Bokens webbsida.
I en ovanlig kombination av ämnen har van Nieuwkerk, en antropolog vid Radboud University i Nederländerna, sammanställt sexton empiriska fallstudier av konverteringar till och konverteringar från islam i Europa, Nordamerika och Mellanöstern. Men med tanke på mängden studier om "förflyttning till" islam ger kapitlen "röra sig bort från" mer originell information och är av större intresse.
Mona Alyedreessy noterar att när man tittar på britter som blev muslimer och sedan lämnade tron så fann man att "många muslimska sedvänjor, attityder och beteenden var oförenliga med (både) islamiska och brittiska värderingar", en starkt kritisk bedömning. Vidare klagade de över "hyckleri" och "motsägelsefullt beteende" bland arvsmuslimerna (det vill säga de som är födda muslimer). Pressen att vara "goda muslimer" fick många konvertiter att göra uppror och överge islam. Ännu värre, en klagade på att "islam inte vill att du skall njuta av livet alls". Kvinnor kan fira sin konvertering från islam genom att göra sig av med sina hijabs och andra islamiska attiraljer i en moské – eller till och med bränna dessa plagg.
Simon Cottee säger att lämna islam kan jämföras med skilsmässa, men förkastar sedan den analogin till förmän för en homosexuell som "kommer ut". Han sammanfattar upplevelsen som "ett trauma och lidande ... en utdragen och psykologiskt kostsam process".
I Egypten, säger Nieuwkerk, initierade Al-Azhar University en kampanj för att bekämpa ökande ateism (en studie av ungdomar visade att en av åtta var ateist) och den "tysta revolutionen" som inkluderar kvinnor som tar av sig slöjan, en trend i riktning mot spirituell sufism och den växande sociala acceptansen av skepticism och icke-tro.
Teemu Pauha och Atefeh Aghaee noterar att från 2014 är "apostasi olagligt i tjugofem länder, vilka alla förutom Indien har en muslimsk majoritetsbefolkning" där Irans regering är den enda regering som formellt avrättat en person för detta brott. De tittar på konvertiter från islam och finner att de bildar fyra grupper: sökare, rationalister, de desillusionerade och rebeller, och drar slutsatsen att "de lyckligaste ateisterna är ofta rationalister och de argaste är rebeller. De ledsnaste och de mest längtansfulla finns i sin tur bland sökarna".