Trots all deras retorik om Israels "illvilliga" och "brutala" ockupation så glömmer många Palestinaaraber – inklusive deras ledare – ibland bort sig och erkänner att de föredrar Israel framför Palestinska Myndigheten. Här är några återkommande teman:
Förhindrande av våld. Efter Palestinska Myndighetens razzia mitt i natten mot ett hus tillhörande en Hamasanhängare där de misshandlade både honom och hans 70-årige far, skrek fadern till polisen att "inte ens judarna uppförde sig som ni fegisar." När sonen kom ut från Palestinska Myndighetens fängelse uppgav han att det var betydligt värre än israeliska fängelser. En motståndare till Yasser Arafat sade att israeliska soldater "använder först tårgas sedan skjuter de med gummikulor och endast därefter skjuter de med skarp ammunition. …Men den palestinska polisen börjar skjuta skarpt med en gång."
Rättssäkerheten. En av ledarna på Gaza, Haydar Abd ash-Shafi sade en gång "Kan någon föreställa sig att en familj skulle bli glad över att bli väckt mitt i natten av en dörrknackning från den israeliska armén?" Han fortsatte: "När de inbördes striderna började i Gaza var folk glada eftersom den israeliska armén införde utegångsförbud." På liknande sätt har Musa Abu Marzouk från Hamas jämfört Arafat till hans nackdel med judiska ledare: "Vi såg representanter från den israeliska oppositionen kritisera (premiärminister) Barak och de blev inte arresterade … men hos oss börjar Palestinska Myndigheten med att arrestera."
Demokrati. Det israeliska valet 1999 där den sittande premiärministern förlorade imponerade på många palestinska observatörer. Tidningskrönikörer pekade på den lugna övergången i Israel och önskade detsamma för dem själva: "Jag är avundsjuk på (israelerna) och önskar ett liknande styrelseskick i min framtida stat." Generaldirektören för Palestinska Myndighetens Informationsdepartement, Hasan al-Kashif, jämförde ändringarna i Israel med den makt som "ett flertal personer inom vårt ledarskap har" där de sitter vid makten i evigheter. Ledaren för terrororganisationen Demokratiska Fronten för Befriandet av Palestina, Nayif Hawatma, vill att Palestinska Myndigheten skall fatta sina beslut på samma sätt som man gör i Israel, genom val.
Rättigheter för minoriteter: Kristna och i synnerhet sekulära muslimer uppskattar Israels skydd i en tid när palestinska politiker har börjat luta mer och mer åt det islamistiska hållet. En kristen palestinier förklarade att när den Palestinska staten blir till "kommer den heliga fronten mot den sionistiska fienden att dö. Det kommer att bli tid för uppgörelser. Vi kommer att råka ut för samma sak som våra libanesiska bröder och kopterna i Egypten. Det gör mig ont att erkänna men den israeliska lagen skyddar oss."
Yttrandefrihet. Ironiskt nog blev en advokat i Gaza, Na'im Salama, arresterad av Palestinska Myndigheten för förtal när han skrev att palestinierna borde anamma samma demokratiska modell som Israel. För denna oförskämdhet dömdes han till fängelse. Till och med den av israelhat besatta Hanan Ashrawi medgav motvilligt att den judiska staten har någonting att lära ut till den begynnande palestinska statsbildningen: "frihet måste nämnas även om det bara genomförs selektivt, till exempel yttrandefrihet." En framstående psykiatriker och direktör för Gazas program för mental hälsa, Iyad as Sarraj, erkänner att "under den israeliska ockupationen var jag 100 gånger friare."
Ekonomiska fördelar. Palestinier som bor i Israel, inklusive Jerusalem, uppskattar Israels ekonomiska framsteg, sociala välfärd och andra fördelar. Löner i Israel är ungefär fem gånger så höga som på Västbanken och Gazaremsan och till Israels sociala välfärdssystem finns ingen motsvarighet på den palestinska sidan. Palestinier som bor och lever utanför Israel vill ha del i den ekonomiska framgången – när den israeliska regeringen offentliggjorde färdigställandet av säkerhetsbarriären i en del av landet reagerade en invånare i gränsstaden Qalqiliya på Västbanken med indignation: "Vi lever i ett stort fängelse."
Dessa kommentarer visar på palestiniernas uppskattning av fördelarna med fria val, laglydnad, rättigheter för minoritetsgrupper, yttrandefrihet och en högre levnadsstandard. Bland all politisk extremism och terrorism hos Palestinska Myndigheten är det bra att veta att en det finns ett palestinska väljarkår som vill ha ett normalt liv.
Tyvärr förblir de hemliga och med lite politiskt inflytande. Det är hög tid för vanliga hyggliga palestinier att göra sina röster hörda och slå fast att Israels existens inte är problemet utan lösningen.
