Mycket hade varit annorlunda om George W. Bush inte hade valt att invadera Irak.
På en del sätt hade situationen varit sämre:
Den irakiska befolkningen skulle fortfarande lida under Saddam Husseins totalitära styre. Den skakiga ekonomin, bilbomber och det etniska missnöjet som irakier står inför idag är långt mindre fördärvliga jämfört med fattigdomen, orättvisan, brutaliteten och barbarismen som var deras öde mellan 1979 och 2003.
Regional säkerhet skulle ha äventyrats. Saddam Hussein invaderade två länder (Iran 1980, Kuwait 1990) och sköt missiler mot två andra (Saudiarabien, Israel); risken för att han skulle ha attackerat en gång till är stor, kanske den här gången för att hindra oljeleder genom persiska viken. Dessutom sponsrade han självmordsterrorism mot Israel och han bibehöll nära relationer med Bashar al-Assads gangsterregim i Syrien.
Amerikansk säkerhet skulle ha äventyrats så länge som en storhetsvansinnig man styrde Irak, en man som också hade resurserna att bygga och viljan att använda massförstörelsevapen. Hussein visade den här kapaciteten så tidigt som 1988, när han flera gånger använde kemisk gas, till och med mot sitt eget folk (i en by 1988, där 5000 dog). Hans kopplingar till al-Qaeda hade kanske lett honom till att samarbete med al-Qaeda för att använda massförstörelsevapen i USA.
Men om kriget inte hade ägt rum så hade situationen på andra sätt kanske varit bättre:
Europeiska attityder till USA hade varit bättre. Opinionsundersökningar och annan data visar att Irak-kriget intensifierade en international fientlighet mot amerikaner som inte har setts sedan 1945.
Muslimskt missnöje har förvärrats av kriget. En kraftfull radikalisering har varit tydlig inte bara i länder som har en muslimsk majoritetsbefolkning (Turkiet, Jordanien och Pakistan är bra exempel) men också i länder i väst (såsom Storbritannien).
Inhemsk amerikansk politik hade varit mindre rörigt utan kriget. Solidariteten som fanns efter attackerna den elfte september var redan nött i kanten när Irak-kriget började i mars 2003, men det beslutet förvärrade påfrestningarna, vilket symboliserades av den ökade bitterheten i USA:s presidentval 2004.
För att generalisera så har krigets förmåner varit mestadels säkerhetsrelaterade, och kostnaderna mest inställningsrelaterade. Världen är tryggare nu när Hussein sitter i en fängelsecell och inväntar rättegång, men den är också mer uppdelad. Bush-administrationen lyckades militärt men misslyckades politiskt.
Allt som allt förde kriget med sig mer positiva än negativa saker; impopularitet och bitterhet är ett pris som är värt att betala för att den irakiska regeringen inte längre äventyrar irakier eller resten av världen.
