Översättning: Mi Grandin
Terrorism kommer vanligtvis som en blixt från klar himmel, men så var inte fallet vid de fyra explosionerna igår i London, vilka dödade åtminstone 37. Några brittiska islamistiska ledare har i månader varnat för att våld som detta var nära förestående.
En brittisk islamistisk grupp kallad Al-Muhajiroun - "immigranterna" på arabiska - hade under en tid officiellt proklamerat att Storbritannien var immunt för islamistiskt våld eftersom där existerar ett acceptabelt beteende gentemot muslimerna boende inom landets gränser. Under en konversation som hölls i april 2004, meddelade den 24-årige Sayful Islam, som är ledare för Al-Muhajirouns gren i Luton, att han stödjer Osama Bin Laden till "100% i strävan att uppnå 'världsomfattande islamisk dominans" men fortsatte sedan att ge ord för sin egen motvilja till att själv genomföra terroristdåd i Storbritannien.
Men trots detta stödjer han terrorism i Storbritannien i ett bredare perspektiv, "När en bombattack sker här kommer jag inte att vara emot det, inte ens om den dödar mina egna barn. ... Men det går emot Islam för mig att engagera mig personligen i terroristaktioner i Storbritannien eftersom jag bor här. Enligt Islam har jag ett säkerhetsfördrag med Storbritannien, så länge de låter oss muslimer bo och leva här i fred." Han förklarade vidare, "Om vi önskar involvera oss i terrorism så måste vi lämna landet. Det vore emot Islam att göra på annat sätt."
Säkerhetsfördrag? Vad är det? I en artikel i augusti 2004 i the New Statesman, "Why terrorists love Britain," citerar Jamie Campbell författaren till Inside Al Qaeda, Mohamed Sifaoui, då denne säger, "det har länge varit erkänt av de brittiska islamisterna, av den brittiska regeringen och av den brittiska underrättelsetjänsten, att så länge Storbritannien garanterar en viss grad av frihet för sådana som Hassan Butt [en öppen förespråkare för islamistisk terrorism], så kommer terroristattackerna fortsätta planeras inom Storbritanniens gränser men kommer inte att äga rum här."
Artikeln i the New Statesman drog från detta den perverst ironiska slutsatsen att "närvaron av hörbara och aktiva islamistiska terroristsympatisörer i Storbritannien faktiskt bidrar till att främja säkerheten för britterna, medan de våldsamma angreppen som är resultatet av brittiskbaserade terroristers planerande går ut över människor i andra länder.
En invandrare från Syrien till Storbritannien som var ledare för Al-Muhajiroun, Omar Bakri Mohammed, bekräftade säkerhetsfördraget och beskrev som jämförelse de följeslagare till profeten Muhammad som åtnjöt beskydd av kungen av Etiopien. Denna erfarenhet, sa han till tidningen, ledde till det begrepp i Koranen som handlar om säkerhetsfördrag: Muslimer får inte attackera invånarna i det land där de bor och lever i säkerhet. Detta "gör det osannolikt att brittiskbaserade muslimer kommer att genomföra terroristoperationen inom själva Storbritannien, sa Omar Bakri Mohammed.
Men i januari 2005 drog Omar Bakri Mohammed slutsatsen att säkerhetsfördraget hade upphört att gälla för de brittiska muslimerna med hänvisning till vad som skett efter 11 september 2001 då anti-terroristlagarna trädde i kraft och som betydde att hela Storbritannien blivit Dar ul-Harb, eller territorium öppet för muslimsk erövring. På grund av detta, med hänvisning till de otrogna, "har kuffaren har ingen fristad för deras liv eller egendom."
Landet hade gått från att vara en skyddad hamn till ett fiendeläger. För att förnya säkerhetsfördraget skulle det krävas av brittiska auktoriteter att upphäva lagförslaget och att frige dem som kvarhålls utan rättegång. Om så inte sker måste brittiska muslimer "ansluta sig till det globala islamistiska lägret i kampen mot det globala korståget."
Omar Bakri Mohammed fortsatte att öppen hota det brittiska folket: "Reaktionen från muslimerna kommer att bli fruktansvärd om den brittiska regeringen fortsätter på den inslagna vägen och det sätt de behandlar muslimer," och uttryckte tydligt möjligheterna till självmordsbombningar under Al-Qaedas ledarskap. Västerländska myndigheter måste bli varse att om de inte ändrar kurs så kommer muslimer att "se till att de får uppleva 11 september dag efter dag efter dag!"
När Sean O'Neil och Yaakov Lappin från the London Times frågade Mohammed om hans uttalande rörande fördraget så uppgav han att hans definition av Storbritannien som Dar ul-Harb var "teoretisk" och han bidrog sedan med en mer icke-krigisk återtolkning:
Det betyder att muslimer inte längre kan räkna med okränkbarhet och säkerhet här, och därför bör de överväga att lämna detta land och återvända till sina hemländer. Annars anses de befinna sig under belägring och naturligtvis önskar vi inte att bo och leva under ett belägringstillstånd.
I ett mer obevakat ögonblick dock, tillstod Mohammed att för honom har "en otrogens liv inget värde."
Gårdagens explosioner markerar slutet på "säkerhetsfördraget." Låt oss hoppas att de även markerar slutet på en era av oskuldsfullhet och att de brittiska myndigheterna nu börjar förebygga terroristaktioner snarare än att vänta på att bli dess offer.
