Keith Ellison och Andre Carson röner stor uppmärksamhet som de första två muslimer som valts in i den amerikanska Kongressen. Nyheten om deras närvaro bör dock inte fördunkla det faktum att det i Kongressen finns andra representanter, alltid utan undantag vänsteranhängare i det Demokratiska partiet, som också tillvaratar islamistiska intressen.
Eftersom dessa inte själva är muslimer så drar deras relativa oansenlighet till sig mindre uppmärksamhet vilket kan göra dem mer effektiva. När till exempel det amerikanska Representanthuset, med siffrorna 390-5, år 2009 röstade för en resolution som rör Israels rätt till självförsvar mot Hamas så röstade Carson för resolutionen och Ellison röstade "närvarande". Till skillnad mot Dennis J. Kucinich, Gwen Moore, Ron Paul, Nick Rahall och Maxine Waters som röstade "nej" Förutom dessa fem så inkluderar deras led också Cynthia McKinney, Gregory Meeks och James Moran.
 Kucinich (i mitten) möter tio medlemmar från CAIR inklusive Nihad Awad, verkställande direktör för det nationella kontoret. |
Kucinichs position långt ut på vänsterkanten i en rad ämnen (det mest oförglömliga var ett löfte att skapa ett Fredsdepartement) fick inte precis fart på hans kampanj då men hans plattform fick gensvar bland flera Demokratiska väljare i ett ojämnt val; han fick 8 procent av rösterna i Utah och i Washington State, 9 procent i sin hemstat Ohio, 16 procent i Maine, 17 procent i Minnesota och en imponerande 26 procent i Hawaii. (Detta kan jämföras med hans ansträngningar att bli presidentkandidat 2008 vilka föll platt till marken, han fick inte mer än 2 procent av rösterna någonstans).
Detta respektabla resultat resulterade i en betydande nyhetsbevakning av hans kampanj 2004 vilket i sin tur gav unik exponering till kandidatens ställning och aktiviteter gällande islamism.
Kucinichs ståndpunkter
Redan före 2004 hade Kucinich uppvisat en förkärlek för islamism, definierat som den ideologi som strävar efter att tillämpa islamisk lag (Sharia) i hela världen. Till exempel så insisterade han på att acceptera en donation på $500 år 1997 från den dåvarande ledande islamisten i Washington Abdurahman Alamoudi. Först efter att Alamoudi arresterats 2003 anklagad för att ha tagit emot pengar från Libyens underrättelsetjänst, anklagelser som slutade med att han dömdes till ett långt fängelsestraff, lämnade Kucinich slutligen tillbaka bidraget från 1997.
I sin presidentvalskampanj 2004 anammade Kucinich huvuddragen i radikala islams budskap och arbetade nära tillsammans med Nordamerikas mest aggressiva islamistiska grupp Rådet för amerikansk-islamiska relationer (Council on American-Islamic Relations, CAIR). Han upprepade deras ståndpunkt om att amerikanska muslimer har "lidit mycket under de senaste åren" och att de har "gjorts till syndabockar och utsatts för profilering och de har utsatts för polismetoder som verkligen är motbjudande i en demokrati". Han presenterade sin huvudsakliga politik (motstånd mot kriget i Irak och Patriot Act, "stöd för palestiniernas rättigheter") som muslimvänlig. Han till och med hävdade att hans förslag till universell hälso- och sjukvård och utökad offentlig utbildning "är i linje med deras (islamiska) religiösa tro om att försörja de mindre lyckligt lottad och behövande".
 "Leslie Sinclair, också känd under det arabiska namnet Munira, uttrycker sin entusiasm för Dennis Kucinich i Idrissmoskén nära Northgate" i Washington State den 3 februari 2004. |
En reporter beskrev hur Kucinich under ett anmärkningsvärt möte med muslimer citerade koranen med "passionen hos en initierad förkunnare" och fick publiken att ställa sig upp och mässa "Gud är stor" (Allahu Akbar). För en annan muslimsk publik kungjorde han "Jag har ett exemplar av koranen på mitt kontor".
(Med detta förekom Kucinich den tidigare brittiska premiärministern Tony Blair, som offentliggjorde i juni 2011: "Jag läser Koranen varje dag. Delvis för att förstå vissa av de saker som händer i världen men framförallt för att det är oerhört lärorikt").
Hans kampanjs webbsida hade en speciell sida ägnad åt arab-amerikaner och en annan ägnad åt muslimer. En del av Kucinichs kampanjlitteratur översattes till arabiska. Av speciellt intresse är sidan där han berömmer sin "långa tradition av att göra sig tillgänglig för den muslimska gruppen".
Han har anställt eller haft som praktikanter ett antal muslimska amerikaner. [DP kommentar: till exempel ingick Souheila Al-Jadda i hans stab i Representanthuset]. Han träffar regelbundet sina muslimska och arabisk-amerikanska väljare i Cleveland. Under sin presidentvalskampanj talade han flera gånger vid tillställningar ordnade av Rådet för amerikansk-islamska relationer (CAIR), den enda kandidat som gjorde detta – och trots att han fick väldigt negativ kritik från kommentatorer på högerkanten. [DP kommentar: att döma av webbsidan "Muslimer för Kucinich" är det jag som åsyftas]. Han talade också vid ISNA [Islamic Society of North America] konventet den 30 augusti 2003.
Dessutom, fortsätter webbsidan, "skapade Kucinich posten som koordinator för Nationella Muslimer för Kucinich i sin kampanjstab". Allt som allt "muslimer som arbetar som frivilliga i hans kampanj, inklusive koordinatorn för Nationella Muslimer för Kucinich, har funnit att inte bara kandidaten själv utan också hans stab är välkomnande och verkligen angelägna att arbeta med dem och att sträcka ut en hand till den muslimska gruppen".
Kucinich skrävlade också om sitt stöd bland muslimer och namnger islamistiska organisationer som bevis:
Ledare inom alla muslimska organisationer som CAIR, ISNA och American Muslim Alliance har uttryckt sitt stöd för Kucinichs kandidatur. En grupp på nästan 100 supportrar, vanliga muslimer från hela landet, har organiserat en e-postlista för att få uppdateringar om kampanjen och för att få veta mer om möjligheterna att arbeta som volontär. Medlemskapet i denna grupp har tredubblats den sista månaden [DP kommentar: denna sida är inte daterad så det är inte klart vilken månad man talar om] och fortsätter att växa dag för dag. Det verkar inte finnas någon liknande organiserad grupp av muslimer som stödjer någon av de andra kandidaterna.
I utbyte mot dessa uttryck för solidaritet sökte Kucinich stöd från muslimska väljare. Föga förvånande uppmanade Kucinich muslimerna att rösta som ett block för att öka sin politiska makt; detta följde inte bara den islamistiska organisationens linje utan reflekterade förmodligen hans förhoppning om att dra nytta av deras röster.
Kucinichs kalender
Kandidaten ägnade mycket tid och ansträngning åt att tala med och möta muslimer personligen. MSNBC noterade till exempel hur han såg till att "moskéer och muslimska organisationer finns med på hans dagordning när han reser runt i landet och valtalar". En ofullständig lista från höjdpunkten på primärvalssäsongen inkluderade:
- 30 november 2003: Kucinich talade vid CAIRs sjunde årliga insamlingsbankett som hölls utanför Washington D.C.
- 20-21 december: Kucinich talade på elektronisk väg till deltagarna på Muslim Public Affairs Councils årliga möte och fick 17 procents stöd i deras provval, han kom tvåa efter Howard Dean.
- 30 december: På CAIRs begäran besökte Kucinich Tampa Bayområdets islamiska sällskap, han "visades runt på en gratis medicinklinik, en muslimsk dagskola och ett lager med livsmedel för behövande" och han mötte CAIR-medlemmar. CAIRs kommunikationsansvarige i Florida, Ahmed Bedier, tillkännagav sitt stöd för Kucinich: "Vi känner uppriktigheten och känslorna och ser att han tror på vad han säger. Det är ovanligt att hitta någon sådan person i Washington".
- 13 januari 2004: CAIRs Ahmed Bedier lovordade Kucinich för att han bär "med sig den sanna patriotismens flagga och budskapet om delaktighet och fred".
- 25 januari: Kucinich syntes vid ett presidentkampanjforum i Houston som var ett samarrangemang med CAIR.
- 27 januari: Steve Cerny från Virginia som är viceordförande för kampanjen Kuchinich som President skickade ut ett PM adresserat till "muslimska supportrar av Kucinich som President" som började med "Assalaamu Alaykum" (normalt en fras som bara används bland muslimer) och bad mottagarna att delta i ett möte den 31 januari. Cerny berättade om "en större närvaro vid Eidfirandet vid DC Armory" den 1 februari, vid andra Eidfiranden och vid "så många moskéer vi kan" den 6 februari. Cerny berättade också om planerna på att trycka upp 30 000 reklamblad riktade till den muslimska gruppen, kampanjens lista över registrerade muslimska väljare och deras plan att kontakta dem "för att påminna muslimer om valet och be om deras stöd för Kucinich."
- 29 januari: Medlemmarna i den Detroitbaserade arabisk-amerikanska politiska aktionskommittén gav Kucinich fler än två tredjedelar av sina röster i valet till president. (En annan rapport visade att Kerry inte fick några röster).
- 1 februari: Kucinich började dagen "vid en islamisk festival vid universitetet i New Mexico där han berättade för deltagarna att som president skulle han arbeta för att återuppbygga relationerna mellan den muslimska gruppen och den amerikanska regeringen".
- 3 februari: Kucinich tillbringade 1½ timmar i Idrissmoskén i Seattle, en halvtimme med ledarna och en timme med församlingsmedlemmarna. På inbjudan fanns två punkter värda att notera: (1) Detta evenemang "kan inkludera salat al-maghrib (den fjärde bönen under dagen) med deltagande av Representanthusledamoten Dennis Kucinich". (2) Det var Kucinich, inte moskén, som tog initiativet till evenemanget, han "bad att få möta den lokala muslimska gruppen".
- 28 februari: Kucinich besökte Masjid Omar ibn Al-Khattab-moskén i Los Angeles och diskuterade Irak, utbildning och fängelsesystemet med omkring 65 personer.
- 8 mars: Vid ett evenemang sponsrat av CAIRs kontor i San Antonio mötte Kucinich 400 muslimer. Chefen för kontoret, Sarwait Husain, sade vid det tillfället: "Även om han inte vinner (presidentskapet) så kan han vara vår röst i Kongressen".
Efter 2004
 "Den Demokratiske presidentkandidaten Dennis Kucinich talade om fred och medborgerliga friheter vid ett möte med San Antonios muslimska grupp den 5 mars [2004]". |
Han besökte Mellanöstern 2006 under kriget mellan Hizbollah och Israel och fokuserade endast på förstörelsen Israel orsakade och besökte inte de platser Hizbollah attackerat i Israel.
I juni 2007 röstade Representanthuset med siffrorna 411-2 för Resolution 21 som "uppmanar FNs Säkerhetsråd att åtala Irans ledare Mahmoud Ahmadinejad för överträdelse av Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord från 1948 och FN-stadgan, eftersom han uppmanar till förgörelse av staten Israel". Kucinich (tillsammans med Ron Paul) var en av de två som röstade emot resolutionen.
Enligt nyhetsbyrån Inter-Press Service som är långt ut på vänsterkanten var Kucinich den enda av presidentkandidaterna 2008 som försökte fjäska för de muslimska väljarna. Samma år fördömde han USAs politik gentemot Iran men inte Irans politik gentemot USA och han uppmanade till skapandet av en "Nationell kommission för sanning och försoning" som han vill ska "ha befogenhet att tvinga fram vittnesmål och samla in officiella dokument för att avslöja för det amerikanska folket … det underliggande bedrägeri" som var Bush-administrationens svar på 11 september.
Kucinich uppmanade år 2009 muslimerna att stödja honom, han hävdade att hälso- och sjukvårdsfrågan ger muslimer "möjligheten att nå ut till människor av alla religioner. Detta är en möjlighet för muslimer vars alla hälsningar innehåller ordet fred. Engagera er i den aktuella debatten".
I en intervju 2010 med Turkish Policy Quarterly, talade Kucinich insmickrande till turkar och deras islamistiska regering: "Till mina muslimska bröder och systrar i Turkiet säger jag Selamunaleykum. Vi borde erbjuda varandra fred. Turkiet är en öppen, demokratisk, pluralistisk demokrati och USA bör främja respekt för islam". År 2010 anammade Kucinich också den islamistiska linjen att de drönarattacker mot Al-Qaedamål som genomfördes av Bush och Obama-administrationerna hade bidragit till att elda på "fanatism och radikalism".
Kucinich sägs vara den enda medlemmen i Kongressen som offentligt har fördömt Obama-administrationen för att ha gett tillstånd till att döda Anwar al-Awlaki, den amerikanske medborgaren och stödjaren av terrorism i Jemen som anklagas för att ha kopplingar till flera attacker i USA. Han är förmodligen den ende som 2011 lovordade den syriske diktatorn Bashar al-Assads regering för att visa "en beredvillighet att lyssna" till oppositionen som han just då var i färd med att massakrera.
Slutsatser
Även om Kucinich utgör en excentrisk figur bland de Demokrater som tävlar om att bli president – att försöka vinna de islamistiska rösterna 2004 var ett säkert sätt att inte nå Vita Huset – så är hans nära samarbete med radikala islam nyskapande och banbrytande.
Detta bekräftas av att Howard Dean följde i Kucinichs fotspår under hans egen presidentvalskampanj 2004. The National Council of Pakistani Americans berättar berättar till exempel hur Dean i Milwaukee mötte cirka 100 medlemmar av den nybildade Muslim Electorate Council of America (MECA). Genom att göra detta säger man har han "hjälpt muslimer att skapa ett prejudikat som ingen amerikansk presidentkandidat bör ignorera" och man framställer denna händelse som något som går längre än vad Kucinich gjorde:
Dennis Kucinich deltog också i några muslimska evenemang. Dock arrangerades dessa evenemang av större nationella organisationer som del av deras insamlingsevenemang. De mötena organiserades inte för valfrågor år 2004. "Vad vi bevittnat i Milwaukee är ett nytt fenomen. Muslimska väljare gör en markering och skapar en gräsrotsrörelse med politiskt inflytande utan påverkan av det politiska etablissemanget" sade Dr Aslam Abdullah, grundaren av MECA.
Kan vi förvänta oss att få se framtida Demokratiska kandidater som lovar att ta med sig muslimska intressen (som det definieras av CAIR och dess likar) till Vita Huset? Jag tror det. Mer allmänt så ser man en växande förbindelse mellan Vänstern och radikala islam, något som analyserats ingående av David Horowitz i Unholy Alliance (Regnery) och av mig i ett antal artiklar. Bland många andra konsekvenser så pågår just nu en långsiktig förändring av röstningsmönstret; som jag skrev 2003 "araber och muslimer kommer trots sin sympati för Republikansk ekonomi att rösta Demokratiskt, och judar kommer, trots att de instämmer med Demokraterna i frågan om abort, att rösta på Republikanerna".
