Ett ambitiöst 81-sidigt dokument Fear, Inc. 2.0: The Islamophobia Network's Efforts to Manufacture Hate in America har just getts ut av Center for American Progress, en liberal Demokratisk organisation. Till skillnad från den första versionen där en grupp med en årlig budget på $40 miljoner och starka band till storföretag hade mage att påstå att sju mycket mindre institutioner dominerade landet genom sitt ekonomiska inflytande, så undersöker denna vad det påstådda "islamofobinätverket" faktiskt gör.
Rapporten, skriven av Matthew Duss, Yasmine Taeb, Ken Gude och Ken Sofer är intressant läsning. Dess utgångspunkt är att kritik av Islamism (1) är verkligen anti-islamisk och (2) på egen hand har förvrängt ett grundläggande amerikanskt värde, nämligen en "grundläggande respekt för minoritetsgruppers rättigheter i hela landet". Enligt CAP studien "står de anti-muslimska aktörena i skarp kontrast till värderingarna hos de flesta amerikaner".
Genom hårt arbete kan dock "en välfinansierad, välorganiserad marginell rörelse driva diskriminerande politik mot ett segment av det amerikanska samhället genom att avsiktligt sprida lögner medan man drar nytta av ögonblick av allmänhetens oro och rädsla". Denna insats "antar många former och gestalter": ett generellt klimat, cyniska politiska ansträngningar och institutionell politik. Trots vissa bakslag, fortsätter CAP sin berättelse, så fortsätter nätverkets ansträngningar "att urholka Amerikas kärnvärden av religiös pluralism, mänskliga rättigheter och social integration".
De som utpekas som del av detta nätverk (jag är en) bör vara perverst stolta över vår prestation: En handfull lögnaktiga individer lyckas undergräva ett amerikanskt kärnvärde – och allt detta med vad CAP själva uppskattar vara mindre än $5 miljoner per år!
 Ramatemplet (Hindu) i Lemont, Illionois skapar inga problem. |
Men det finns ett mer övertygande skäl till varför amerikaner fruktar Islam och muslimer. Nyheterna fylls nästan dagligen och till och med flera gånger om dagen med bulletiner från en eller annan islamistisk front. Jag behöver knappast upprepa repertoaren; titta bara på dagens rubriker. ISIS och Charlie Hebdo-liknande massakrer dominerar för det mesta nyheterna, men islamister drar hela tiden till sig ogynnsamm uppmärksamhet genom att komma med aggressiva kulturella krav (till exempel bära en burka som täcker ansiktet i rättssalen), driver Islams överhöghet (våga inte säga ett negativt ord om Muhammed) eller försvarar någon motbjudande praxis (som hedersmord eller kvinnlig könsstympning).
Ett annat sätt att uttrycka det: I USA finns sammanlagt lika många Buddhister och Hinduer som det finns muslimer. Men när försökte Buddhister eller Hinduer ändra den existerade ordningen eller tog till våld å sin tros vägnar? Vem hör någonin om dem? Vem fruktar dem?
Kanske är det islamisterna som framkallar mäktiga och spontana reaktioner genom sitt hotfulla beteende. Kanske vi kritiker inte "avsiktligt sprider lögner" utan ärligt tolkar islamistisk aggression och överhöghet. Kanske CAP och dess likar borde skylla fruktan för Islam mindre på oss kritiker och mer på islamisterna själva.
(13 februari 2015)
Tillägg 13 februari 2105: Inbjudningar till islamistiska hellre än till anti-islamistiska muslmimer är knappast något nytt för den amerikanska regeringen. Naser Khader, den danska politiska ledaren, nu vid Hudson Institute i Washington, ger oss exempel på en iftar som James Cain, USAs ambassadör till Danmark 2006 bjöd på. Jag dokumenterade detta angående en Vita Huset-iftar 2011. Och glöm inte de islamister som bojkottar iftar, de var inte inbjudna att delta.
