Översatt av Hinrich Biesterfeldt och Tricia Tunstall.
Bokens webbsida.
Med "history of Islam" (islams historia) menar Bauer märkligt nog varken en krönika av religionen islam eller dess anhängare utan kontrasten i muslimernas synsätt under två långa perioder 900 – 1500 och 1800 till idag. Bauer, en professor i arabiska och islamiska studier (inte historia) vid University of Münster i Tyskland, har en enkel tes som han maler på om på en mängd sätt på hundratals sidor: Ursprunglig islamisk kultur hyllade dubbeltydlighet i skepnad av ibland flärdfull erotisk poesi eller flera idéer om korantolkning. Sedan krossade västerländskt inflytande detta bräckliga och mjuka synsätt och ersatte det med en fanatisk, ihärdig, humorlös mentalitet.
Bauers ord: "i klassisk (islamisk) tid kännetecknades områdena lag och religion, språk och litteratur, idéer om politik och sex och kontakt med 'främlingen' av ett lugnt accepterande av komplexitet och dubbeltydlighet och ofta med ett översvallande behag av dem. Denna höga nivå av tolerans av dubbeltydlighet försvann dock och gav efter för den intolerans av dubbeltydlighet som på ett iögonfallande sätt utmärker nutiden. Många västerländska observatörer av islamisk kultur säger sig nu urskilja i denna intolerans av dubbeltydlighet islams rätta ansikte – fast allt de ser är sin egen spegelbild. Ett av målen med den här boken är att visa att västvärlden hade del i utvecklingen av denna fientlighet gentemot dubbeltydlighet". Med andra ord, islamism är "en karikatyr av västvärldens egen ideologisering och ensidiga syn på världen".
Gäsp. Ytterligare en akademiker som frammanar annu ett sätt att ge sig på västvärlden; Bauer gör sig beredd på att hyllas som den nye Edward Said.
Naturligtvis hade västvärlden en stor påverkan på muslimer och islam och självklart var en del av det skadligt. Denne recensent har till och med skrivit en bok om en liten aspekt av detta olyckliga inflytande (konspirationsteorier). Men västvärlden hade också en gynnsam påverkan (den vetenskapliga metoden) något Bauer aldrig nämner och skulden för att anamma ruttna aspekter av västerländsk kultur är lika mycket muslimernas som västerlänningarnas, något Bauers skildring av muslimer som människor från Arabian Nights aldrig medger.
Om en läsare söker en lång, tråkig vetenskaplig antivästerländsk tirad att konsumera så fyller En kultur av dubbeltydlighet (A Culture of Ambiguity) det behovet. Annars hoppa över den.