År 1961 blomstrade det tyska "efterkrigsekonomiska miraklet" (Wirtschaftswunder) för fullt med en till synes omättlig törst efter outbildad arbetskraft. Efter att regeringen undertecknat bilaterala avtal med Italien (1955), Grekland (1960) och Spanien (1960) vände sig Bonn till Ankara och denna dag, 30 oktober 1961, undertecknades ett "Rekryteringsavtal mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Turkiet" (Anwerbeabkommen zwischen der Bundesrepublik Deutschland und der Türkei). Föga anade någon av parterna konsekvenserna av denna till synes mindre överenskommelse.
 Den turkiske arbetsmarknadsministern Ali Naili Erdem besökte turkiska "gästarbetare" (Gastarbeitern) i Tyskland 1966. |
Den tyska regeringen inrättade ett sambandskontor i Istanbul för att uppmana ogifta manliga kandidater att ansöka, vilket många av dem entusiastiskt gjorde. Avtalet tillät turkar att arbeta i Tyskland under två år, därefter återvända hem. Men tysk industri utövade påtryckningar på regeringen att låta dem stanna längre – att behöva träna upp och ersätta arbetare vartannat år tog ut sin rätt – så denna begränsning togs bort redan 1964. Fortfarande var det ingen som förväntade sig att turkarna skulle stanna så länge och deras jobb krävde inte att de lärde sig tyska så den övervägande manliga befolkningen levde i sina egna sovsalar ganska isolerade från det omgivande samhället. Av de 750 000 turkar som kom inom ramen för detta program återvände omkring hälften till Turkiet, hälften gjorde det inte.
Högkonjunkturåren tog slut med oljekrisen 1973–1974 och detta avslutade rekryteringen av gästarbetare. Ironiskt nog ledde denna förändring till en ökning av den turkiska befolkningen eftersom arbetarna importerade fruar, flyttade till lägenheter, familjerna växte och dagens kraftigt turkiska områden i hela (tidigare Väst-) Tyskland kom till.
 En blandning av tyska och turkiska flaggor som symboliserar vad som alltför sällan inträffade. |
Femtiofem år senare när outbildad arbetskraft knappast behövs och den kulturella isoleringen visar sig vara ett stort problem, uppgår den turkiska befolkningen till uppskattningsvis 4–5 miljoner och utgör mer än 5 procent av landets totala befolkning och är den i särklass största invandrargruppen. Avtalet från 1961 verkar vara från en annan era helt och hållet men dess arv lever vidare och växer oavbrutet. (30 oktober 2016)
