Det är en lättnad att veta att Karen Hughes som driver den offentliga diplomati-verksamheten vid USA:s utrikesdepartement, har ställt in det patetiska försöket att nå ut till arabiska och andra utländska publiker genom en skattebetald tidskrift som heter Hi International (som bäst ihågkommes för en skandalomsusad artikel i juni 2005, "Välklädda Män", som berättade hur "riktiga män fuktar huden").
Det är häpnadsväckande att inse att $4.5 miljoner om året endast producerade 55 000 månatliga nummer av Hi (enligt alexa.com) en webbsida som rankas ungefär nr. 900 000 från toppen, vilket antyder att de får ungefär 100 besökare om dagen. Tidskriften har varit pinsam och ett slöseri med pengar. (När blev kriget mot terror kriget mot rynkor?)
Men även om Hi - och i mindre utsträckning, sådana satsningar från USA:s regering såsom Radio Sawa och Al- Hurra Television - hade varit bättre uttänkt och utfört så är det en missuppfattning. Likt generaler som utkämpar sitt sista krig så erinrar sig diplomater vilka succéer Radio Liberty och Radio Free Europe var när det gällde att förse Sovjetblockets befolkning med information och därigenom hjälpa till att framkalla Sovjetunionens och satellitstaternas kollaps. De gjorde vad de visste hade fungerat en gång tidigare och använde sig av i stort sett samma informationsmodell för Hi, Sawa och Al-Hurra.
Men muslimer i allmänhet och islamister i synnerhet saknar inte pålitlig information; än mindre föredrar de (som Sovjetblockets befolkningar gjorde) västerländska informationskällor framför sina egna. Motsatsen verkar vara sann och många tecken tyder på att muslimer föredrar att lyssna till eller läsa rapporter som förberetts av deras trosfränder och litar mer på dessa än det som kommer från icke-muslimer.
Det tydligaste beviset kommer från muslimer som bor i västerländska länder (inklusive Israel) som är flytande i ett eller fler västerländska språk. Trots att de åtnjuter tillgång till ett stort urval av TV stationer och webbsidor så väljer de att inte få sina nyheter härifrån, utan vänder sig till muslimska källor.
Ett tecken på det här mönstret är den intensiva satsningen av TV stationer som Al-Jazeera (i Kanada) eller Al-Manar (i Frankrike) på att nå muslimska tittare eller Al-Jazeeras plan på att starta sändningar på engelska i början på 2006. Ett ännu starkare bevis kommer från islamistiska terrorister som lever i västvärlden och som praktiskt taget utestänger all icke-muslimsk information.
Till exempel, tänk på bakgrunden till attacken den 1 mars 1994 utförd av en libanesisk immigrant, Rashid Baz, på en judisk pojke, Ari Halberstam, på Brooklyn Bridge i New York. Uriel Heilman återberättar i Middle East Quarterly att Baz sköt och mördade Halberstam fyra dagar efter att en israel, Baruch Goldstein, dödat 29 muslimer i en moské i Hebron. Goldstein-massakern drev fram upplopp genom hela Mellanöstern och förargade muslimer i USA som "tolkade händelserna som utvecklades i Mellanöstern på ett helt annat sätt än större delen av den amerikanska befolkningen gjorde".
Trots att den israeliska regeringen oförbehållsamt fördömde Goldsteins handling skildrade arabisk media "nästan utan undantag" massakern som det israeliska folkets och regeringens ansvar. Arabisk media visade den palestinska representanten som talade om för Förenta Nationerna att "Israels regering är ansvarig för det som har hänt . . . och man kan säga att de även deltog i handlingen". Islamistiska källor framhöll att "alla personer eller saker som har den minsta anknytning med Israel" var ett legitimt mål för hämnd.
Baz levde och andades den här tolkningen: Amerikanska sändningar och tidningar var irrelevanta för honom. Trots att han levde i medias världshuvudstad så formades hans mentala miljö av arabiskspråkiga redaktörer från både när och fjärran. Med en ilska "som drevs av rapporter från arabiska källor som skildrade mördaren Goldstein som en agent som utförde Israels vilja, istället för en sinnesrubbad man som agerade ensam", utrustade han sig själv med ett mindre vapenförråd, letade upp ett mål som hade koppling till Israel, fann det målet i en skåpbil full av Chassidiska pojkar, och började sitt mordiska anfall.
Till skillnad från Sovjetblocket så saknar inte den muslimska världen tillgång till pålitlig information; de saknar intresse för den. Det finns många anledningar för det men den kanske mest framträdande är en tendens att tro på konspirationsteorier och en dragning till totalitära lösningar. Istället för att försöka förse muslimer med information så borde utrikesdepartementet (och dess motparter på andra platser) stå på sig och försvara liberala, sekulära och mänskliga värderingar. Mer än fakta så behöver den muslimska världen förstå vad som i grund och botten gör att västvärlden frodas - och därigenom bli inspirerade att efterlikna det.
_______
27 december, 2005 uppdatering: För flera punkter som inte fick plats här, se "Additional Thoughts on 'Winning the Propaganda War'."
