I hans nyligen utkomna, fängslande och utmärkta bok, "Understanding Jihad" (Att förstå jihad – University of California Press), avfärdar David Cook från Rice universitetet den debatt som sedan 9/11 har förts över vad jihad är – huruvida det är en form av offensiv krigsföring eller (något trevligare) en slags moralisk självförbättring.
Cook avfärdar som "patetisk och skrattretande" John Espositos påståenden att jihad manar till "ansträngningar att leva ett gott liv." Cook klarlägger att konsekvent genom historien och in i våra dagar har termen först och främst betytt "krigföring med spirituell betydelse."
Cooks bedrift ligger i att han spårat utvecklingen av jihad från Muhammed till Usama genom att följa hur begreppet har ändrats genom fjorton århundraden. Den här sammanfattningen gör inte Cooks omfattande forskning, kloka exempel, och eftertänksamma analyser rättvisa, men även en snabb skiss räcker för att visa på jihads utveckling.
Koranen uppmanar muslimer att ge sina liv i utbyte mot en försäkran om paradiset.
Hadith (uppräknandet av Muhammeds göranden och personliga uttalanden) lägger ut texten om Koranen genom att visa på specifika ålägganden beträffande avtal, betalningar, byten, fångar, taktiker och mycket mer. Muslimska jurister väver sedan ihop dessa rättesnören till lagar.
Under sina år vid makten engagerade sig profeten i genomsnitt i nio militära fälttåg per år, eller ett var femte till sjätte vecka; på så sätt hjälpte jihad till att definiera Islam från allra första början. Att erövra och förödmjuka icke-muslimer var en stor del av profetens jihad.
Under de första århundradena av islam "var tolkningen av jihad ogenerat aggressiv och expansiv." Efter det att erövringskrigen avtog kände man sig inte hotad av icke-muslimer och Sufibegreppen om jihad som självförbättring utvecklades som komplement till den krigiska meningen.
Korstågen, de sekellånga europeiska ansträngningarna att kontrollera det Heliga landet, gjorde på nytt jihad angeläget och framkallade vad Cook kallar den "klassiska" teorin om jihad. Att befinna sig i försvarsställning ledde till en hårdnande muslimsk inställning.
Mongolinvasionen på fjortonhundratalet underkuvade en stor del av den muslimska världen, en katastrof som bara delvis mildrades av mongolernas symboliska konvertering till islam. Vissa tänkare, i synnerhet Ibn Taymiya (död 1328) gjorde skillnad på sanna och falska muslimer och gav jihad en ny viktig betydelse genom att bedöma värdet av en persons tro genom hans villighet att utkämpa jihad.
Artonhundratalets "renlighets jihader" mot andra muslimer skedde i flera regioner. Det mest radikala och betydelsefulla av dessa krig var Wahhabiternas jihad i Arabien. I Ibn Taymiyas anda fördömde dessa de flesta icke-Wahhabitiska muslimer som otrogna (kafirs) och utkämpade jihad mot dem.
Europeisk imperialism inspirerade till jihadmotstånd i synnerhet i Indien, Kaukasien, Somalia, Sudan, Algeriet och Marocko, men i slutändan misslyckades de allihop. Denna katastrof betydde att nya tankebanor behövdes.
De nya islamistiska tankebanorna började i Egypten och Indien på 1920-talet, men jihad antog sin nutida form av radikal offensiv krigföring med den egyptiske tänkaren Sayyid Qutb (död 1966). Qutb utvecklade Ibn Taymiyas åtskillnad mellan sanna och falska muslimer till att mena att icke-islamister är icke-muslimer för att därigenom rättfärdiga och förklara jihad mot dem. Gruppen som lönnmördade Anwar El-Sadat 1981 lade sedermera till tanken på jihad som vägen mot världsdominans.
Kriget mot Sovjet i Afghanistan ledde till det sista steget (hitintills) i denna utveckling. I Afghanistan samlades för första gången jihadister från hela världen för att strida för islam. En palestinier vid namn Abdullah Azzam blev teoretiker för globala jihad på 1980-talet, och gav det därmed en central roll utan motstycke, dömande varje muslim enbart på hans bidrag till jihad och genom att göra jihad till räddningen för muslimer och islam. Härifrån växte snabbt självmordsterrorism och bin Laden.
Cooks intelligenta och lägliga studie har många innebörder, inklusive följande:
- Den rådande tolkningen av jihad är mer extrem än någonsin tidigare i islamisk historia.
- Denna extremism antyder att den muslimska världen genomgår en fas som måste uthärdas och besegras, jämförbar med motsvarande vidriga perioder i Tyskland, Ryssland och Kina.
- Eftersom jihad har utvecklats ständigt fram tills nu, kommer den utan tvekan att fortsätta göra så även i framtiden.
- Cook halv förutspår att den extrema formen av jihad som för närvarande praktiseras av Al-Qaeda och andra kan leda till att den "massivt förkastas" av en majoritet av muslimer. Jihad skulle då kunna bli ett icke-vålds begrepp.
Den stora utmaningen för moderata muslimer (och deras icke-muslimska allierade) är att se till att den verkligen förkastas och att det sker så snabbt som möjligt.
