I en tid när Turkiets ekonomi befinner sig i fritt fall på grund av kollapsen av dess valuta, lira, undrar investerare och ekonomer varför president Recep Tayyip Erdoğan har fortsatt med den excentriska ekonomiska politiken som orsakade denna kris. Han har gjort klart att hans motiv främst är religiösa.
 En valutaväxlare räknar turkiska lirasedlar på ett valutaväxlingskontor i Ankara, Turkiet, den 27 september. |
Erdoğan har dominerat den turkiska politiken i nästan 20 år på en mängd olika positioner – ledare för Rättvise- och utvecklingspartiet, premiärminister samt president. Två anmärkningsvärda saker kännetecknade den första hälften av hans styre: konstant oro för att den passionerat sekulära militärledningen skulle genomföra en kupp samt extraordinär ekonomisk tillväxt.
Allt förändrades i juli 2011 när Erdoğan tvingade militärstabschefen att avgå tillsammans med befälhavarna för armén, flottan och flygvapnet, vilket gav honom kontroll över de väpnade styrkorna. Utan att längre behöva vara rädd för en kupp kunde han äntligen fullfölja den islamistiska ideologi som de sekulära officerarna hade dämpat.
Denna ideologi dök upp snabbt. Erdoğan stödde andra islamister i Syrien och Egypten 2011, provocerade fram spänningar med Israel och västvärlden och flirtade med tanken att lämna den Nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO) till förmån för den rysk- och kinesiskt dominerade Shanghai Cooperation Organisation 2012. På hemmaplan höjde den turkiska regeringen skatten på alkohol och begränsade försäljning av och reklam för det, religiösa skolor blev allt vanligare och bättre finansierade.
 Turkiets centralbank. |
När Erdoğan tog kontroll över Turkiets centralbank 2018 krävde han, tvärtemot alla andra centralbankers praxis, att den skulle bekämpa hög inflation genom att sänka räntorna. Till en början försökte han dölja sina motiv. Under en valutakris 2018 åkallade Erdoğans rådgivare Cemil Ertem den store Yale-ekonomen Irving Fisher (1867 - 1947) för att försvara den låga räntepolitiken. Ertem hävdade till och med att Erdoğans åsikter "är föremål för samtida vetenskaplig teori idag".
När detta följdes av hånfullhet från media tystnade Erdoğan och hans rådgivare och gav inga ytterligare förklaringar för de låga räntorna när den turkiska liran stadigt sjönk i värde. I år, trots den turkiska centralbankens massiva köp av utländsk valuta, har liran sjunkit från 7 per amerikansk dollar i februari till omkring 18 i mitten på december. (En korttidslösning har rört växelkursen till 13 men marknaden verkar inte övertygad).
Den 19 december förklarade Erdoğan att han utarbetar sin politik efter sin tolkning av korans bud om att det är förbjudet att betala ränta på pengar: "De klagar på att vi fortsätter att sänka räntan. Förvänta er inget annat från mig. Som muslim kommer jag att fortsätta göra det vår religion ålägger oss. Detta är vi befallda att göra". Denna enda katastrofala kommentar fick liran att omedelbart sjunka 12 %. Insikten att Erdoğans politik baserades på koranens budord, inte på en död amerikansk ekonoms teorier, skrämde marknaden.
 Notera ökningen av antalet lira per US-dollar den 19 december följt av en ännu större nedgång den 20 december, tack vare en kortsiktig lösning. |
Erdoğans övertygelse om räntor får fruktansvärda konsekvenser för Turkiet. Protester och hunger sprider sig och landet kan gå samma öde till mötes som Venezuela. Timur Kuran, en ekonom från Duke University, sade att det kommande kaoset ger Erdoğan och hans hejdukar "en möjligt att förklara undantagstillstånd och behålla makten trots deras växande impopularitet".
Erdoğans uttalande "vad vår religion ålägger oss" visar en undergivenhet för medeltida föreställningar om finans, oavsett vilken skada de orsakar. Men medeltida religiösa bestämmelser går inte bra ihop med moderna finanser – eller med nästan ingenting. Muslimsk framgång i den moderna världen kräver en omprövning av islamiska lagar i ljuset av rådande omständigheter. Koranens regler skulle kunna tolkas på ett sådant sätt att det tillåter rimliga räntor samtidigt som de förbjuder ockerräntor.
För femhundra år sedan delade judar och kristna den muslimska fientligheten mot räntor, men de kom så småningom att acceptera denna finansiella nödvändighet. Muslimer måste göra likadant eller riskera mer instabilitet, förtryck och fattigdom i Turkiet och andra länder med muslimsk majoritetsbefolkning.
