Arafats sovrumsfars

Det är svårt att hitta passande ord för att beskriva den 40 år långa onda karriären för en av de terrorister i världen som suttit längst vid makten (det började i januari 1965), en man som förstörde för sig själv i Jordanien, Libanon och sedan på Västbanken och i Gaza, ett moraliskt monster som lurade världen att tro att han hade förbättrats (vi kommer väl alla ihåg Nobelpriset?) Men hans farsartade dödsscen är kanske det mest passande slutet på ett ovärdigt liv.

Suha Arafat (vänster) med sin vän Hillary Clinton.

Scenografin är lika absurd som det som föregick det, bara roligare. Först så har vi hans fru Suha, en grekisk-ortodox kvinna som konverterade till islam men som trots det fortsatte att högtidlighålla kristna helgdagar och nu vrålar "Allahu Akbar" medan hon, enligt vad som sägs, spenderar $100 000 per månad levande det ljuva livet i Paris . Sedan har vi de tålmodiga underhuggarna som hoppas på sin dag i rampljuset, äntligen befriade från sin hetlevrade, nyckfulla, dominerande ledare. Slutligen har vi de olyckliga franska politikerna som i ett anfall av vansinne sände ett militärflygplan till Jordanien för att hämta Arafat till Paris, de behandlade honom som en kunglighet (inklusive en artighetsvisit av President Jacques Chirac) bara för att finna sig vara delaktiga i hans dödsbäddsskådespel.

Den 7 november sade den franske utrikesministern Michel Barnier till TV-kanalen LCI att Arafat lever men "jag skulle vilja säga att hans tillstånd är väldigt komplicerat, det pendlar mellan allvarligt och stabilt medan vi pratar". På frågan om Arafat redan var död gav Barnier det minnesvärda svaret: "Jag skulle inte säga det". Utrikesministern i ett stort land, sannolikt en seriös person, lyckades framstå som en idiot.

Vad Arafat kan vara döende i har påfallande nog inte nämnts, vilket lett till många spekulationer. Naturligtvis har några palestinier kläckt en konspirationsteori om att Israel förgiftat Arafat. PLOs nyhetsbyrå WAFA kräver, utan att så mycket som dra på munnen, att en utredning görs om exakt hur han blev förgiftad. "Vi har rätt att få veta vilken sorts gift, förgiftningskällan och vilket motgift som behövs och hur man får tag på det" skriver WAFAs politiske redaktör. Mer intressant är dock den möjliga teorin att "presidenten" är döende i AIDS, i synnerhet med tanke på hans berömda föräktenskapliga aktiviteter. David Frum utvecklar denna hypotes i National Review Online:

Vi vet att han har en blodsjukdom som försvagar immunsystemet. Vi vet att han plötsligt har gått ner mycket i vikt – sannolikt så mycket som 1/3 av hans kroppsvikt. Vi vet att han lider av tidvis nedsatt mental funktion. Vad låter detta som?

Den tidigare chefen för den rumänske underrättelseverksamheten, Ion Pacepa, berättar i sina väldigt intressanta memoarer att Ceaucescus regim spelade in Arafats orgier med sina livvakter. Om detta är sant skulle Arafat ha väldigt mycket att dölja för sitt folk och sina mordiska anti-homosexuella supportrar i den islamiska världen.

Innan Arafat flögs till Paris så lovade den franske utrikesministern Michel Barnier att "stödja" honom. Var det därför som Arafat valde att bli behandlad i Frankrike hellre än i ett av de arabiska broderländerna som man förmodar stödjer hans rörelse – eftersom han kunde lita på att fransmännen skulle skydda hans intima hemligheter?

Under tiden så rapporterar israelerna, när de inte ligger lågt, att Arafat är "kliniskt död".

Så har vi denna unika paragraf unika paragraf av Steven Erlanger i New York Times:

Arafats tillstånd beskrevs som oförändrat av en talesman för det franska militärsjukhuset i Paris där Arafat omväxlande sägs befinna sig i oåterkallelig koma, tillfälligt koma eller inte i koma alls. Ryktena i lördags (6 november) var att Arafat hade suttit upp och vinkat till sin läkare; det senaste ryktet i söndags var att han lider av leversvikt – vilket förnekades av (Nabil) Shaath – och att han hålls vid liv av maskiner medan hans medhjälpare och hans fru strider om var han skall begravas och över hans bankkonton.

Hänsyftningen på en "strid om var han skall begravas och över hans bankkonton"? Det finns en utbredd misstänksamhet att Suha och hennes allierade uppger att Arafat fortfarande är i livet för att ge dem tid att slåss med de israeliska myndigheterna om att få begrava honom i Jerusalem och också tid till att plundra Arafats bankkonton vilka sägs omfatta miljarder dollar. En "högt uppsatt palestinsk bankman" uppges ha sagt att endast Arafat visste numren på sina hemliga konton och att dessa mycket väl kan gå i graven med honom. "Om dessa nummer dör med honom så kommer såväl schweiziska som andra bankirer att gnugga händerna av förtjusning".

Kanske Suha redan har doppat sina fina händer i honungsburken. En redogörelse i Washington Times uppger att strax innan Arafat flögs till Frankrike så "sattes $60 miljoner in på Suhas bankkonto i Paris". Och detta utöver de förmodade $11,4 miljoner som deponerades på hennes konton mellan juli 2002 och september 2003 (vilket franska myndigheter håller på att undersöka). I samma artikel i Washington Times slås också fast att "åtminstone 60 procent av den Palestinska Myndighetens budget är internationellt bistånd av vilka den Europeiska Unionen är den största givaren". Översättning: de flesta av oss västerlänningar delar privilegiet att betala räkningen för Suhas berömda shoppingturer.

Det är inte undra på att de försöker göra sig av med liket i Jerusalem med tanke på det skick Arafats familjegravplats i Khan Yunis, Gaza, är i. Agence France-Presse beskriver målande denna sjaskiga plats (det franska originalet är ännu mer målande):

Ovårdad, med skräp upp till fotknölarna och luften tjock med flugor från den stinkande marknaden bredvid, kunde Arafats familjegrav inte vara en mer olämplig begravningsplats för ikonen för den palestinska nationen. …

På mindre än 100 kvadratmeter med två dussin gravar på de mest framträdande platserna, skulle endast ett minimum av sörjande kunna samlas på platsen, snubblande över den torra marken, för att ta ett sista farväl. Gömd bakom en cementmur och tillgänglig endast genom en enda vit metalldörr täckt med lera kunde inget vara mindre imponerande eller mer förödmjukande för en man som aldrig kommer att uppnå sin dröm om en palestinsk stat med Jerusalem som sin huvudstad.

Skräppåsar, ett barns t-shirt och en traditionell keffiyeh (huvudduk av den sort som Arafat föredrog) ligger spridda i dammet. Tomma chipspåsar, mjölkpaket, plastflaskor och krossat glas är utspritt över det brända gräset. Övervuxen röd och vit bougainvillea gör inget för att dämpa den kväljande stanken av rutten frukt och kött blandad med dynga från halvdöda åsnor som står bundna på marknaden bredvid.

Tvätt som hänger från en sliten höghuslägenhet fladdrar över graven där Arafats syster, Yussra al-Qidwa, ligger. Hon begravdes i augusti förra året vid sidan av deras far.

När det gäller utsikten att Arafat för alltid skall pryda den Heliga staden sade Israels justitieminister Tommy Lapid den 5 november, i vad som kanske är den bästa one-linern i hela den här smutsiga affären, att Arafat "inte kommer att begravas i Jerusalem eftersom Jerusalem är staden där judiska kungar är begravda och inte arabiska terrorister".

När fyra av Arafats lakejer, inklusive Ahmed Qurei, som gör anspråk på att vara hans "premiärminister", inte längre stod ut med Suhas nyckfulla sätt så offentliggjorde de att de skulle åka till Paris för att få höra direkt från doktorn hur det stod till med den store mannens hälsa. Suha reagerade illvilligt, hon ringde upp TV-kanalen al-Jazeera tidigt på morgonen den 8 november och anklagade kvartetten för att vara delaktiga i en "konspiration" mot Arafat. "Låt det hederliga folket i Palestina få veta att ett gäng blivande arvtagare kommer till Paris" skrek hon i ett segment som al-Jazeera visade flera gånger. Hon använde Arafats krigsnamn när hon varnade: "Ni måste förstå vidden av denna konspiration. Jag säger att de försöker begrava Abu Ammar levande". Hon lade också till för säkerhets skull, "Han mår bra och han kommer hem".

På detta svarade lakejerna med att kalla Suha för "ond" och en "galning" och drog sig tillbaka i alla fall. Suhas stående svar är "Varje vacker blomma blir till slut omgiven av ogräs".

För att göra saken ännu mer intressant går det rykten på Arafats militärsjukhus att han två gånger vägrade prata med Mahmoud Abbas, PLOs andreman, på telefon och istället i tysthet har gjort Farouq Kaddoumi till sin efterträdare. Vem, kan man fråga, är Farouq Kaddoumi? Erlanger förklarar att han är en av grundarna av den Palestinska befrielseorganisationen som

avvisade Osloavtalet och vägrade återvända med Arafat till Västbanken och Gaza. Han bor fortfarande i Tunis där han behåller sin titel som PLOs utrikesminister trots det faktum att Shaath är den Palestinska Myndighetens utrikesminister.

Förstår ni? Farsen är fulländad och Arafat dör lika eländigt som han levt.

--------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering 26 juli 2009: Det har gått nästan fem år men nya episoder läggs hela tiden till Arafats sovrumsfars. Ali Waked från Yedi'ot Aharonot sammanfattar de senaste tilltagen:

Anklagelser att den palestinska presidenten Mahmoud Abbas och andra var delaktiga i en sammansvärjning för att förgifta den avlidne ordföranden för den Palestinska Myndigheten Yasser Arafat skakar den Palestinska Myndigheten. Enligt rapporter i söndags började den framlidne palestinska ledarens änka Suha Arafat gråta efter att hon tvingats förneka all kännedom om den påstådda sammansvärjningen.

Mediestormen började för två veckor sedan när PLOs andreman Farouk Kaddoumi hävdade på en presskonferens i Jordanien att Abbas tillsammans med den Palestinska Myndighetens säkerhetschef chef Mohammad Dahlan medverkat i en israelisk komplott för att förgifta Arafat. Kaddoumi hävdade att Arafat hade visat honom dokument som bevisade att Abbas och Hamasledare hade möten med höga amerikanska och israeliska tjänstemän om ämnet.

Fatah gick snabbt på offensiven mot Kaddoumi och hans uttalanden, man till och med pekade ett argt finger mot Jordanien och TV-kanalen al-Jazeera för att de tog upp ämnet. Arafats änka Suha berättade för en turkisk tidning förra veckan att hennes framlidne man visat henne protokollet från samma israelisk-amerikansk-palestinska möte som Kaddoumi pratade om. Enligt henne hade den förre ledaren sagt att han fruktade för sitt liv med tanke på Dahlans och Abbas påstått underliga uppförande.

Den saudiska tidningen Okaz citerade palestinska källor som hävdar att Abbas kontor, på direkt order från presidenten, hotade med att dra tillbaka Suha Arafats månatliga lön från den Palestinska Myndigheten om hon vägrade förneka de uttalanden hon gjort till den turkiska tidningen. Enligt rapporten grät Suha, som för tillfället bor på Malta nära sin bror som är den palestinska ambassadören i landet, när hon fick kännedom om hoten. Påtryckningar från Ramallah fick henne att till media läsa upp ett manuskript som Abbas kontor skickat henne, i vilket hon förnekade att hon hade någon som helst kännedom om en mordkomplott och hon attackerade Kaddoumi för hans uttalanden mot den Palestinska Myndigheten.

Näraliggande ämnen:  Palestinier prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.