Svar på frågor ställda av forskare vid Queen Mary Global Policy Institute vid University of London.
Queen Mary Global Policy Institute: Denna undersökning är del av ett forskningsprojekt om "krig i civilsamhället" mellan två grupper av aktörer. Medan en grupp anklagar Israel för grova kränkningar av mänskliga rättigheter och hävdar att det har blivit en apartheidregim, försvarar en annan grupp aktörer Israel och hävdar att kritiken som riktas mot det är en form av 'laglig krigsföring' ('lawfare' på engelska) som utövas av terrorapologeter, antisemiter och/eller godtrogna progressiva.
Kan du berätta för oss om du tror att denna väldigt breda beskrivning är korrekt? Om ja, var skulle du placera dig själv i debatten och om nej, hur skulle du beskriva samspelet mellan civilsamhällets aktörer?
Daniel Pipes: Ja det är i stort sett korrekt. Vad mig beträffar syftar mitt arbete inte till att försvara Israels rykte utan till att komma underfund med hur Israel kan segra över sina fiender. Jag ägnar mig åt strategi, inte opinionsbildning. Se här för en mer detaljerad förklaring. Samspel mellan pro- och anti-Israel-aktörer tenderar att vara sköra och fientliga, med nästan ingen gemensam grund.
QMGPI: Vad tror du är det slutliga målet för de aktörer i civilsamhället som är kritiska mot Israel?
DP: De sträcker sig från att reformera staten till att eliminera den, med tonvikt på det senare.
QMGPI: Kan du beskriva ditt arbete till stöd för Israel? Vilka är de huvudsakliga plattformar/organisationer i vilka du är aktiv? Vilken är din roll i var och en av dem?
DP: Som jag svarade på den första frågan så syftar mitt arbete inte till att "stödja" Israel utan till att hjälpa dem vinna. För detta ändamål är Israel Victory Project mitt huvudsakliga bidrag. Jag har skrivit ungefär 65 artiklar om Israel Victory och lagt miljontals dollar på att främja det genom Middle East Forum. Jag fokuserar på att skriva, ge enstaka privata genomgångar, live föreläsningar och framträdanden i elektroniska medier.
QMGPI: Har du under de senaste två decennierna kommit i kontakt med nordamerikanska, israeliska eller andra grupper i civilsamhället som har försökt undergräva ditt arbete till stöd för Israel och om ja, hur har de gjort det? Vilka strategier använde de?
DP: Undergräva? Jag föredrar ordet motarbeta. The Middle East Forum och jag kritiseras ständigt för våra ståndpunkter i den Palestinsk-israeliska konflikten men jag urskiljer ingen specifik strategi. Denna kritik kommer från hela världen, dock främst från Väst.
QMGPI: När du ser tillbaka tror du de har varit framgångsrika i att undergräva ditt arbete? Om inte, varför tror du att de har misslyckats? Om ja, på vilket sätt?
DP: Eftersom deras skillnader sinsemellan är så starka skadar kritik från antisionister mig inte; faktum är att det höjer min status bland de jag vill påverka. Ironiskt nog förstärker kritik mitt arbete snarare än undergräver det.
QMGPI: Om du zoomar ut, tror du att de har varit framgångsrika med att undergräva andra aktörers arbete på din sida av den politiska kartan? Om inte, varför tror du de har misslyckats? Om ja, på vilket sätt?
DP: För att återgå till den första frågan så företräder jag inte Israel och svarar därför nästan aldrig dess kritiker, än mindre försöker jag undergräva dem. Mitt arbete med detta ämne har till syfte att hjälpa Israel vinna.
QMGPI: Har du under de två senaste decennierna fördömt eller attackerat civilsamhällets organisationers arbete i Nordamerika och Israel, vilka varit kritiska mot Israels politik som de anser kränker de mänskliga rättigheterna? Om ja, varför och hur gjorde du det?
DP: Nej det har jag inte, med endast några få undantag. Till exempel kan jag ibland recensera och förlöjliga en bok som påstår att Israel inte har rätt att existera (här) eller recensera en som påpekar antisionisternas ologiska argument (här). Likaså twittrar jag mitt hån.
QMGPI: Skulle du säga att det finns en arbetsfördelning bland civilsamhällesaktörerna – med avsevärd överlappning förstås – och åtminstone viss samordning beträffande kampanjer? Om ja, är förhållandet institutionaliserat, ad hoc, sporadiskt? Kan du ge oss ett exempel eller två?
DP: Ja det finns specialisering. Vissa organisationer fokuserar omväxlande på kristna (CUFI), på media (CAMERA, Honest Reporting), på militären (JINSA), på högt uppsatta politiker (FoII), på USAs kongress (AIPAC, EMET) på den verkställande makten (TWI), på FN (AJIRI), på professorer (SPME), på studenter (Stand With Us), på judiska ledare (APT) och så vidare. Andra organisationer tillhandahåller information om palestinierna (PMW) eller om jihadister (IPT). Det är ett imponerande nätverk som rutinmässigt arbetar tillsammans på informell basis. Försök att formalisera detta samarbete har inte lyckats.
QMGPI: Känner du till och har du bevis på direkta kopplingar mellan någon av civilsamhällesorganisationerna och utländska regeringar och om ja, vilka regeringar och civilsamhällesaktörer och vilken sorts relation är det?
DP: Många proisraeliska grupper har självfallet band till Israel; men de har också band till Mellanöstern och till europeiska och andra regeringar runt om i världen. Dessa relationer har två huvuddimensioner: att påverka regeringar och att stärka organisationernas anseende. Observera att jag inte nämnde finansiering från dessa regeringar.
