Plötslig Jihad eller "omåttlig stress" vid Fort Hood?

Major Nidal Malik Hasan.

När en muslim i Västvärlden utan något uppenbart skäl våldsamt attackerar icke-muslimer uppkommer en förutsägbar diskussion om motiv.

Etablissemanget – polisväsendet, politiker, media, den akademiska världen – står på ena sidan i denna debatt, de insisterar på att det var någon form av förtryck som fick major Nidal Malik Hasan 39 att döda 13 och såra 38 människor vid Fort Hood den 5 november. De är dock inte överens om detaljerna utan framställer Hasan som offer för "rasism", "mobbning han utsatts för som muslim", "en känsla av utanförskap", "pretraumatiskt stress syndrom", "mentala problem", "känslomässiga problem", "en omåttlig stressbörda" eller "skräck för att sändas till Afghanistan". En ganska vanlig tidningsrubrik är därför "Ingen vet vad som slog slint i majorens huvud".

Muslimskt våld mot otrogna brukar sporra människor med en offermentalitet att gräva upp nya och fantasifulla ursäkter. Färgglada exempel (tagna från min artikel och bloggpost om förnekandet av islamistisk terrorism) inkluderar:

1990: "En receptbelagd medicin mot … depression" (för att förklara mordet på rabbin Meir Kahane)
1991: "Ett rån som gick snett" (mordet på Makin Morcos i Sydney)
1994: "Vägilska" (dödandet av en jude på måfå på Brooklynbron)
1997: "Många, många fiender i hans huvud" (dödsskjutningen på toppen av Empire State Building)
2000: En trafikolycka (attacken nära Paris mot en buss med judiska skolbarn)
2002: "En arbetsplatsdispyt" (dubbelmordet på LAX)
2002: "Stormiga (familje)förhållanden" (Beltway-krypskytten)
2003: "Ett attitydproblem" ((Hasan Karim Akbars attack på hans armékamrater, två av dem dog)
2003: "Psykiskt störd" (mordet och stympningen av Sebastian Sellam)
2004: "Ensamhet och depression" (en explosion i Brescia, Italien utanför en McDonaldsrestaurang)
2005: "En meningsskiljaktighet mellan den misstänkte och en annan anställd" (härjningar på ett äldreboende i Virginia)
2006: "En motvilja mot kvinnor" (mördande härjningar vid Jewish Federation of Greater Seattle)
2006: "Hans nyligen ingångna arrangerade äktenskap kan ha stressat upp honom" (mejade ner med bil i norra Kalifornien)

Sergeant Hasan Karim Akbar dömd för mord på två av hans armékamrater 2003.

Dessutom, när en arabisk-amerikan som beundrade Osama bin Laden kraschade sitt plan in i ett höghus i Tampa skyllde man på acnemedicinen Accutane.

Som en av grundarna av den skola som tror på jihad som förklaring avvisar jag dessa förklaringar som svaga, dunkla och ursäktande. Jihadiskolan, fortfarande i minoritet, ser Hasans attack som en av många muslimska ansträngningar att besegra otrogna och påtvinga islamisk lagstiftning. Vi tänker på en tidigare episod av plötsligt jihadsyndrom inom USAs armé och på de många fall av jihadikonspirationer vid Pentagon med icke-dödlig utgång, samt allt tidigare muslimskt våld på amerikansk mark.

Långt ifrån att vara förvånade över Hasan ser vi överväldigande bevis för hans jihadintentioner. Han delade ut koraner till sina grannar strax innan han började sina härjningar och han ropade "Allahu Akbar", det jihadistiska stridsropet, medan han sköt över 100 skott från två pistoler. Hans överordnade hade enligt vad som rapporterats gett honom en varning för att otillbörligt ha missionerat om islam.

Låt oss se vad hans tidigare kamrater säger om honom: en Val Finnell citerar vad Hasan sagt "jag är muslim först och främst och amerikan i andra hand" och han kommer ihåg hur Hasan rättfärdigade självmordsterrorism; överste Terry Lee minns att Hasan "hävdade att muslimer hade rätt att resa sig upp och attackera amerikaner", den tredje, en psykiater som arbetade väldigt nära Hasan, beskriver honom som "nästan fanatisk i sin islamiver".

Slutligen lägger de som bildar den skola som anser att det handlar om jihad vikt vid det faktum att de islamiska ledarna uppmanar amerikanska muslimska soldater att vägra strida mot deras religionsbröder och på detta sätt lägger de grunden för plötslig jihad. År 2001 till exempel utfärdade den egyptiske muftin Ali Gum'a en fatwa där han fastslog att "de muslimska soldaterna i den amerikanska armén måste avhålla sig (att delta) i detta krig". Hasan själv upprepade detta budskap när han rådde en ung muslim, Duane Reasoner Jr., att inte gå in i den amerikanska armén eftersom "muslimer inte ska döda muslimer".

Även om den skola som tror på jihad som förklaring är betydligt mer övertygande än de som tror på offerteorin så är den förklaringen betydligt svårare att uttrycka. Alla anser det mycket lättare att skylla på vägilska, Accutane eller arrangerade äktenskap än att diskutera islamiska doktriner. En förutsägelse: vad Ralph Peters kallar arméns "oförlåtliga politiska korrekthet" kommer officiellt att tillskriva Hasans attacker den diskriminering han utsattes för och kommer inte att nämna jihad.

Och på så sätt kommer armén att blunda och underlåta att förbereda sig för nästa jihadattack.

Näraliggande ämnen: Militant islam, Muslimer i USA, Terrorism prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.