Ett uppror har skakat Turkiet sedan 31 maj. Kan man jämföra det med den Arabiska omvälvningen som störtat fyra härskare sedan 2011, med Irans Gröna rörelse från 2009 som ledde till att en skenbar reformvän valdes till president förra veckan eller med Ockupera Wall Street (Occupy Wall Street) som fick försumbara konsekvenser?
 Regeringen i Istanbul uppmanade mödrar att "ta med barnen hem" men istället anslöt de sig till demonstranterna på Taksimtorget". |
En kinaliknande ekonomisk tillväxt har varit Recep Tayyip Erdoğan och hans parti AKPs största framgång. Den personliga inkomsten har mer än fördubblats under det decennium som han suttit vid makten, vilket har förändrat landet. Jag har besökt Turkiet sedan 1972 och sett hur denna tillväxt påverkat i stort sett alla områden, från vad folk äter till deras känsla av turkisk identitet.
Denna imponerande tillväxt förklarar AKPs ökande röstetal i det nationella valet i de tre val man deltagit i, från 34 procent år 2006 till 46 procent 2007 till strax under 50 procent år 2011. Det förklarar också hur, efter 90 år med militären som den yttersta politiska makten, partiet lyckades få stopp på de väpnade styrkorna.
Samtidigt har två sårbarheter blivit mer uppenbara, i synnerhet sedan valet i juni 2011, vilka kan riskera Erdoğans fortsatta dominans av regeringen.
Beroende av utländska krediter. För att upprätthålla konsumtionen har turkiska banker behövt låna mycket utomlands, i synnerhet från stödjande sunnimuslimska källor. Resultatet är att det nuvarande underskottet i handelsbalansen skapat ett så stort behov av kredit att enbart den privata sektorn i år behöver låna 221 miljarder US dollar eller nästan 30 procent av landets $775 miljarder BNP. Om pengaflödet in till Turkiet skulle stoppa så är partiet slut, vilket skulle kunna leda till att aktiemarknaden kollapsar, valutan störtdyker och det ekonomiska miraklet tvärstannar.
 Erdoğan instruerar föräldrar "Jag håller ögonen på er, ni ska göra åtminstone tre barn." |
Dessa två svagheter pekar på vikten av ekonomin för Erdoğans, AKPs och landets framtid. Skulle Turkiets finanser rida ut stormen av demonstrationer kommer islamistprogrammet som är central i AKPs plattform att fortsätta gå framåt, dock mer försiktigt. Erdoğan själv kanske stannar kvar som ledare, bli landets president nästa år med nyligen utökade befogenheter; eller så kanske hans parti tröttnar på honom och – som skedde med Margaret Thatcher 1990 – ställer honom åt sidan till förmån för någon som kan genomföra samma program utan att provocera fram så mycket fientlighet.
 Efter två veckor med demonstrationer hade Istanbuls aktiebörs förlorat nästan 10 procent av sitt värde. |
Antalet löntagare har gått ner med fem procent. Konsumtionen föll under det första kvartalet 2013 med två procent mer än under 2012. Sedan demonstrationerna började har aktiemarknaden i Istanbul fallit med 10 procent och räntorna gått upp med omkring 50 procent. För att kunna bedöma islamismens framtid i Turkiet måste man se på dessa och andra ekonomiska indikatorer.
Uppdatering 19 juni 2013: Hugo Dixon gav oss den 17 juni detaljer om den finansiella situationen: Tvärtemot Erdoğans bisarra påstående att en "högränte- lobby" med spekulanter vill driva upp räntorna och kväva ekonomin så har spekulanter faktiskt inget intresse av att höja räntorna.
Utländska investerare äger $140 miljarder i inhemska obligationer och aktier enligt Standard Bank. De kommer att förlora pengar om räntan höjs. Risken är istället att investerare drar tillbaka sina pengar om de förlorar förtroendet. Den amerikanska centralbankens antydan att man kan komma att bromsa sitt massiva obligationsuppköpsprogram har gjort att den risken ökat eftersom en del av pengarna man har pumpat in i amerikanska obligationer har trängt in i tillväxtmarknader som Turkiet.
Dessutom är det turkiska miraklet inte riktigt så bra som det verkar. Ekonomin växte med endast 2,6 procent förra året, en nedgång från 8,5 procent året innan – efter att Centralbanken blev tvungen att höja räntan eftersom ekonomin var överhettad och inflationen nådde 8,9 procent förra året.
Turkiets största ekonomiska svaghet är dess nuvarande handelsbalansunderskott – ett tecken på att konsumtionen har vuxit snabbare än vad som är hållbart. Underskottet föll till 5,9 procent av BNP från 9,7 procent året innan allteftersom ekonomin avtog. Men det ökar återigen i år. Handelsunderskottet i april var $10,3 miljarder, en ökning från $6,6 miljarder förra året.
Faktiskt så började utförsäljningen på Turkiets finansmarknad omkring en vecka före polistillslagen mot demonstranterna på Taksimtorget i Istanbul den 31 maj. Till exempel så ökade den tvååriga obligationsräntan från 4,8 procent den 17 maj till 6 procent vid slutet av månaden; och aktiemarknaden föll 8 procent mellan 22 maj och slutet på månaden. …
En speciell svaghet är att det nuvarande underskottet i handelsbalansen till stor del har finansierats med heta pengar. Den andel som utländska direktinvesteringar står för – långsiktiga pengar som inte lätt kan skena iväg – har fallit enligt Morgan Stanley. Samtidigt så har den andel som utgörs av skuld gått upp. …
Centralbanken har $130 miljarder i sin valutareserv som man tog av förra veckan för att hjälpa till att stabilisera valutamarknaden. Denna krigskassa är dock låg jämfört med Turkiets externa finansieringsbehov. Dessutom är nettovärdet – efter att man räknat bort den utländska valuta som deponerats av banksystemet – endast $46 miljarder enligt Standard Bank.
Så centralbanken skulle inte kunna stå emot om "räntelobbyn" verkligen drog sig ur. I så fall skulle Turkiet behöva höja räntan vilket skulle hämma tillväxten. Och sedan skulle det ekonomiska mirakel som Erdoğan har presiderat över och som är huvudorsaken till hans popularitet kanske se som ett trolleritrick.
