Vad har muslimerna för åsikt angående religiös valfrihet? En vers ur koranen (2:256) säger: "Det finns inga måsten i religion" (på arabiska: la ikrah fi'd-din). Detta låter entydigt och Islamic Center of Southern California hävdar att det är precis vad det är. Där påstår man att denna vers visar hur islam förekom den amerikanska konstitutionens principer. Centret anser att den amerikanska konstitutionens Första Tillägg ("Kongress skall inte stifta lagar gällande grundande av religion, ej heller förhindra fritt utövandet av religion") är baserat på koncept hämtade ur koranens "icke-tvång" vers.
På samma sätt säger en tidigare domare i Pakistans Högsta Domstol, S.A. Rahman, att detta stycke ur koranen inbegriper ett "kontrakt gällande tankefrihet som saknar motstycke i mänsklighetens religiösa historia". Den västerländska betraktaren anser intuitivt att denna tolkning nog är riktig. Exempelvis skriver CATO Institutets ekonom Alan Reynolds i Washington Times att denna vers bevisar att koranen "manar till religiös tolerans".
Om det bara vore så enkelt.
Faktum är att denna bedrägligt enkla fras historiskt sett har haft en mängd olika betydelser. Här är några betydelser, många av dem premoderna, som återges i två utmärkta nya böcker, Patricia Crones "God's Rule: Government and Islam" (Guds regelverk: staten och islam) (Columbia University Press) samt Yohanan Friedmans "Tolerance and Coercion in Islam" (Tolerans och tvång i islam) (Cambridge University Press), samt min egen forskning i ämnet. Betraktad från den minst liberala till den mest liberala har denna "icke-tvång" fras omväxlande ansetts vara:
-
Upphävd: Stycket har åsidosatts av senare koranverser (exempelvis 9:73 "O du profet, sträva mot de icke troende och mot hycklarna, och var hård när du handskas med dem").
-
Inget annat än symboliskt: Frasen är beskrivande, inte tvingande. Islams sanning är helt enkelt uppenbar, så att tvinga någon att bli muslim är egentligen inget "tvång" alls; alternativt att tvånget att konvertera till islam efter förlust i krig inte kan betraktas som "tvång".
-
Spirituellt, inte för praktisk tillämpning: Regeringar kan förstås i praktiken tvinga till lydnad, men de kan naturligtvis inte reglera hur muslimer tänker.
-
Begränsad i tid och rum: Det gällde specifikt judarna i Medina under åttahundratalet.
-
Begränsad till icke-muslimer som lyder under och accepterar muslimskt herravälde: Vissa jurister säger att det bara gäller "Bokens folk" (det vill säga kristna, judar och zoroastrianer); andra hävdar att det gäller alla otrogna.
-
Exkluderar vissa icke-muslimer: Avfällingar, kvinnor, barn, krigsfångar och andra får utsättas för tvång. (Detta är standardtolkningen som gällt nästan alltid och nästan överallt).
-
Begränsad till alla icke-muslimer: Muslimer måste hålla sig strikt till islams läror och får inte överge sin religion.
-
Begränsad till muslimer: Muslimer får byta från en tolkning av sin religion till en annan (exempelvis från sunni till shia), men de får inte lämna islam.
-
Tillämpbar för alla: Den sanna tron nås via upprepade prövningar; tvång motverkar denna process. Stor oenighet över en kort fras är typisk eftersom de troende dividerar över innehållet i alla heliga skrifter, inte bara koranen. Debatten angående denna "icke-tvång" vers har många oerhört viktiga innebörder.
För det första visar denna breda tolkning att islam – precis som alla religioner – blir vad dess anhängare gör av den. De val som muslimerna har varierar från Talibanliknande totalförtryck till den liberala tolkning som tillämpas i exempelvis Balkan. Det finns få begränsningar, och det finns ingen "rätt" eller "fel" tolkning. Muslimerna är nästan helt fria att bestämma vad "icke-tvång" skall innebära på 2000-talet.
Omvänt kan man säga att lekmän borde vara mycket sparsamma med sina påståenden angående koranens betydelse, eftersom koranens innebörd är mycket tvetydig och subjektiv. När Alan Reynolds skrev att denna "icke-tvång" vers betyder att koranen "manar till religiös tolerans", menade han väl men faktum är att han vilseledde sina läsare.
Dessutom är det så att många andra områden inom islam har sina egna paralleller till denna debatt. Muslimerna kan besluta på nytt vad jihad har för mening, vilka rättigheter kvinnor har, vilken roll regeringar får spela, vilka typer av ränta är acceptabla, och så vidare. Det sätt på vilket de löser dessa viktiga frågor påverkar hela världen. Slutligen, även om muslimerna själva kommer att besluta i dessa frågor, kan västvärlden ändå påverka inriktningen. Förtryckarregimer (som till exempel den saudiska) kan se sitt inflytande minska genom omvärldens minskade oljeberoende. Mer liberala muslimer (exempelvis Ataturkarna) kan marginaliseras genom att tillåta ett islamistlett Turkiet att komma med som medlem i Europeiska Unionen.
Det som icke-muslimer gör kan också få stor inverkan på huruvida "icke-tvång i religion" omsätts i religiös tolerans eller, som i fallet Salman Rushdie, innebär rätten att döda.
