Greble argumenterar mot konventionellt tänkande och hävdar att "Sydöstra Europa var centralt för den europeiska erfarenheten av att möte islam". Genom att göra detta fokuserar hon på en liten och perifer befolkning under omkring sjuttio år. Även om denna tes är giltig frammanar den grandiosa titeln missvisande fjorton århundraden av muslimsk-kristen interaktion. En titel som "Balkan-muslimer, 1878 – 1949: En historia av småskalig komplexitet" skulle betydligt mer korrekt fånga ämnet för hennes bok.
Men är tesen övertygande? Var muslimerna i sydöstra Europa verkligen mer centrala för den europeiska erfarenheten av islam än indiernas påverkan var på Storbritannien, algeriernas på Frankrike och turkarnas på Tyskland? Hade de i ett bredare historiskt perspektiv större påverkan än kyrkan under fjorton århundraden? Eller är detta en speciell vädjan från en ung forskare, docent i historia och ryska och östeuropeiska studier vid Vanderbilt University, för hennes specifika forskningsområde?
Grebles tes inskränker sig till en pervers tolkning av västerländsk nationalism: "Diskriminering av kvinnor, män från arbetarklassen och språkliga, konfessionella och etniska minoriteter var centralt för nationsbyggande projekt från USA till Centraleuropa". Enligt detta synsätt "framställdes muslimer som utmanade godtyckliga europeiska normer ... som banditer eller utländska agenter, deras kultur beskrevs som en 'sammandrabbning av civilisationer', deras idéer kritiserades som icke-västerländska, främmande, andra".
Balkan-muslimernas påstådda centrala roll ligger i att de är de första att uppleva den globala verkligheten att stater med icke-muslimsk majoritetsbefolkning "visar sig oförmögna att acceptera existensen och möjligheten av muslimska medborgare". Ett enkelt faktum visar på dumheten i denna slutsats, nämligen den enormt stora, stadiga och entusiastiska 60 år långa invandringen av muslimer till länder i väst, där de blev medborgare.
Det hade varit bättre för Greble om hon hållit sig borta från det storslagna teoretiserandet och istället hållit sig till sitt ämne där hon är en duktig forskare, i synnerhet är hon duktig på att gräva upp obskyra men anmärkningsvärda historier. Kanske kommer den andra upplagan av hennes bok att anta denne recensents förslag till titel och överge elementen av Edward-Saidian-pretentioner.
