Hur bör västerländska regeringar handskas med den Islamiska republiken Iran, av Washington kallad för "den mest aktiva statssponsor av terrorism"?
Irans aggression startade 1979 när man ockuperade den amerikanska ambassaden i Teheran och höll en del av de anställda där som gisslan under 444 dagar. Några större efterföljande attacker inkluderar två bombningar i Beirut 1983: vid den amerikanska ambassaden där 63 personer dödades och vid en amerikansk marinkasern där 241 personer dödades.
 Den Iranstödda attacken på den amerikanska marinkasernen i Beirut 1983 dödade 242 personer, än idag den iranska attack som har krävt största antal dödsoffer i västvärlden. |
De amerikanska svaren kan delas in i två huvudläger: tufft och diplomatiskt. De första ser Teheran som oförbätterlig och råder till en konfrontationspolitik, till och med våld; man utgår från att diplomati, sanktioner, datavirus och hot om militära angrepp inte kommer att förmå mullorna att avstå från att skaffa sig kärnvapen, och man pratar om regimbyte eller ett militärt alternativ mot den iranska bomben. Det diplomatiska lägret som i allmänhet styr USAs utrikespolitik accepterar att den Islamiska republiken Iran är beständig och förväntar sig att Teheran svarar på diplomatiska närmanden.
En av huvudfrågorna i denna dispyt är frågan om huruvida den mest prominente iranska oppositionsgruppen Mujahedeen-e Khalq (MeK) bör kvarstå på den amerikanska regeringens terrorlista. Det tuffa lägret ser i allmänhet MeK, grundat 1965, som ett påtryckningsmedel mot mullorna och (med en avvikande minoritet) vill att de ska strykas från listan. Det diplomatiska lägret hävdar att stryka dem från listan skulle förarga de iranska ledarna och hämma ansträngningarna att förbättra relationerna eller (motsägelsefullt) begränsa Washingtons möjlighet att nå ut till den iranska mannen på gatan.
De som stödjer MeK anför att organisationen under lång tid samarbetat med Washington, tillhandahållit värdefull underrättelseinformation om iranska kärnkraftsanläggningar och taktisk information om iranska insatser i Irak. Dessutom, precis som MeKs organisatoriska och ledarskapsfärdigheter hjälpte till att störta Shahen 1979, kan dessa färdigheter återigen underlätta ett regimbyte. Antalet gatudemonstranter som arresterats för förbindelse med MeK visar på dess roll i demonstrationer, vilket också slagord som upprepar MeKs linje, det vill säga att kalla den Högste ledaren Ali Khamene'i för en "medlöpare", president Mahmoud Ahmadinejad för en "diktator" och skrika "ner med principen om Velayat-e Faqih" (att en religiös person leder regeringen) visar på.
 Maryam Rajavi, ledare för Mujahedeen-e Khalq, tillsammans med Rudy Giuliani, tidigare borgmästare i New York, i juni 2011. |
Anti-MeK gruppen berör inte fördelarna med att stryka MeK från listan utan hävdar istället att den amerikanska regeringen måste behålla dem på listan på grund av anklagelser om terrorism. I deras anklagelse finns en uppgift om att MeK dödade sex amerikaner på 1970-talet. Vare sig dessa anklagelser är sanna eller inte så måste ytterligare en terroristincident ha skett inom två år för att man ska fortsätta beteckna dem som terroristgrupp – vilket gör en diskussion om vad som hände på 1970-talet fullkomligt irrelevant.
Hur är det med de senaste två åren? De som är för MeK pekar på tre viktiga amerikanska terroristdatabaser – the RAND Database of Worldwide Terrorism Incidents (RDWTI), the Global Terrorism Database (GTD) och the Worldwide Incidents Tracking System (WITS) – och noterar att i vart och ett av dessa har MeK varit fläckfri sedan 2006 eller tidigare.
Hur är det med möjligheter och avsikter? Utrikesdepartementets "Landrapporter om terrorism" från 2006 anklagade MeK för att fortsatt ha "möjlighet och vilja" att utföra terroristhandlingar men rapporterna från 2007, 2008 och 2009 utelämnade denna uppgift. Storbritanniens Appellationsdomstol kallade hånfullt förbudet mot MeK för "perverst" och gruppen ströks från Storbritanniens terrorlista 2008. Den Europeiska Unionen frikände dem från alla terroristanklagelser 2009. Det franska rättsväsendet avfärdade alla terrorismrelaterade anklagelser mot gruppen i maj 2011.
I korthet så är argumentet för att fortsätta beteckna MeK som terroristorganisation grundlöst.
Efter en domstolsgranskning av MeKs terroristbeteckning måste utrikesministern snart besluta om huruvida man skall behålla dem på listan eller inte. Med en enda signatur kan Obama-administrationen hjälpa iranierna att bli starkare och själva ta kontroll över sitt öde – och kanske få ett slut på mullornas galna rusning efter kärnvapen.
