Berman, vice ordförande för Amerikanska utrikespolitiska rådet, har i denna samling av tidigare publicerade artiklar gjort en användbar och kortfattat sammanställning med information om ledande iranska oppositionsgrupper och de utmaningar de står inför. Hans intresse härrör från möjligheten att "dessa individer och krafter mycket väl kan komma att ärva den iranska nationen".
Berman börjar med att sammanfatta viktiga egenskaper hos fyra externa oppositionella. Den sista Shahens son, Reza Pahlavi, framträder med sin vision "av icke-våldsmotstånd mot Irans prästerliga regim". Den mest högprofilerade och kontroversiella exilgruppen Mujahideen-e Khalq är däremot "övertygad om att den iranska regimen helt enkelt är för brutal, för förankrad och har satsat för mycket på att behålla sitt grepp om makten för att kunna avlägsnas genom fredliga medel. Alternativet skulle mycket väl kunna vara väpnat motstånd och här har MeK en klar fördel".
Sedan har vi den iransk-amerikanska aktivisten Masih Alinejad som använder sin skicklighet på sociala medier till att bekämpa den obligatoriska huvudbonaden i Iran med målet "att utnyttja detta missnöje för en bredare, crowdsourced antiregimrörelse". Slutligen Mariam Memarsadeghi och hennes Tavaana-initiativ hopp
"för att bygga upp kapacitet inom det iranska samhället genom medborgarutbildning och offentlig dialog om ämnen som kvinnors rättigheter, islamisk reform och demokratiska värderingar, frågor som i allmänhet fortfarande är tabu inom den Islamiska republiken".
En granskning av oppositionen inom Iran följer. Här berättar Berman om Hamava eller the Coalition of Committed for a Secular Democratic Iran (Koalitionen av engagerade för ett sekulärt demokratiskt Iran), inom ramen för den radikalisering som har ägt rum sedan 2009:
"Då fanns det fortfarande ett sken av "lojal opposition" som försökte reformera den Islamiska republiken Iran snarare än dess fullständiga nedmontering. ... Idag däremot är iranier i överväldigande grad förenade i sin önskan om en radikal förändring av regeringen."
Slutligen skisserar Berman upp några av de utmaningar som de oppositionella står inför: regimens nedstängning av internet, befolkningens många och djupa etniska splittringar, meningsskiljaktigheter om vad som ska komma efter mullorna, en spänning mellan generationerna och det Iranska revolutionsgardet makt.
Läsarna kan inte få en snabbare, bättre sammanfattning än Kampen för Iran.
