"USAs flaggor är symbol för den invaderande krigsmaskinen i Irak idag. De är symbol för ockupationsmakten. De enda sanna hjältarna är de som hittar sätt som hjälper till att besegra den amerikanska militären".
Dessa ord uttalades förra veckan av Nicholas De Genova, en professor i antropologi och Latinamerikastudier vid Columbia University. De Genova fortsatte, med ord som länge kommer att dra skam över hans universitet, att uppmana amerikanska soldater att "mörda" sina officerare och "önska sig en miljon Mogadishus" vilket hänvisar till bakhållet i Somalia 1993 då 18 amerikanska soldater dog och 84 skadades.
Han vill se 18 miljoner döda amerikaner?
Administrationen på Columbia distanserade sig från De Genova (han "representerar inte på något sätt" universitetets åsikt) och andra professorer kritiserade honom – men hans yttrande är knappast ett undantag från den vanliga diskursen på fakulteten vid det universitetet. Ett exempel: Tom Paulin, en gästprofessor vid Columbia detta läsår, har slagit fast att judar födda i Brooklyn "borde skjutas till döds" om de lever på Västbanken.
Mer allmänt så delar många andra professorer på Columbia De Genovas giftiga känslor för USA, även om de drar gränsen vid att uppmana till dödande av amerikaner.
Eric Foner, innehavare av Dewitt Clintonprofessuren i Amerikansk historia, ser den amerikanska regeringen som en vanemässig angripare: "Vår uppfattning om oss själva som en fredsälskande republik är brisfällig. Vi har använt militär makt mot många, många nationer och i endast ett fåtal av de fallen var vi under attack eller under hot om attack".
Edward Said, en universitetsprofessor, kallar den amerikanska politiken i Irak för en "grotesk föreställning" utförd av en "liten grupp sammansvurna" icke-folkvalda individer som kapat den amerikanska politiken. Han anklagar "George Bush och hans hantlangare" för att dölja sin imperialistiska girighet efter "olja och herravälde" under en falsk förespegling av att bygga upp demokrati och mänskliga rättigheter. Said anser Operation Iraqi Freedom vara "ett missbruk av mänsklig tolerans och mänskliga värderingar" utkämpat av en "hämnande judisk-kristen krigsgud". Detta krig, säger han, passar in i ett större mönster där Amerika "bringar hela befolkningar, länder och till och med kontinenter till ruiner genom fullständig förintelse".
Rashid Khalidi, som till hösten kommer att ta över som ordförande för Mellanösternstudierna efter Edward Said, använde termen "konsensus idioter" för att beskriva det breda stödet för att bekämpa Saddam Husseins invasion av Kuwait 1990 och uppmanade sina kolleger att bekämpa det. Efter 11 september förmanade han media att upphöra med sin "hysteri om självmordsbombare".
Gary Sick, tillförordnad chef för the Middle East Institute, gör gällande att Ronald Reagan vann över Jimmy Carter 1980 genom att konspirera med Ayatollah Khomeini om att behålla den amerikanska gisslan i Iran. Han urskuldrar den iranska regeringen (de "har varit minutiösa med att uppfylla alla krav i Ickespridningsavtalet") och skyller på Washington för att ha "uppmuntrat Iran att gå vidare" med att bygga kärnvapen. Sick motsätter sig att amerikanska offer för den Iransponsrade terrorism tillåts stämma Teheran och kräva stora skadestånd. Mer allmänt anser han Bushadministrationen vara "krigisk" och sina landsmän "olidliga"
George Saliba. Professor i arabiska och islamisk naturvetenskap, stör rutinmässigt sin klass med politiskt orerande, vilket ledde en student till att anmärka att det är "kontinuerligt förolämpande" att delta på hans lektioner och en annan att klaga på att hans kurs (i ämnet "Introduktion till islamsk civilisation" av alla ämnen) urartade till ett forum för utfall mot "det ondskefulla Amerika".
Joseph Massad, biträdande professor i Modern arabisk politik och intellektuell historia, verkar skylla allt ont i Arabvärlden på USA. Fattigdom är ett resultat av dem Amerikadominerade Internationella valutafondens och Världsbankens "rasistiska och barbariska politik". Frånvaron av demokrati beror på "den härskande autokratiska eliten och deras beskyddare USA". Militanta islams våld är ett resultat av "USAs imperialistiska aggression".
Sådana känslor från de ledande ljusen av Columbias professorskår tyder på att De Genova passar in väldigt väl på denna institution. Han gjorde bara misstaget att vräka ur sig den logiska slutsatsen av den anti-amerikanism som framförts av vissa av hans kolleger.
Detta självhat pekar på en intellektuell kris vid en skola som länge ansetts vara en av landets bästa. Alumner, föräldrar till studenter och andra av universitetets vänner borde först erkänna denna verklighet och därefter vidta mått och steg för att rätta till det.
