Stephen Smith, professor i Afrikanska studier vid Duke University, granskar demografin för att kunna dra djupgående slutsatser om Europas och Afrikas framtid. Besinna vissa obearbetade fakta: när Europas "kapplöpning till Afrika" ägde rum omkring 1885, hade Europa (exklusive Ryssland och det som nu är Östra Thrakien) uppskattningsvis en befolkning på 240 miljoner invånare och Afrika 100 miljoner. Idag är dessa siffror 600 miljoner och 1,25 miljarder. Enligt vissa prognoser kommer det att år 2050 vara 600 miljoner respektive 2,5 miljarder. Så under en period på 165 år kommer således Afrika att ha vuxit tio gånger snabbare än Europa.
Smith noterar dessa siffror och den desperation som driver många unga afrikaner att ta sig till Europa och anser att "varken Europa eller Afrika ännu har förstått vidden av den utmaning som ligger framför dem. De två kontinenterna är fortfarande inte förberedda för ett migrationsmöte av aldrig tidigare skådad omfattning". I sin fängslande bok fortsätter han att utforska denna utmaning som han något föraktfullt kallar "kapplöpningen till Europa".
Det kommer inte att kunna jämföras med 1800-talets version av konkurrens bland Europas elit för handelsvaror, marknader och "en plats i solen", utan det kommer att beröra vanliga afrikaner, främst unga män med disponibel inkomst (för att betala för sina resor) och "oändliga aspirationer" på jakt efter rikedomar. När man tittar på historiska prejudikat, i första hand gränsen mellan USA och Mexiko, förutspår Smith att "fler än 100 miljoner afrikaner sannolikt kommer att korsa Medelhavet" under de kommande två generationerna och att en fjärdedel av Europas befolkning kommer att bli vad han kallar afro-européer.
Författaren som är en tidigare journalist på de stora franska vänstertidningarna (Le Monde, Libération), bryr sig inte om migranternas rättsliga status, än mindre "ligger han vaken om nätterna och darrar vid tanken på utsikten av en 'afrikanisering' av Europa". Tvärtom, afrikaner som finner arbete "förser europeiska ekonomier med de hjärnor eller muskler som behövs och åldrande samhällen med ... ungdom och mångfald". Han avfärdar föraktfullt "den euroepiska fantasin om muslimsk erövring". "Fästning Europa" kallar han "ökänt i mångas ögon som varande en förlorad strid utkämpad för en skamlig sak". Varje försök att hindra afrikansk migration genom enbart säkerhetsåtgärder är "dömt att misslyckas".
Hans oro handlar väldigt mycket om annat, om att Afrika förvandlas till "en övergiven hulk" när dess mest dynamiska element "bestämmer sig för att lämna för Europa (och) ge upp sitt hemland". Han förstår de enskilda afrikanernas motiv men tror "de har fel – är på väg åt fel håll ... för sin kontinents öde". I själva verket tänker de själviskt bara på sig själva och "rymmer" från Afrikas framtid. Sammantaget har Afrika mycket att förlora på denna befolkningsförflyttning.
Tja det är en slutsats man kan dra av de avgörande fakta som Smith vältaligt har pekat på.