Denna massiva volym, nu i sin sjätte årliga upplaga, bygger på 37 författare och täcker 31 länder. Publicerad i förening med sju "samarbetspartner" (vilket visar på detta ämnes grundläggande karaktär), döljer det av någon anledning den flagranta turkiska regeringens roll som de tidigare fem upplagorna stolt uppvisade.
 De sju organisationer som tjänar till att dölja den turkiska regeringens roll i framtagandet av Europeiska Islamofobirapporten 2020. |
Studien börjar med att slå fast att år 2020 "inte endast har tillståndet för islamofobi i Europa inte förbättrats, det har blivit värre, även om det inte nått en brytpunkt". Ännu värre, "franska och österrikiska muslimer har lämnats i händerna på brutalt statsvåld". Inte bara det, redaktörerna är storslagna om vikten av deras ämne för hela Europa: "Islamofobi devalverar inte endast livet för människor som anses annorlunda utan ifrågasätter humaniteten i ett samhälle som låtsas stå för alla människors lika värde".
Som man kan förvänta sig är dessa 886 sidor fyllda med exempel på fruktansvärda saker som gjorts mot och sagts om muslimer. Som man också kan förvänta säg är många av dessa exempel inte så fruktansvärda.
- Den svenska utbildningsministern: "regeringen har beslutat att stoppa etableringen av nya religiösa skolor".
- En bulgarisk åklagare anklagade en brottare med en syrisk far för att ha deltagit i "terroristaktiviteter utomlands" baserat på fotografier den då 16-åriga tonåringen själv postade på sociala medier 2015 – 16 i Syrien, i vilka han bar en militäruniform och hade vapen i sina händer.
- Den österrikiska polisen slog till mot misstänkta medlemmar av det Muslimska brödraskapet och Hamas.
- En tidigare finsk inrikesminister uppmuntrade den nuvarande inrikesministern att anta strängare invandringslagar.
- En irländsk grupp klagade på att en sportarena "var genomsyrad av blod av skräckslagna djur slaktade utan någon form av bedövning" (utan att nämna förövarnas identitet).
Mest underhållande är ett exempel på Kosovas "islamofobiska" media som består av ... en artikel publicerad i The Washington Times. Om dessa exempel utgör "islamofobi" är det inte att undra på att muslimer strömmar till Europa i allt större antal i förhoppning att kunna starta sina nya liv.
Uppdatering 8 mars 2022: Martha Lee ger en mästerlig analys av den Europeiska islamofobirapporten i "Turkiet lobbar för att förbjuda kritik av islamism i Europa" (Turkey Lobbies to Outlaw Criticism of Islamism in Europe). Hon noterar också fler absurda exempel på påstådd "islamofobi". Här är ett: studien kategoriserar "den kroatiska parlamentsledamoten Marijana Petir som en islamofob på grund av hennes bemödanden att kämpa för kristna som lider av förtryck i länder med muslimsk majoritetsbefolkning".
Hon pekar på hur till och med kritik av Turkiets regim anses vara "islamofobi":
Serbiens missnöje med Erdoğans beslut att omvandla Hagia Sophia från museum till moské anses vara på grund av "antiturkiska åsikter och attityder" och "är öppet islamofobiskt".
I kapitlet om Albanien, ...albansk kritik av den turkiska regeringens försök att anta en lag som gav amnesti till barnvåldtäktsmän om de gifter sig med sina offer avvisas som "turkofobi" och "antiturkisk propaganda". Liknande exempel där anti-AKP känslor avvisas som islamofobi finns i kapitlen om Bulgarien och Grekland.
