När British Broadcasting Corporation (BBC), världens största nyhetsförmedlare, i januari bestämde sig för att inte kalla Charlie Hebdo förövarna terrorister gjorde detta ett stort intryck på mig. Chefen för BBCs arabiskspråkiga program, Tarik Kafala, förklarade hur man resonerade:
"Terrorism är ett så laddat ord. FN har kämpat i mer än tio år med att definiera ordet och de kan inte göra det. Det är svårt att göra det. Vi vet vad politiskt våld är, vi vet vad mord, bombningar och skjutande är och vi beskriver det. Det säger mer, tror vi, än användande av ett ord som terrorist som folk uppfattar som värdeladdat."
Inte bara att FN inte kan definiera detta lilla ord; en undersökning, Political Terrorism (Politisk terrorism) listar 109 definitioner för det och debatten om dess betydelse driver specialister till vanvett. Begreppet innehåller för många rörliga delar – personer, vapen, taktik, nätverk och mål. En amerikansk säkerhetsspecialist, David Tucker, uppmanar dem som vill definiera det att helt enkelt "låta hoppet fara" likt de som inträder i helvetet. Hans israeliska motsvarighet Boaz Ganor har skämtsamt sagt att "Kampen för att definiera terrorism är ibland lika hård som kampen mot själva terrorismen".
Om BBC, FN och specialister inte kan komma överens om vad ordet betyder så kan varken politiker eller polisen det. Är det vettigt att fortsätta utkämpa ett semantiskt slag som aldrig kommer att vinnas? Varför argumentera för ett ord som alla är överens om är förvirrande och vissa finner laddat?
Därför har jag också slutat använda terrorism och terrorist (kontraterrorism är dock ett svårare ord att släppa). Det är inte värt besväret. Det är bättre att använda ord som våldsamma, mordiska, islamister och jihadister, ord som inte leder till ett definitionsuppror. Bättre att inte slösa tid på att argumentera att de amerikanska eller israeliska regeringarna inte är terrorister.
Ännu värre är att denna debatt om terrorism avleder uppmärksamheten från de viktiga fakta, vilka är förstörelse och mord. Låt oss istället för att ha en debatt om huruvida en våldshandling uppfyller en teoretisk tröskel, fokusera på det verkliga problemet.
Jag har skrivit och talat fler än 200 gånger om terrorism; jag pläderade under decennier för en konsekvent användning; se min insändare i Washington Post om detta ämne 1984; så sent som förra oktober var jag medförfattare till en artikel som argumenterade för att de juridiska och ekonomiska konsekvenserna av ordet terrorism kräver att det ges "en precis och korrekt definition som konsekvent används". Mitt nya synsätt är att rättsliga och finansiella dokument bör skrivas om utan begreppet terrorism.
 From The Washington Post. |
Det har gått fem månader sedan dessa ord föll bort från min vokabulär, tillräckligt länge för att kunna rapportera att mina analyser fortfarande står sig och mina politiska ansträngningar inte har försvagats. Det är faktiskt lättare för mig nu när jag är befriad från denna börda och dess vokabulärdebatt. Det kommer det att vara för er också. (2 juni 2015)
Uppdatering 3 juni 2015: Vissa läsare missförstod denna analys. Jag varken gör BBC till min moraliska guide eller håller på att bli politiskt korrekt: jag säger att debatten om huruvida en våldshandling utgör terrorism eller inte är en steril debatt. Jag föredrar att fokusera på dess kopplingar till islamistisk ideologi, skurkregimer eller drogkarteller – på verkliga problem, inte en akademisk debatt om ett abstrakt begrepp.
