Vilka långtgående konsekvenser får ilskan över skämtteckningarna av Muhammed? Jag förutsäger att den istället för att bidra till en sammandrabbning mellan civilisationer kommer att bidra till deras åtskillnad. Denna åtskillnad som har byggts upp under flera år innebär något fruktansvärt.
Tecken på denna åtskillnad finns överallt.
-
Handel: Båda sidor bojkottar nu varandra. Alltmedan den amerikanska regeringen förbjudit handel med iranska produkter så säger Irans president Mahmoud Ahmadinejad att hans regering kommer att "granska och säga upp ekonomiska kontrakt" med länder där dagstidningar publicerade skämtteckningarna. Ett flertal muslimska länder har tills vidare inställt sin handel med Danmark och muslimska affärer i Kanada har tagit bort danska produkter från hyllorna. Läkemedelsföretagen i Pakistan har till och med tillkännagivit att man bojkottar mediciner från fem europeiska länder.
-
Konsumtionsvaror
En Fulla-docka (t v), och Razane-dockor (t h).
: Muslimer ersätter mer och mer konsumtionsvaror från väst med sina egna. De köper de väldigt anständiga Fulla och Razanne dockorna hellre än den storbystade Barbie. I Frankrike erbjuder Beurger King halalmat i konkurrens med Burger King, precis som Mecca Cola har tagit över från Coke och Pepsi. Al-Jazeera börjar med en engelskspråkig kanal för att ta upp kampen med CNN och BBC.
-
Ekonomiska investeringar: Som ett resultat av infrusna tillgångar och utpekandet av terroristgrupper har muslimer flyttat en stor del av sitt kapital från Västvärlden och istället investerat i antingen sina egna länder eller på andra ställen i världen, som till exempel Östasien. Oljeexporten från Mellanöstern före 9/11 innebar att så mycket som $25 miljarder investerades i amerikanska företag, sedan dess är summan ungefär $1 miljard per år.
-
Emigration: 9/11 har gjort det märkbart svårare för muslimer att resa till väst, vilket inneburit att färre muslimska affärsmän, studenter, sjukhuspatienter, konferensbesökare och arbetare kommit dit.
-
Turism: Islamistiska grymheter såsom mördandet av 60 japanska, tyska och schweiziska turister i Luxor 1997 och bortrövandet av 32 tyskar och andra resenärer i Sahara 2003 har redan lett till att en del västerlänningar undviker nöjesresor i den muslimska världen. Våldet med anledning av skämtteckningarna har fått Danmark att utfärda en varning till sina medborgare mot att resa till fjorton muslimska länder. Skandinaviska reseföretag har ställt in många turistresor till Nordafrika.
-
Utländskt bidrag: Muslimsk aggression mot hjälparbetare i Indonesien, Libanon, Pakistan och den Palestinska Myndigheten har lett till delvis eller fullständigt tillbakadragande av europeiska utsända. De danska hjälparbetarna utvisades från Tjetjenien och den irakiske transportministern har tillbakavisat alla framtida erbjudanden om danska återuppbyggnadspengar.
-
Ambassader: Sedan ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran 1978 och de många attackerna på danska och andra europeiska ambassader denna månad har Västvärldens diplomatiska utsända i muslimska länder tvingat ambassaderna att omvandlas till beväpnade fästningar som flyttats ut från innerstaden till utkanten och i några fall stängts.
-
Västerlänningar som tillhandhåller samhällstjänster: Zayed-universitetet i Dubai avskedade en amerikansk professor, Claudi Keepoz, för att hon delat ut skämtteckningar av Muhammed till sina studenter. Rasande Palestinaaraber fick de utländska observatörerna som arbetade för organisationen Temporary International Presence in Hebron (Tillfälliga Internationella Närvaron i Hebron, TIPH) att fly från Hebron.
Denna utveckling har skapat vad premiärministern i Malaysia, Abdullah Ahmad Badawi, kallar för en "stor avgrund" mellan den muslimska världen och Västvärlden. Eller, med de mer stridslystna orden från den inflytelserika Sunniimamen Youssef al-Qaradawi, "Vi måste tala om för européerna, vi kan leva utan er. Men ni kan inte leva utan oss."
Om avgrunden skulle vidgas med åtföljande minskning av mänskliga kontakter, affärsrelationer och diplomatiskt engagemang, kommer den muslimska världen förmodligen att hamna ännu mer på efterkälken än den redan är. Som jag skrev år 2000, "Vilket index man än använder sig av så finns muslimerna längst ner – vare sig man mäter militärframgång, politisk stabilitet, ekonomisk utveckling, korruption, mänskliga rättigheter, hälsa, livslängd eller läs- och skrivkunnighet."
Frigörande kommer bara att förvärra den svåra belägenhet muslimerna befinner sig i. Mindre kontakt med världen modernaste, mäktigaste och framstående länder kommer förmodligen att få muslimerna att hamna ännu längre ner på dessa indexskalor och sjunka ännu djupare ner i ett tillstånd karaktäriserat av självömkan, svartsjuka, förbittring, ilska och aggression.
I synnerhet när man jämför med muslimska framgångar i förmodern tid. Dessa traumatiska omständigheter bidrar till att förklara den identitetskris som ofta får muslimer att söka tröst hos radikala Islam. För allas skull är det viktigt att muslimer börjar att mer framgångsrikt försöka finna sin väg till modernt liv, inte till isolering.
