Detta är introduktionen till en samling artiklar.
När vi först formulerade tanken på Israel Victory-projektet i slutet av 1990-talet (och först skrev om det i april 2001), verkade det lika avlägset som månen. Men nu har kombinationen av mer realistiska israeliska politiker och arabiska staters fokuserande på det iranska hotet gjort att det är inom räckhåll. Därför måste dess konsekvenser utarbetas i detalj. Detta är syftet med boken i dina händer.
Israelisk seger innebär att Israel påtvingar sin vilja på palestinierna på Västbanken och Gaza så att majoriteten där slutligen upphör med att försöka eliminera den och istället acceptera den judiska statens permanenta existens. Victory-projektet syftar till att besegra palestinierna så de inte längre är en fiende, varken på militära, diplomatiska, ekonomiska eller andra slagfält. Ironiskt nog gynnas palestinierna av att befrias från sin besatthet av Israel mer än israelerna eftersom det äntligen öppnar en väg för dem att bygga upp sitt egna statsskick, ekonomi, samhälle och kultur. Därför kommer alla parter att tjäna på en israelisk seger och palestinskt nederlag.
Opinionsundersökningar visar att den israeliska allmänheten alltmer attraheras av tanken på israelisk seger. Till exempel fann en opinionsundersökning utförd av Midgam Research & Consulting efter kriget mellan Israel och Hamas i maj 2021, att 82 procent av de judiska israeler som svarade på undersökningen instämde i att "Man kan inte blidka Hams; endast genom att otvetydigt besegra dem kan vi få ett slut på denna konflikt". Och 70 procent instämde i att "Det kan inte bli några överenskommelser med terroristorganisationer, endast omintetgörande. Israel måste använda sig av alla sina militära, diplomatiska och ekonomiska medel för att krossa Hamas vilja att fortsätta kämpa".
Israeliska politiska ledare talar nu om att vinna. Framtida premiärminister Naftali Bennett gjorde detta när han välsignade trupperna: "Stärk händerna på dem som försvarar vårt heliga land, befria dem och pryd dem i segerns mantel". När han var premiärminister talade Benjamin Netanyahu om "Israels seger". När han var president anslöt sig Reuben Rivlin till Israel Victory-projektet: "Från sionismens begynnelse till idag är ett Israel som tar initiativet ett Israel som segrar. Nu är det dags att ta initiativet; nu är det dags att segra". Tidigare försvarsminister Avigdor Liberman klargjorde att hans mål gentemot Hamas var att "bryta deras vilja att fortsätta kämpa".
Detsamma gäller de militära ledarna. IDFs stabschef Aviv Kochavi anser att den israeliska militären har "formulerat ett koncept för seger genom den fleråriga 'Momentum'-planen". När han förberedde sig för att ta över det Södra kommandot tog generalmajor Eliezer Toledano upp de utmaningar som väntar dem: "Jag är ansvarig för gränsskyddet, för att vinna kriget och för att tillhandahålla säkerhet och för att sörja för att medborgarna i Israel känner sig säkra".
Teherans dominerande inflytande över fyra arabiskspråkiga huvudstäder (Baghdad, Damaskus, Beirut, Sanaa) såväl som dess fortsatta aggressioner i kombination med svag amerikanskt stöd har fått flera arabiska ledare att se på Israel som en allierad. Det började med Förenade Arabemiraten men även i Bahrain, Oman, Saudiarabien och Sudan ser beslutsfattare Israel mindre genom linsen av den Palestinsk-israeliska konflikten och mer i termer av bilaterala relationer vilket ger Israel mer handlingsfrihet.
Israel Victory-projektet är lätt att förklara men får komplexa konsekvenser. Vilken taktik bör Israel använda? Hur mycket våld krävs? Står israelisk etik i vägen för seger? Brutaliserar det det israeliska samhället? Skadar det israels rykte internationellt? Kan palestinierna besegras med tanke på deras världsomspännande stödnätverk? Tillhandahåller islam en oslagbar kärna? Hur vet man att palestinierna ändrat inställning? Hur kommer ett nederlag att påverka israels muslimska medborgare?
De utmärkta artiklar som följer tar upp flera aspekter av denna undersökning: Den israeliske parlamentsledamoten Zvi Hauser pläderar för att avväpna Hamas. Parlamentsledamoten Evgeny Sova framlägger idéer om hur man kan stärka segerandan. Generalmajor (i reserven) Itzhak Brik visar hur IDF kan vinna nästa krig. Brigadgeneral (i reserven) Chilik Soffer avslöjar hur den israeliska allmänhetens motståndskraft är starkare än man hittills trott. Brigadgeneral (i reserven) Amir Avivi förklarar att seger betyder att man etablerar full suveränitet i Negev och Tom Nissani säger detsamma om suveränitet över Tempelberget. Shlomo Neeman utforskar hur man kan stå emot internationella påtryckningar. Sarah Haetzni-Cohen diskuterar vikten av civilsamhällets organisationer. Yifa Segal tillbakavisar den felaktiga kopplingen mellan fattigdom och våld. Carma Feinstein Cohen uppmanar israelerna att utveckla ett större självförtroende.
Den israeliske strategen Efraim Inbar försäkrar med tillförsikt att palestinierna inte är något annat än en "strategisk olägenhet" eftersom de har varken ekonomisk eller militär makt; men han förbiser det faktum att den globala vänsterns alltmer våldsamma antisionism nästan uteslutande vilar på dess uppfattning att Israel behandlar palestinierna på Västbanken och Gaza illa. Det betyder att enda sättet att minska denna farliga fientlighet – föreställ dig en Bernie Sanders-liknande vänsterpolitiker en dag i Vita Huset – är att lösa den palestinska frågan. Ur israelisk synvinkel är därför hanteringen av Västbanken och Gaza lika brådskande som hanteringen av Irans kärnvapenarsenal. Och nu är det dags att ta itu med detta medan det internationella sammanhanget är relativt gynnsamt.
Israel Victory-projektet är Israels enda möjliga väg att gå för att lösa problemet. Det har två huvudsakliga fördelar. För det första, till skillnad mot Jerusalems nuvarande politik som endast släcker bränder, riktar den in sig på den palestinska avvisningspolitiken som underblåser världsomfattande anti-Israel känslor. För det andra går den att anpassa till situationen, man vet inte vad som händer efter att palestinierna accepterar Israel – till exempel säger den inget om Västbankens slutliga status; det betyder att alla som önskar säkerhet och välgång för Israel kan stödja det.
Brigadgeneral (i reserven) Yossi Kuperwasser, en av författarna till denna bok, påpekar helt riktigt att "När vi talar om seger då börjar vi vinna". Gud stödjer tydligen israelisk seger när han talar till Israel i Femte Moseboken 20:3-4: "Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta. Ty Herren er Gud går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger". Lite mer lättsamt uttryckt; den amerikanske komikern Alan King sade skämtsamt att alla judiska högtider kan sammanfattas så här "De försökte döda oss, vi vann, låt oss äta". Observera det viktiga verbet här: "vann". Detta är ett utmärkt råd till Israels regering.
