Hamodias correspondent Yosef Rapaport intervjuar föreläsaren, kolumnisten och akademikern Daniel Pipes. Pipes klara fokus på tillväxten av radikala islam i USA och världen över erbjuder en skarp och ovärderlig insikt för hans många läsare. Här låter Pipes oss ta del av hans omfattande kunskap när han analyserar utvecklingen i Egypten och Mellanöstern.
Det finns så kallade experter som försöker lugna Västvärldens rädsla för det Muslimska Brödraskapet. Har de rätt eller är det någonting att vara rädd för?
Det är något väldigt farligt för USA och dess allierade. Om islamister tog makten i Egypten skulle det förändra maktbalansen i Mellanöstern. Som bakgrundsinformation kan jag nämna att det finns två huvudallianser i området. Teheran leder det så kallade Motståndsblocket med regeringarna i Turkiet, Syrien och Qatar som partner tillsammans med Hamas och Hizbollah. Riyadh leder Status Quo-blocket med regeringarna i Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien, Jemen, Gulfstaterna i Persiska viken - och också den Palestinska Myndigheten samt, i skuggan, Israel.
Libanon har just gått över från Status Quo till Motståndsblocket. Men Libanon är ett litet land på tre eller fyra miljoner. Egypten är ett land med omkring 80 miljoner, det största i regionen. Om det skulle flytta från ett block till ett annat skulle det får stora och väldigt negativa konsekvenser.
Tillhör du dem som hävdar att USA gör fel som överger Mubarak på detta sätt?
Nej, Mubarak är en dyr och ful utsmyckning på toppen av maktstrukturen i Egypten. Det som hände i Tunisien är inte en modell av vad som skulle kunna - och jag hoppas - kommer att hända i Egypten. Säkerhetsstyrkorna sade till Ben Ali "Du och din frus korrupta familj är för dyr för oss. Gå!" Och det gjorde han. I stort sett alla andra stannade kvar vid makten.
Egypten är knappast en modell av sekulär liberalism där man skiljer på religion och stat. Men det är betydligt bättre än vad det Muslimska Brödraskapet skulle införa. Detta påminner väldigt mycket om vad som hände i Iran på 70-talet. Jag var ingen beundrare av Shahen men i valet mellan honom och Khomeini var han obestridligen vida överlägsen. Detsamma gäller Mubarak och islamisterna. Om Brödraskapet skulle ta över så förväntar jag mig att de skulle dominera som Khomeini gjorde och de skulle revolutionera egyptiskt liv, inklusive utbildningssystemet, armén, finanserna, utrikespolitiken och säkerhetspolitiken.
Vi hör mycket om 'värdighet' och 'ödmjukhet'. Varför och hur stor roll spelar de i muslimsk och arabisk kultur?
De är väldigt viktiga. Islam genomsyrar muslimer med en djupgående känsla av överlägsenhet gentemot icke-muslimer och ett antagande att den naturliga ordningen är att muslimer styr över icke-muslimer. I modern tid har så knappast varit fallet, i synnerhet för ett decennium sedan när så många muslimer kom under europeiskt styre. Även idag, oavsett vilket index man tittar på - makt, välstånd, kreativitet eller inflytande - så är det icke-muslimer som dominerar. Detta är en källa till djupt missnöje och frustration för muslimer som ser världen upp och ner och som anser detta vara en skymf mot deras värdighet och också en förödmjukelse.
Det finns de som hävdar att Mubarak bör behandlas med värdighet och inte förödmjukas av dem som vill ha bort honom. Är det också något som är speciellt för arabisk kultur?
Ja det är en del av detta. Begreppet karama, värdighet, är väldigt starkt, och tanken på att Mubarak skulle behandlas med värdighet är viktig. Omvänt så är det faktum att det finns en häktningsorder utfärdad för Ben Ali från Tunisien ett nytt, mer skrämmande steg för tunisierna än det skulle vara för oss. Det är verkligen att vrida skruven och säga "Vi förkastar dig". Det är en förödmjukning - inte bara det att han måste fly från landet utan hans tidigare kolleger jagar honom, hans fru och hennes familj.
Du nämnde Turkiet, ett komplicerat land, som har en grund i sekularism, men ett religiöst parti styr det nu. Finns det något sätt på vilket islamism kan samexistera med demokrati? Finns det en modell för det enligt ditt synsätt?
Islam är kompatibelt med demokrati, men islamism är det inte. Det är som att fråga om fascism och kommunism är kompatibla med demokrati. Svaret är nej, det är de inte.
Islamism är till sin natur antidemokratiskt. Det kräver att Guds suveränitet står över folkviljan; att Sharia skall användas oavsett vad människorna tycker; att muslimer har högre status än icke-muslimer; att män är överlägsna kvinnor; och att våldsamt jihad är ett legitimt sätt att sprida islam på. Dessa är islamismens djupt antidemokratiska kvaliteter.
För många år sedan fördömde islamister demokrati som anti-islamiskt - tills de plötsligt insåg att "Hej, vi är populära. Så varför vara antidemokratiska"? De kan lika gärna utnyttja val så de kan komma till makten och sedan behålla den på obestämd tid. I allmänhet är det så att ju längre från makten islamisterna är desto mer demokratiska låter de: ju mer makt de har desto mindre demokratiska låter de.
Turkiet är ett väldigt farligt land eftersom turkar har utvecklat en väldigt sofistikerad version av islamsim som har vunnit omfattande popularitet och förändrar landet och har en potential till ett långt liv vilket den iranska versionen inte har. Islamismen kom till makten i Iran genom våld och revolution och styrs på ett kvasi-totalitärt sätt. I Turkiet är det långt mer sofistikerat och därför farligare.
Även om det Muslimska Brödraskapet inte skulle få någon roll skulle det bli en förändring i Kairo? Vi vet att det finns samarbete mellan Israel och Egypten när det gäller säkerhet. Det första man kommer att tänka på är det djupa staketet mellan Gaza och Egypten för att förhindra grävandet av tunnlar, och allt detta sker utan publicitet. Detta är bara ett tecken på hur Israel arbetar och har arbetat med Egypten. Om det skulle bli en ny regim skulle regeringen följa folkviljan? Jag pratar inte om islamister. Kommer Egypten att fortsätta samarbeta med Israel för att bekämpa extremister?
Jag håller med om din utgångspunkt att ju mer man följer den egyptiska folkviljan ju hårdare kommer politiken gentemot Israel att bli. Och om islamisterna skulle ta över så skulle relationerna bli betydligt sämre, ingen tvekan om det.
Men jag håller inte med om att Mubaraks regering på något sätt har varit hjälpsam eller allierad med Israel. Jag noterar precis det exemplet du gav: hade egyptierna slagit ner på Hamas skulle det inte ha funnits några tunnlar överhuvudtaget. Deras är en suverän stat med en stor armé och en enorm säkerhetsstyrka. Dessa tunnlar kunde endast ha tillåtits med Kairos goda minne.
Jag ser dessa rapporter som beskriver Egyptens regering som "allierad med Israel". Inte alls. Gaza är ett exempel; andra är den oupphörliga antisemitismen i offentligt liv, de internationella diplomatiska skadorna och den konventionella militäruppbyggnaden. Den uppbyggnaden har under de senaste 30 åren, med hjälp av amerikanska pengar för att köpa amerikanska vapen, endast riktats mot Israel. Eller skulle någon vilja påstå att det behövs för Libyen eller Sudan? Det skulle vara värre om islamisterna ärvde denna styrka, men Mubarak byggde upp den.
Skulle man kunna påstå att Mubaraks förtryck endast gjorde situationen värre och att förändring oundvikligen kommer att ske, och när det sker kommer det att bli värre för Israel?
Det är en fråga om skicklighet och historiska omständigheter. Det kan ske en islamistisk kupp i Egypten men det är inte oundvikligt. Jag hoppas verkligen att militären är tillräckligt kompetent för att behålla makten och jag hoppas att den nye Vicepresidenten, Omar Suleiman, efterträder Mubarak som Egyptens nye ledare.
Är du kritisk mot Obamas hanterande av situationen?
Inte särskilt. Det är en svår situation och att säga till Mubarak att han bör lämna samtidigt som man stödjer övergången till Suleiman medan man uppmanar honom att genomföra reformer verkar vara den bästa politiken såvitt jag kan se. När detta sagts så skulle jag föredra att det från Washington kom starkare anti-islamistiska signaler. Så jag har blandade känslor. Man är svag för islamisterna på ett sätt som gör mig bedrövad men har en negativ inställning till Mubarak vilket jag stödjer.
Ett problem i länder som Egypten och Tunisien är att regeringen ser islamism som något kriminellt, som ett sätt att få makt, som ett sätt att lura människorna. De respekterar det inte som en mäktig ideologi utan hanterar det med poliser istället för att bekämpa det med idéer. Jag hoppas Suleiman inför mindre förtryck och mer sammandrabbning med den islamistiska visionen.
Anser du att islamister skall tillåtas uttrycka sina känslor mer eller bör de motverkas?
Nej islamister bör inte tillåtas uttrycka sina åsikter mer. Tvärtom mindre. Till exempel gav den egyptiska regeringen ledande islamister TV-tid på bästa sändningstid; jag skulle inte råda till det. Återigen, myndigheterna ser problemet som smalt kriminellt: så länge som islamisterna inte använder sig av våld är de ok. Det är ett primitivt sätt att tänka. Islamister utgör inte bara ett militärt, säkerhets- eller terroristhot; de utgör också ett socialt, politiskt och religiöst hot.
Så hur förhindrar man islamisterna från att uttrycka sina åsikter utan våld?
Man ger dem inte tid i medierna, och man stödjer icke-islamistiska röster.
Kan du förutspå hur detta kommer att fungera?
Jag är relativt optimistisk på så sätt att jag förväntar mig att militären segrar i Egypten och jag är hoppfull att islamister inte kommer till makten där.
