Varför är palestinierna så arga på Israel? Det finns två möjliga anledningar.
- Politisk: De accepterar existensen av en judisk stat men är arga på det ena eller det andra i den israeliska politiken.
- Avvisande: De avskyr blotta existensen av Israel och vill förgöra det.
Vilken som är den rätta anledningen har stor betydelse. Om palestinierna endast vill att Israel skall ändra på vissa saker (såsom att bygga städer på Västbanken) då är det rimligt att man ber Israel att ändra sitt agerande – och den huvudsakliga bördan för att lösa konflikten ligger då på Israel.
Men om Israels existens förblir en stöttesten så innebär det att konflikten kommer att ta slut först när palestinierna äntligen och oåterkalleligen accepterar den judiska staten. Detta synsätt innebär att det i huvudsak är palestinierna som bär bördan för att lösa konflikten.
Om det är en vanlig politisk dispyt så är diplomati och kompromisser sättet att gå framåt på. Men om palestinierna avvisar Israels existens så är diplomati lönlöst, till och med kontraproduktivt, och Israel behöver övertyga palestinierna om att ge upp sina aggressiva avsikter. Mera rakt på sak så skulle Israel då behöva besegra palestinierna.
Vilken tolkning är den rätta?
I en undersökning av invånarna på Västbanken och i Gaza som genomfördes våren 2002 av Jerusalem Media and Communication Center, en palestinsk organisation, ville 43 procent av dem som svarade ha en palestinsk stat enbart på Västbanken och Gaza medan 51 procent insisterade på en stat i "hela det historiska Palestina" – kodord för förgörelse av Israel.
Sålunda blommar palestinskt avvisande. Men omvärlden vänder sina kollektiva blickar bort från detta faktum. De institutioner och individer som har en megafon – i både Israel och Amerika, för att inte tala om FN, vänsteranhängare och de diplomatiska, journalistiska, artistiska och akademiska kretsarna världen över – hävdar i allmänhet att palestinierna har accepterat Israel och fokuserar istället på Israels behov av att "ta risker för freden".
Däremot är det endast ett fåtal konservativa i Israel och USA som pekar på den fortsatta kraften av det palestinska avvisandet.
Med tanke på denna bakgrund av för det mesta önsketänkande så är det anmärkningsvärt att se hur realistiskt de israeliska och amerikanska väljarna uppfattar de palestinska avsikterna. Tami Steinmetz Center for Peace Research vid Tel Avivuniversitetet fann hösten 2002 att 18 procent av israeliska judar tror på att palestinierna har accepterat Israels existens och 71 procent tror tvärtom.
För att få veta den amerikanska åsikten i detta ämne så sponsrade The Middle East Forum nyligen en opinionsundersökning av ett representativt urval av 1000 väljare, "Tror du på att målet för Yasser Arafats Palestinska Myndighet är att ha en liten stat som lever i fred sida vid sida med Israel, eller är deras mål den slutgiltiga förgörelsen av Israel"?
Svaret var tydligt. Nitton procent av de tillfrågade svarade att Arafat vill ha en liten stat som lever i fred sida vid sida med Israel; 61 procent sade att hans mål är en slutgiltig förgörelse av Israel.
(Teknisk anmärkning: De övriga 20 procenten visste inte eller vägrade svara. Denna opinionsundersökning, genomförd den 11-12 februari av ett opinionsinstitut i New York, McLaughlin & Associates, har en felmarginal på +/- 3,1 vid ett intervall på 95 procent).
Denna insikt visar på klokheten hos fria och välinformerade människor. Det har också stor potentiell betydelse för amerikansk politik eftersom det sänder signaler till Bush-administrationen att lyssna till sina egna väljare och erkänna att den palestinsk-israeliska konflikten fortsätter eftersom Israel finns till och inte på grund av vad Israel gör.
De israeliska och de amerikanska siffrorna är inte bara påfallande lika utan vad som är mer anmärkningsvärt är att den amerikanska väljarkåren ignorera den överväldigande konsensusen av auktoritativa röster och, med proportionen 3-1, förstår att det palestinska avvisandet ligger till grund för konflikten.
Detta betyder att man bör överge vanan att sätta press på Israel att göra fler eftergifter till palestinierna och istället satsa på att försöka övertyga palestinierna om att Israel är här för att stanna. Detta kan medföra att man vidtar sådana åtgärder som:
- Motverkar palestinsk antisemitism och andra former av hets mot Israel;
- Omvärderar en föråldrad amerikansk politik som bidrar till att behålla de palestinska "flyktingarna" i limbo;
- Godkänner tuffa men nödvändiga israeliska åtgärder för att få slut på palestinskt våld; och
- Flyttar den amerikanska ambassaden till Jerusalem.
Ju tidigare både palestinska ledare och allmänhet vänjer sig vid tanken på den oföränderliga verkligheten av Israels existens, desto bättre blir det för alla inblandade.
