden ingått i regeringar i nästan ett halvt sekel vilket gör att han personligen personifierar det Demokratiska etablissemanget. Tillsammans leder dessa två insikter mig till att förutspå en omedelbar återgång till traditionell och konventionell politik. Vad gäller förändringar i Mellanöstern från första dagen: jag tvivlar på att Biden kan göra mycket mer än signalera sina intentioner via telefonsamtal till ledare och utfärda administrativa order. En sådan order kan vara att tillåta invandring från de tretton fientliga eller kaotiska länder som Trump förbjöd; en annan kan vara att tillåta Palestinska Myndigheten att återöppna sin beskickning i Washington.
 Kommer Palestinska Myndigheten att tillåtas återöppna sin beskickning i Washington? |
MJ: Vice-president Biden har signalerat sin intention att återvända till president Obamas Gemensamma handlingsplan (JCPOA), Iran-avtalet. Kommer detta att ske?
S: Svaret på den frågan beror till stor del på en omständighet utanför Bidens kontroll, nämligen Irans interna politik, avtalet är nämligen lika omtvistat i Iran som i USA. Den pragmatiske Rouhani-Zarif-fraktionen vill förmå USA att komma tillbaka; den ideologiska fraktionen ledd av Khamene'i gillade aldrig avtalet och vill ha ett högt pris för att återuppta det (bokstavligen: man kräver en rejäl amerikansk handpenning). Med tanke på denna dynamik plus en öppnare lobbyverksamhet från de sunniarabiska staterna i Washington än vad som var fallet under Obama-åren, är jag benägen att tro att den amerikanska regeringen kommer att få svårt att återuppta JCPOA på acceptabla villkor.
 Ledarna för de två iranska fraktionerna, Khamene'i och Rouhani. |
F: Hur förväntar du dig att Biden-administrationen kommer att hantera Irans aggressiva handlingar utanför landets gränser, särskilt i Irak och Persiska viken?
S: Obama tonade ner de iranska överträdelserna i sin strävan efter ett avtal; Biden kan frestas att göra detsamma. Med detta sagt så gör utvecklingen under de senaste fyra åren att det inte blir lätt att återgå till den tidigare situationen. Inhemsk opposition mot Iran har blivit en viktig faktor i Jemen, Libanon och Irak samtidigt som saudierna och andra visar större beslutsamhet att motsätta sig Teheran.
 Libanesiska demonstrationer mot Iran nådde till och med New York City, som här den 26 oktober, nära FNs högkvarter. (© Daniel Pipes) |
F: I vilken utsträckning kommer den senaste kaskaden av arabisk-israelisk diplomatisk normalisering att omforma Mellanöstern?
S: I stor utsträckning. Förändringen i relationerna mellan de sunniarabiska staterna och Israel har pågått under en längre tid; när allt kommer omkring så presenterades Abdullah-planen 2002 medan det senaste fullskaliga kriget mellan arabstaterna och Israel ägde rum 1973 (av en tillfällighet samma år som Joe Biden valdes in i Senaten). I årtionden har arabstaterna blivit alltmer ovilliga att bekämpa Israel och mer benägna att acceptera det, en trend som drivits av den kraftiga nedgången av energipriserna 2014 och 2020, JCPOA (Iran-avatalet), en växande anti-islamism och Trumps uppmaningar. Om inte något mycket oväntat sker bör denna utveckling fortsätta. Israel har redan formella relationer med 6 av 22 medlemsländer i Arabförbundet; det antalet kommer sannolikt att öka.
F: Kommer denna utveckling att förändra Biden-administrationens sätt att hantera Israel och den Israelisk-palestinska konflikten?
S: Ja. Biden-teamet är benäget att ge Mahmoud Abbas och Palestinska Myndigheten en vetorätt över mycket av Mellanöstern-diplomatin; det är samma gamla historia, sammankoppling, den ogenomtänkta uppfattningen att den Arabisk-israeliska konflikten driver Mellanöstern, att framsteg överallt kräver palestiniernas välsignelse. Generellt sätt har arabiska statsöverhuvuden tappat tålamodet med Palestinska Myndighetens avvisningspolitik och vill inte begränsas av den. Om Vita Huset skulle stöta på protester mot den misskrediterade sammankopplingen från Khartoum och kanske även Algeriet, kommer man att behöva ompröva sina förutfattade meningar.
F: Kommer Biden att få en lika svår relation med premiärminister Netanyahu som Obama hade?
S: Ja; det danske kommer att vara lite smidigare men det kommer oundvikligen att domineras av spänningar med tanke på den växande skara antisionister i det Demokratiska partiet och Bidens egen långvariga, skenheliga och mästrande attityd mot den judiska staten. Här är en parafrasering av en samtida israelisk rapport om Bidens möte med dåvarande premiärminister Golda Meir 1973, om man ersätter Nixons namn med Trumps gäller det även idag: "Biden kritiserade Nixon-administrationen för att 'dras ner av Israel' och klagade över att det var omöjligt att ha en verklig debatt i Senaten om Mellanöstern eftersom senatorer var rädda för att säga saker som inte var populära hos judiska väljare".
 Joe Biden mötte Golda Meir strax efter hans inval i Senaten 1973. |
F: I ett Twitter-meddelande förra veckan gav du president Trump bättre betyg för hans Mellanösternpolitik än vicepresident Biden, förutom visavi Turkiet där du ansåg att Trump var "fruktansvärd" och Biden "bra". Varför det?
S: Trump gav Recep Tayyip Erdoğan fripass i alla frågor förutom i en bisarrt liten fråga (rörande pastor Andrew Brunsons kvarhållande). Vissa observatörer kopplar denna mjukhet till Trumps ekonomiska intressen i Turkiet, en tolkning som han själv – konstigt nog – har uppmuntrat. Men jag ser det mer som ett exempel på en konstig tendens till manlig vänskap med diktatorer, inklusive Vladimir Putin och Kim Jong-un. Biden däremot är del av huvudfåran i denna fråga, han kallar Erdoğan för en "autokrat" och uppmanar till en tuffare politik gentemot Turkiet i sådana frågor som gasutvinning i Medelhavet, Incirlik flygbas och kurderna.
F: Obama motarbetade demokratirörelsen mot en fientlig regim i Iran och uppmuntrade den mot en vänskaplig regim i Egypten; vilka beräkningar låg bakom den inställningen och kommer vi att få se en repris med Biden?
S: Det är ett klassiskt exempel på dubbelstandard, att behandla en fienderegim varsamt i ett försök att locka den till sig och en allierad barskt eftersom den upplevs som irriterande. Tänk bara på Ryssland och Polen eller Kina och Taiwan. Obama satsade sitt utrikespolitiska rykte på ett avtal med Iran och hade inte en tanke på att låta ett irriterande civilt uppror komma i vägen för honom; han kände också avsmak för Mubarak och såg ingen anledning att hjälpa honom. Jag förväntar mig att Biden upprepar samma mönster, om än något mindre häftigt.
 Dåvarande vicepresident Joe Biden talar vid Harvard Kennedy School 2014. |
F: Trump-administrationen har just meddelat att man drar tillbaka tusentals trupper från Irak och Afghanistan. Är detta ett klokt beslut?
S: Nej, det öppnar vägen för ytterligare oroligheter i de två länderna, länder i vilka USA har förlorat tusentals liv och investerat biljoner dollar. Denna plötsliga förändring i sista minuten beror troligen på att Trump känner att han måste hålla sitt löfte att avsluta vad han kallar Amerikas "eviga krig". Men med tanke på det faktum att han kommer att bli en privat medborgare om några få veckor så är det oerhört oansvarigt av honom att påbörja detta viktiga initiativ så sent i sin mandatperiod.
F: Hur påverkar detta den nya administrationen?
S: Det ställer dem inför det otrevliga valet att acceptera Trumps fait accompli eller att upphäva det. Det senare kommer inte att bli en lätt uppgift med tanke på hur tillbakadragandet ändrar attityderna i de utländska länderna och i USA. Kort sagt lämnade Trump en stinkbomb på Resolute-skrivbordet för sin efterträdare.
