Det finns en gemensam grund som erbjuder ett sätt att föra ämnet framåt.
Är det dags att implementera tvåstatslösningen – det vill säga att erkänna den halvsuveräna Palestinska Myndigheten som en stat, som "Palestina" vid sidan av Israel?
 Netanyahu (H) och Biden var en gång i tiden överens. |
President Biden säger ja – "den enda riktiga lösningen är en tvåstatslösning" – och 19 Demokratiska senatorer kräver "två stater för två folk". Israel premiärminister Benjamin Netanyahu säger nej – "Israel kommer att fortsätta motsätta sig ett ensidigt erkännande av en palestinsk stat" – och Republikanerna, med Washington Posts ord "kramar Netanyahu hårdare". Denna högprofilerade konflikt hotar att skada båda ländernas intressen. Lyckligtvis finns det en gemensam grund som erbjuder ett sätt föra ämnet framåt. Denna grund består av två komponenter.
För det första har både de amerikanska och israeliska regeringarna offentligt i princip accepterat en palestinsk stat. President George W. Bush gjorde det 2002 och Netanyahu själv gjorde det 2009. Visserligen ändrade sig Netanyahu efteråt men omvärlden kommer inte att låta honom ta tillbaka ett beslut som fattades för 15 år sedan. Att försöka dra sig ur denna överenskommelse är en reträtt som är dömd att misslyckas.
 The Palestine Orchestra var en judisk institution 1936 - 37. |
Förutom det avtalet har en eventuell palestinsk stat blivit oundviklig. Det är sant att för ett sekel sedan betydde "palestinier" judar, inte araber; men idag utgör palestinska araber ett folk. Att låta påskina något annat är meningslöst. Det är också sant att en återgång till hur det var för 60 år sedan och återupprätta ett jordanskt och egyptiskt styre på Västbanken och Gaza är ett mer attraktivt alternativ än en tvåstatslösning; men både Amman och Kairo avvisar kategoriskt denna idé. Att Israel skulle styra dessa territorier skulle förlänga en av världens mest brutala och långvariga konflikter. Så det får bli Palestina.
Men vad för slags Palestina? Däri ligger det andra avtalsområdet mellan Washington och Jerusalem. Båda accepterade det under förutsättning att det gjordes en fullständig översyn av palestinska förehavanden. Båda ställde tre villkor. Bush erbjöd "amerikanskt stöd för skapandet av en provisorisk palestinsk stat ... om palestinierna omfamnar demokrati, konfronterar korruption och bestämt avvisar terror". Netanyahu angav i detalj Israels villkor vilka är en "garanti angående demilitarisering och Israels säkerhetsbehov" plus erkännande av Israel "som det judiska folkets stat".
Tillsammans kräver dessa villkor – som är lika centrala idag som när de först uttrycktes – en förändring av den palestinska inställningen och agerande. (Dessa krav är fortfarande ofullständiga och andra krav bör läggas till: ett slut på den Palestinska Myndighetens smädande av Israel, erkännande av Jerusalem som dess huvudstad och fullständig normalisering av relationer).
Tyvärr har dessa sex villkor praktiskt taget försvunnit från det kollektiva minnet. Genom att glömma dem kan USA och Israel ägna sig åt ett värdelöst "ja eller nej till Palestina?"-argument. Genom att inkludera dem kan de två regeringarna ägna sig åt en pragmatisk och konstruktiv "har den Palestinska Myndigheten uppfyllt dessa grundläggande förutsättningar?" diskussion.
Den Palestinska Myndigheten som fyller 30 år nästa månad har en lång historia som de kan dömas efter. Här är en sammanfattande bedömning av vart och ett av dessa sex amerikansk-israeliska krav:
- Etablera demokrati: Den Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas är inne på det 20 året av sin fyraåriga mandatperiod och avvisar även de riggade val som är typiska för tyranner som låtsas vara demokratiska.
- Minska korruptionen: Ghaith al-Omari, en tidigare rådgivare till Abbas konstaterar att "häpnadsväckande nog anser så många som 87 procent av palestinierna på Västbanken och Gaza att den Palestinska Myndigheten är korrupt".
- Avvisa terror: Den Palestinska Myndigheten firar skamlöst mördandet av israeler. Till exempel förkunnande en tv-sänd predikan att "Alla vapen måste riktas mot judarna". Man skröt också om sin roll den 7 oktober.
- Demilitarisera: Den Palestinska Myndigheten har fler än 83 000 säkerhetspersonal på vilka man spenderar en tredjedel av sin budget vilket gör det (tillsammans med Hamas) till det mest militariserade samhället i världen. (Endast Nordkorea matchar detta).
- Garantera Israels säkerhetsbehov: Den Palestinska Myndigheten stödde förra året avsikten att "spränga alla städer i den sionistiska enheten i luften".
- Erkänna Israel som den judiska staten: Abbas avvisar obevekligt detta och hånar israelerna: "Ni kan kalla er själva vad ni vill men jag kommer inte att acceptera det".
Eftersom den Palestinska Myndigheten aldrig någonsin lyckats med att uppfylla sin del av alla gemensamma amerikansk-israeliska villkor så har Washington och Jerusalem mycket arbete att göra. Det är dags att få slut på deras lönlösa käbbel och fokusera på att få Abbas och hans regim att fullgöra dessa vettiga krav, till exempel genom att minska den Palestinska Myndighetens överdrivna militarisering. Således några ödmjuka råd till vardera regeringen.
 Israel Victory: How Zionists Win Acceptance and Palestinians Get Liberated kommer att publiceras i juni 2024. |
Jerusalem: Sluta förhandla om att återta det du redan givit upp. Rikta Bidens uppmärksamhet till de sex ouppfyllda kraven. Insistera på att de uppfylls till er – och inte amerikanernas – belåtenhet.
Washington: Sluta ignorera att den Palestinska Myndigheten inte har gjort några av de förändringar som krävts. Lägg ansvaret för förändringarna på palestinierna. Utmana dem att visa sig värdiga en suverän stat.
Och hur kan palestinierna pressas att göra dessa förändringar? Genom vad jag kallar Israel Victory: övertyga dem om att de har förlorat sin långa kamp mot Israel och att det är dags för dem att äntligen acceptera den judiska staten. Närmare bestämt betyder detta att Israel gör slut på två vedervärdiga organisationer, den Palestinska Myndigheten och Hamas, den förstnämnda genom ekonomisk svält och den andra genom förgörelse, vilket nu pågår i Gaza. Då kan Israel stärka de många palestinier som är beredda att leva i harmoni med dem genom att ge dem en röst och inkludera dem i styret.
