Intervju av Niram Ferretti.
Originaltitel: "Det amerikanska tillbakadragandet från Afghanistan och dess konsekvenser: Intervju med Daniel Pipes"
Fråga: Hur bedömer du det som just skett i Afghanistan?
Svar: Denna tragedi får stor påverkan på omvärlden på två sätt: Talibanernas seger och amerikanernas nederlag. Kontraintuitivt skadar talibanernas triumf islamismen och även islam eftersom talibanerna företräder sådan extremism att deras framgångar fyller fler muslimer med avsky än de attraherar. Det amerikanska nederlaget kommer att gynna regeringar som är fientligt inställda till USA när USAs allierade helgarderar sig.
F: : Noah Rothman skrev i Commentary: "Det är oklart vad USA har vunnit på att dra tillbaka den lilla, billiga och effektiva avskräckningsstyrka som varit kvar i Afghanistan för att stödja deras säkerhetsstyrkor. Det är oroväckande uppenbart vad vi har förlorat: nationell prestige, ett högt politiskt pris, trovärdighet på världsscenen och, mest påtagligt, vår säkerhet. "Håller du med?"
S: Ja, helt och hållet. Ett flertal fakta gör denna reträtt ännu mer smärtsam. Som Jeff Jacoby anmärker har det inte varit några amerikanska dödsfall under de senaste 1½ åren; det fanns endast 2 500 amerikanska trupper i Afghanistan, färre än på sådana platser som Djibouti (3000), Bahrain (5000) och Kuwait (13000); och amerikanska trupper har varit i Afghanistan i endast 2 år, betydligt kortare tid än i Tyskland och Sydkorea. Så varför denna otålighet? Tidigare Vice-president Mike Pence antyder att President Biden "helt enkelt inte ville ge intryck av att han respekterade villkoren i ett avtal framförhandlat av hans föregångare". Det verkar logiskt för mig.
 Bröt Biden (H) Afghan-avtalet för att trotsa Trump (V)? |
F: Kommer Talibanernas återkomst att ge jihadismen ett uppsving?
S: Ja. Ironiskt nog förväntar jag mig att grannar som Iran, Pakistan och Kina, liksom närliggande länder som Turkiet och Ryssland, kommer att drabbas mer av taliban-stött våld än vad USA kommer att göra. Talibanerna har många att göra upp med och strider att utkämpa i sin region. Dessutom gynnades de inte av det faktum att de var högkvarteret för förberedelserna för 11 september-attackerna.
F: Sedan Andra världskriget har USA varit en garant för västerländska värderingar och västerländsk säkerhet; men under de senaste 15 åren har vi sett en amerikansk tendens att dra tillbaka trupper från sådana farliga platser som Syrien, Irak och Afghanistan. Vad betyder detta för amerikansk trovärdighet?
S: Det har urholkat amerikansk trovärdighet och deras förmåga till avskräckning. I grund och botten har ledningen i Washington varit mer benägen att delta i militära sammandrabbningar – du kan lägga till Balkan och Somalia på den listan – än vad den amerikanska allmänheten har varit. Detta leder till det återkommande mönstret av att landet engagerar sig och sedan drar sig tillbaka.
F: Kommer det amerikanska tillbakadragandet från Afghanistan att uppmuntra västvärldens motståndare som Turkiet, Pakistan, Ryssland, Kina och Nordkorea?
S: De skryter om Afghanistan – och vem kan förneka dem det nöjet? Med det sagt låt oss inte överdriva framgången. De ställen som nämns ovan från vilka USA dragit sig tillbaka led alla av någon form av inbördeskrig; däremot behöver sådana stabila stater som Grekland, Israel, Förenade Arabemiraten, Indien, Taiwan och Sydkorea inte oroa sig för att överges. Inga amerikanska soldater patrullerar på gatorna i Aten. Jag hoppas USAs fiender och deras allierade inte gör några ödesdigra misstag.
 Taiwans militär är något mer ansenlig än Afghanistans någonsin var. |
F: Du skrev än gång att "diplomati gör sällan slut på konflikter". Vad gör slut på dem?
S: När den ena sidan ger upp. Välkända exempel på detta inkluderar inbördeskriget i sydstaterna i USA, Axelmakterna under Andra världskriget, den amerikanska regeringen i Vietnam och Sovjetunionen 1991. Exempel på motsatsen (ingendera sidan ger upp) inkluderar Första världskriget, Koreakriget, palestinierna vs. Israel och Azerbajdzjan vs. Armenien.
F: Irak och Afghanistan är de senaste tydliga exemplen på svårigheterna med att exportera demokrati; vore det inte klokare att acceptera det faktum att en större del av världen alltid kommer att förbli stängd för demokrati?
 Ismet Inönü on the cover of Time magazine, May 19, 1941 |
Den amerikanska regeringen försökte och lyckades åstadkomma någonting unikt 1945 när man beslöt att inte plundra de motståndare man besegrat utan istället återuppbygga dem till sin egen avbild, ett arv som japaner, tyskar, italienare och andra fortsätter att åtnjuta. Men det var speciella omständigheter med totalt krig och fullständig seger där segrarna triumferade och hade en ideologi att sprida och förlorarna var desperata att överleva. Detta har inte varit förhållandena i de senaste insatserna i till exempel Afghanistan och Irak. Jag stöder ansträngningarna att sprida demokrati men tycker det skall begränsas till verkliga möjligheter, inte varje gång överallt. I de flesta situationer bör det prövas under beskydd av demokratiskt sinnade starka män som, likt Ismet Inönü i Turkiet eller Chiang Kai-shek in Taiwan, kan introducera demokrati under en längre period.
F: Gregg Roman skrev nyligen i the Jewish Press att Israel kan lära sig av det som hände i Afghanistan, viktigast är att "fundamentalistisk islam inte ger upp utan våld". Vad har du för råd till Israel i efterdyningarna av talibanernas övertagande?
S: Mitt råd till Israel är att fortsätta insistera på att lita på sig själva; försätt er aldrig i en situation där ni är beroende av en utomstående makt för er säkerhet och självständighet.
Uppdatering 23 augusti 2021: För en utveckling av mitt slutliga svar och nödvändigheten för Israel att inte vara beroende av USA, se Daniel Gordis "There but for the grace of home ..."
