Bokens webbsida.
"Det här är en bok om kristendomen som den existerade och existerar i Mellanöstern" skriver redaktörerna i förordet och tillägger att den här historien "inte är någonting mindre än en klenod som överlevt". Philip Jenkins skriver i förordet att Handboken "utgör en skatt som forskare kommer att dra nytta av i årtionden framöver. Detta är ett fantastiskt bidrag". Heather J. Sharkey tillägger i sin introduktion att den aktuella volymen "vittnar om det livfulla kunskapsläget om kristendomen i Mellanöstern" och förutspår att den "kommer att bli en referens för forskare och en prövosten för läsare".
Med sådant självberöm verkar recensentens arbete vara överflödigt. Men när man studerar denna massiva volym finner man att även om bidragen är förutsägbart ojämna ger de i sin helhet en användbar Handbok, en som betonar fakta framför idéer, som täcker många ofta förbisedda ämnena om kristendomen i Mellanöstern. De fyrtiosex kapitlen är indelade i fem avsnitt: sociohistoriska, religiösa möten, kontextuella uttryck, sociopolitiska influenser och land för land. Om man lägger jargongen åt sidan kommer nog de flesta läsare att hitta ett kapitel om det som intresserar dem, från "Missionärsrörelser i Nisibis, Armenien och Sidenvägen" till "kristen musik och gudstjänst i Mellanöstern".
En sådant rikt sortiment gjorde denna recensent starkt medveten om sin egen okunskap om ämnet. Till exempel visste han ingenting om schismen 1724 mellan anhängarna till Sylvester och Cyril, vilket ledde till bildandet av den Grekisk ortodoxa kyrkan av Antiochia och den Melkitiska grekisk-katolska kyrkan av Antiochia. Likaså var han okunnig om att kristna från Mellanöstern utanför regionen beräknas uppgå till 7,7 miljoner, med mer än 4 miljoner i Nordamerika, 2.6 miljoner i Latinamerika och mer än en halv miljon i Europa. Däremot uppskattas antalet kristna konvertiter från islam i Saudiarabien till fem tusen. Att noggrant läsa igenom Handboken ger mycket mer.
