Omkring klockan fyra på eftermiddagen den 28 juli, strax innan den judiska sabbaten började, tvingade en muslimsk terrorist av pakistanskt ursprung, Naveed Afzal Haq, en 14-årig flicka att hjälpa honom komma in i den judiska församlingens byggnad i Seattle, han tvingade henne genom att trycka en pistol mot hennes rygg. Han tog sedan fram två storkalibriga halvautomatiska pistoler som han just hade inköpt och började sin mördande framfart. Haq dödade en kvinna, Pam Waechter, 58 år och assisterande ledare vid församlingen, och sårade fem andra, varav en kvinna som var gravid i 17:e veckan. Ögonvittnen rapporterade att innan Haq började skjuta ropade han "Jag är en muslimsk amerikan; jag är arg på Israel." Han ropade också att han "talat om för polisen att det var en gisslansituation och han ville att vi skulle dra tillbaka våra vapen från Israel" och att han var upprörd över vad som pågick i Israel. Till sambandscentralen när han ringde 112 sade Haq: "Jag vill att dessa judar försvinner härifrån. … Jag är upprörd över er utrikespolitik. De här människorna är judar. Jag är trött på att folk kör med mig och att de kör med vårt folk på grund av situationen i Mellanöstern. … Jag är amerikan också men jag vill bara att vårt folk lämnar Irak."
Ungefär 12 minuter senare överlämnade 30 årige Haq sig själv till polisen, detta skedde under lugna och ordnade former. Han häktades utan möjlighet till borgen och han åtalades för överlagt mord.
Hans grymheter leder till efterankar och funderingar.
För det första så har polisen sin vana trogen fullständigt ignorerat vad som helt uppenbart är ett fall av radikal islamisk terrorism. David Gomez från FBI:s Seattlekontor gjorde följande uttalande: "Vi tror … att det är en ensam individ som handlat på egen hand. Det finns inget som tyder på att det är terrorismrelaterat." Som i andra fall, om polisen inte kan sammankoppla en terrorist med Al Qaeda eller någon annan grupp bedöms han inte vara en terrorist.
För det andra så visar muslimskt hat och våld mot judar på att den gyllene tidsåldern för den amerikanska judenheten börjar närma sig sitt slut. Ironiskt nog påpekade jag detta i ett tal i april 2002, i samma byggnad där Haq gick bärsärkargång, inför en publik bestående av judiska ledare som inte verkade ta mitt budskap på allvar. Ordföranden för den judiska församlingen i Seattle Robin Boehler visade hur lite de hade förstått av mina varningens ord när han på tal om Haqs attack sade "Vi trodde inte att någonting sånt här kunde hända."
För det tredje så är inte Haq en person som man associerar med jihad. Hans föräldrar, Mian och Nahida, kom till USA på 70-talet och Naveed föddes här. Hans far arbetade vid Hanfords kärnkraftsanläggning. När han gick på gymnasiet vann Naveed ett pris på $250 för att han kom på andra plats i en uppsatstävling som sponsrades av USA:s Institut för fred. Han tog examen med hedersbetygelser i biologi vid Rensselaer Polytekniska Institut och han studerade också till elektrisk ingenjör vid Washingtons universitet. Han studerade även vid universitetet i Pennsylvania.
Haq satt ensam i en bar och drack alkohol, gick och anslöt sig till olika webbsidor för att knyta sociala kontakter. Hans brottsregister bestod av väntan på en dom för sexuellt ofredande, han hade i mars dragit ner gylfen på sina byxor på en stormarknad och blottat sig för unga kvinnor. Han har vid ett flertal tillfällen varit svarande vid domstolsförhandlingar vid mål som har att göra med sådana saker som trafikförseelser och arbetslöshetsunderstöd. De mest förvånande är att han förra december lät döpa sig i Word of Faith-kyrkan, strax därefter återvände han dock till islam.
För det fjärde är Haqs handlingar tydliga exempel på "plötsligt jihadsyndrom", muslimer som uppför sig normalt blir helt utan förvarning våldsamma. Hans attacker bekräftar nödvändigheten av min ofta upprepade begäran om att man skall specialgranska muslimer. Eftersom identiteten på nästa jihadistmördare inte kan förutses måste muslimer i allmänhet hållas under ökad uppsikt. Jag tycker lika illa om att skriva detta som du tycker om att läsa det, men det måste sägas och göras.
För det femte så utbryter "plötsligt jihadsyndrom" aldrig ensamt utan är ett resultat av antisemitisk, antisionistisk, antikristen och antiamerikansk indoktrinering understödd av islamistiska moskéer, skolor, frivilligorganisationer och media. Vänsteranhängares demonisering av Israel bidrar vidare till problemet.
Människor som känner Haq bekräftar att det är denna flod av influenser som har format hans världsbild. "Haq gillade inte President Bush," sade en person. En annan sade att Haq "uppvisade en antisemitisk sida då han ibland kom med nedsättande kommentarer om judar". Han klagade på att "judar kontrollerar medierna" och trodde att judar kontrollerar USA:s ekonomi.
Skulden för Haqs ondskefulla framfart ligger hos förövaren själv och hos de islamister och vänsteranhängare som manipulerade hans förvirrade sinne och lättpåverkade natur.
