Någonting helt oförutsett har hänt i kampen med radikala islam. En ledande islamistorganisation har tagit tillbaka sina nedsättande omdömen om mig och offentligt bett om ursäkt. Detta är ett litet med ändock viktigt steg för att förhindra islamisk extremismens fortsatta framfart.
Det hela började för mer än två år sedan när president Bush nominerade mig till en position i den federala regeringen. Vänsteranhängare och islamister motsatte sig min utnämning; en taktik de använde var att försöka få mig att säga saker som skulle göra att jag fick problem. Därför fick jag i april 2003 frågan om jag tyckte att interneringen av amerikaner av japanskt ursprung under andra världskriget hade varit rätt. Jag undvek frågan genom att säga att jag saknade tillräckligt med kunskap för att kunna svara på den frågan.
Min nyfikenhet hade dock väckts så jag läste Michelle Malkins bok Till försvar för internering (In Defense of Internment (Regnery). 2004 skrev jag om den och där drog jag slutsatsen att med tanke på vad man visste (och inte visste) på 1940-talet var interneringsbeslutet "rätt och förnuftigt."
Juan Cole från Michiganuniversitetet tog denna bedömning, förvrängde den och påstod att jag har "förtjusta visioner av att man samlar ihop muslimska amerikaner och sätter dem i koncentrationsläger". På denna förvanskning svarade jag omedelbart: "Jag önskar inte att muslimer skall interneras. Jag önskar ett ideologiskt krig mot radikala islam och insikten att islamister är våra fiender. Jag anser att anti-islamistmuslimer är oerhört viktiga i kriget mot radikala islam och istället för att vilja se dem internerade anser jag deras medverkan vara en förutsättning för att vinna kriget."
Men skadan var redan skedd. Vid det här laget har 350 webbsidor upprepat lögnen att jag anser att amerikanska muslimer skall sättas i koncentrationsläger. En serieteckning av mig förespråkande "muslimska interneringsläger i USA (ju förr dess bättre)" förekom i islamistiska publikationer. Från att ha framställt mig som en person som godkänner koncentrationsläger var det bara ett kort steg till att framställa mig som en person som förespråkar massmord. Wahida Valiante från den Ontariobaserade gruppen Kanadensiska Islamiska Kongressen skrev den 29 april 2005 i hennes organisations veckoblad att jag är en anhängare av Hitler, att jag använder samma taktik som Hitler och att jag vill "etniskt rensa Amerika från dess muslimer."
Behövde jag verkligen påpeka att denna framställning av mig är, som National Post skrev, "en ondskefull lögn som Valiante gripit ur tomma intet"? Behöver jag med eftertryck hävda att jag verkligen avskyr Hitler? Bedyra min avsky för folkmord? Försäkra att jag aldrig förespråkat fördrivande eller mördande av amerikanska muslimer?
Jag ansåg inte det. Hellre än att vidta dessa förödmjukande och med all säkerhet verkningslösa åtgärder beslöt jag mig för att gå en annan väg. Med stöd av advokatfirman Heenan Blaikie i Toronto och CanWest Global Communications Corporation, stämde tidigt i maj Stan Fisher från Heenan Blaikie både Valiante och den Kanadensiska Islamiska Kongressen och dess ordförande Mohammed Elmasry.
Den 10 juni publicerade Kanadensiska Islamiska Kongressen en ursäkt och tog förbehållslöst tillbaka vad de tidigare sagt: "Den Kanadensiska Islamiska Kongressen och Wahida Valiante ber oförbehållsamt om ursäkt och tar tillbaka uttalanden som påstår att Dr Daniel Pipes är en anhängare av Hitler eller att han använder sig av samma taktik som Hitler eller att han vill etniskt rensa Amerika från dess muslimer." Kongressen betalade också mina advokatkostnader och gav en donation till min ära till en kanadensisk välgörenhetsorganisation. Någonting liknande har så vitt jag vet aldrig tidigare inträffat.
Tills nu har islamistorganisationer i Västvärlden oförtrutet attackerat och också lyckats tilltvinga sig ursäkter från prominenta mediepersoner som Paul Harvey och Mortimer Zuckerman, från företag som Amazon och Nike, från präster, krönikörer och till och med från politiker, en högt uppsatt amerikansk general och ingen mindre än USA:s president.
Aldrig tidigare har de bett om ursäkt för att ha förtalat någon. Kanadensiska Islamiska Kongressens tillbakatagande bryter islamisternas era av privilegier och deras känsla av immunitet. Det klargör, åtminstone i Kanada och just nu, att islamistiska grupper inte ostraffat kan dikta upp lögner om sina motståndare. Lagen gäller även för dem.
För de som oroar sig för det växande radikala islam visar denna episod glädjande nog att deras krafter kan hållas tillbaka och besegras. Jag hoppas andra ansluter sig till mig och står upp mot den nya totalitarismen.
