President George W. Bush refererar till fienden i kriget mot terror som "islamsk radikalism". Officiell amerikansk policy anser att landet ligger i krig med de muslimer som stöder en extremistisk, jihadistisk, kvinnohatande, antikristen, antisemitisk, totalitär form av islam.
Trots det, oavsett vad presidenten säger vid beslutsfattandets högsta nivåer, så stöter resenärer som efter attackerna den elfte september går ombord ett plan i USA på något helt annat: ett hävdande att alla är lika misstänkta. Transportdepartementets riktlinjer till exempel förbjuder säkerhetspersonal att förlita sig på "generaliserande stereotyper eller attityder eller övertygelser angående benägenheten av medlemmar från någon rasmässig, etnisk, religiös eller nationell ursprungsgrupp att delta i olaglig aktivitet".
Som tur är så har man delvis rört sig bort från det här stela tillvägagångssättet. Sent år 2003 introducerade transportsäkerhetsverket (Transportation Security Administration) ett system för profilering av passagerare som heter Granskning av passagerare genom observationstekniker. (Screening of Passengers by Observation Techniques). Det används nu på tolv flygplatser i USA och använder igenkännande beteendemönster (behavioral pattern recognition) för att fokusera på extremt höga stressnivåer, rädsla och vilseledning.
Detta markerar ett steg i rätt riktning, men vältränade terrorister avslöjar varken stress eller rädsla, vilket innebär att man behöver tränga än djupare. För att nå det här målet föreslår en del analytiker, som Michael A. Smerconish i sin bok från 2004, Flying Blind: How Political Correctness Continues to Compromise Airline Safety Post 9/11, att kontraterrorism borde fokusera på ras och etnicitet och speciellt på "unga arabiska manliga extremister".
Det är lätt att fokusera på iakttagbara drag såsom arabiska namn och Mellanösternutseende. Men, likt nervositet, så är dessa grova kriterier som inte behandlar själva problemet. Dessutom, att uteslutande leta efter unga arabiska män kommer oundvikligen sporra terrorister att förlita sig på äldre, kvinnliga, icke-arabiska agenter.
Istället så måste den brottsbekämpande myndigheten fokusera på motivationen bakom våldsamma handlingar. Radikala islam inspirerar islamistisk terrorism. Alla terroristiska jihadister är muslimer, att använda sig av underrättelse för att fokusera på den 1 procent av den amerikanska befolkningen som är muslimer är både logisk och oundviklig.
