Till redaktören för Wall Street Journal:
Kevin D. Williamson identifierade "fem stammar av anti-Trump-högern" ["Where Do Never Trumpers Go From Here?" 11 oktober]. Får denna Aldrig-Trumper som lämnade det Republikanska partiet när Donald Trump nominerades peka på en sjätte? Det vill säga vi som håller för vår kollektiva näsa och röstar på honom.
Man kan tycka att Trump är motbjudande som människa, anse honom vara fullständigt olämplig för presidentposten, glädja sig åt stämningarna mot honom och vara förtvivlade över den konservativa rörelsen – och ändå inför ett binärt val dra slutsatsen att han är att föredra framför Kamala Harris. Personligen har jag två huvudsakliga anledningar till att göra detta.
För det första, var och en av oss har våra prioriterade ämnen: mina är kulturkrig och utrikespolitik (det vill säga inte ekonomi eller abort). När det gäller de kulturella frågorna, från offentliga toaletter till systematisk rasism, ligger Trumps åsikter (och nominerade domare) mycket närmare mina egna. Utrikesrelationerna är mer komplexa, Harris är bättre när det gäller Ukraina och NATO medan Trump är bättre när det gäller Iran och Israel. Sammantaget föredrar jag alltså Trumps politik.
För det andra, även om vi tenderar att se presidentval som en duell utkämpad mitt på dagen mellan två individer så är det stora presidentteam som hanterar den verkställande grenens tre miljoner anställda. Även här ligger den Republikanska sidan närmare mina åsikter än Demokraterna.
Därför, medan jag känslomässigt identifierar mig som en Aldrig-Trumper så i praktiken röstar jag på Trump.
Vänligen
Daniel Pipes
