Tunisiens starke man, Zine El Abidine Ben Alis, plötsliga och hittills oförklarliga avgång efter 23 år vid makten kan potentiellt påverka Mellanöstern och muslimer världen över. Som en egyptisk kommentator anmärkte "varje arabisk ledare iakttar Tunisien med skräck. Varje arabisk medborgare iakttar Tunisien med hopp och solidaritet". Jag iakttar med alla dessa känslor.
 Tunisiens Zine El Abidine Ben Ali (vänster) med sina två grannar Muammar Gaddafi från Libyen (i mitten) och Abdelaziz Bouteflika från Algeriet. |
Med tiden lärde sig regimer att försvara sig själva genom omfattande underrättelseverksamhet, genom att förlita sig på familjen och stammedlemmar, underkuvande och andra mekanismer. Fyra decennier av förhärdande, steril stabilitet följde. Endast vid sällsynta undantag (Irak 2003, Gaza 2007) störtades regimer; ännu mer ovanligt (Sudan 1985) spelade civila oliktänkande en betydelsefull roll.
Så dök först Al-Jazeera upp som riktar den breda arabiska allmänhetens uppmärksamhet på ämnen som TV-stationen själv väljer och därefter kom Internet. Förutom deras billiga, detaljerade och användbara information så tillhandahåller Internet också hittills okända hemligheter (till exempel WikiLeaks nyliga avslöjanden om USAs diplomatiska förbindelser) samtidigt som det kopplar ihop likasinnade via Facebook och Twitter. Dessa nya krafter strålade samman i Tunisien i december 2010 för att skapa en intifada och snabbt störta en djupt rotad tyrann.
Trots att man hyllar de icke-röstberättigades makt att störta sin trista, grymma och giriga herre så ser man också med bävan fram mot de islamistiska konsekvenserna av denna omvälvning.
 Stridsvagnar och soldater utspridda på gatorna i Tunisien. |
Tunisiska islamister spelade en obetydlig roll i störtandet av Ben Ali men de kommer med säkerhet att hålla sig framme för att exploatera möjligheten som har öppnats för dem. Faktiskt så har ledaren för Tunisiens största islamistiska organisation Ennahda redan aviserat att han tänker återvända till landet för första gången sedan 1989. Är interrimpresidenten Fouad Mebazaa, 77, tillräckligt klok och har han tillräckligt med politisk trovärdighet för att behålla makten? Kommer militären att behålla det gamla gardet vid makten? Har de moderata krafterna tillräcklig sammanhållning och vision för att avvärja en islamistisk våg?
Den andra oron rör det näraliggande Europa som redan har visat sig vara djupt inkompetent när det gäller att hantera den islamistiska utmaningen. Om Ennahda skulle komma till makten och utvidga nätverket, tillhandahålla ekonomisk hjälp och kanske smuggla vapen till allierade i näraliggande Europa så skulle detta i hög grad kunna förvärra det redan existerande problemet där.
 Rached Ghannouchi, ledare för Ennahda, Tunisiens största islamistiska organisation. |
Det Franklin D. Roosevelt uppges ha sagt om en latinamerikansk diktator "Han är en skitstövel men han är vår skitstövel", gäller för Ben Ali och många andra arabiska starka män, vilket verkar bringa oreda i den amerikanska politiken. Barack Obamas tvetydiga förklaring efter händelserna att han "hyllar det tunisiska folkets mod och värdighet" kan lämpligen tolkas som en varning till diverse andra "skitstövlar" eller som ett bättre sent än aldrig erkännande av obekväma fakta.
Medan Washington överväger sina valmöjligheter så uppmanar jag administrationen att inta två hållningar. För det första att förnya de påtryckningar för demokratisering som startades av George W. Bush 2003, men den här gången med tillbörlig försiktighet, intelligens och anspråkslöshet, man bör erkänna att hans brister när det gällde genomförandet brister när det gällde genomförandet underlättade för islamisterna att skaffa sig större makt. För det andra fokusera på islamismen som den civiliserade världens största fiende och stå tillsammans med våra allierade, inklusive de i Tunisien, för att bekämpa detta fördärv.
