Författarna, båda professorer vid amerikanska universitet, inleder den här boken med en öppen, oskyldig fråga: "Är medias bevakning av muslimer och islam lika negativ som kritiker hävdar?" De visar sedan sin partiskhet genom att erkänna att "Titeln på vår bok, Bevaka muslimer (Covering Muslims) är ett medvetet eko av Edward Saids Covering Islam som först dök upp 1981. .. Fyrtio år senare gör våra kvantitativa analyser inte mycket för att utmana Saids slutsatser, vilket understryker detta problems långvariga karaktär".
Efter att ha börjat med en förutbestämd slutsats fortsätter Bleich och van der Veen med att bevisa den slutsatsen genom att förlita sig på datorer för att skanna "alla 256 963 artiklar som nämner muslimer eller islam i 17 nationella och regionala amerikanska dagstidningar under en period på 21 år" från januari 1996 till december 2016. De "demonstrerar först precis hur negativa de (omnämnande av muslimer eller islam) är jämfört med den genomsnittliga tidningsartikeln" därefter "gör de fyra typer av jämförelser: mellan grupper, över tid, över länder och över områden" genom att gå igenom ytterligare 1½ miljoner artiklar som handlar om relaterade ämnen.
Författarna medger att "När man arbetar med mer än en miljon artiklar är det omöjligt för en forskare att läsa ens en liten bråkdel av dem" och erkänner att de i väldigt stor utsträckning förlitat sig på datorstödda ämnesmodelleringsalgoritmer, något som inte avslöjas för läsaren förutom som hastigast i en bilaga. Datavetare har naturligtvis länge vetat att matar man in skräp får man ut skräp – på fackspråk "skräp in – skräp ut"; om vi inte vet vad maskinerna är programmerade att göra hur kan vi då lita på resultaten?
Men Bleich och van der Veens mer djupgående problem har ingenting med metodologi att göra. Det handlar om deras bedövande blindhet för det faktum att negativ bevakning av muslimer och islam inte beror på medfödda fördomar utan på två monumentala fakta: fjorton århundraden av fientliga muslimsk-kristna relationer i bakgrunden och en epidemi av islambaserat våld, kulturell imperialism och religiös överhöghet som varje icke-muslimsk vuxen som lever idag har upplevt. Tills professorerna erkänner denna uppenbara verklighet är alla deras datorprogram utan värde och kan utan problem avfärdas som skräp ut.
