Skandinavien verkar kanske idylliskt på håll med kungliga familjer och statsministrar som rör sig fritt utan några större säkerhetsarrangemang, men man har haft sin beskärda del av våld, från mordet på den svenska statsministern Olof Palme och utrikesminister Anna Lindh till två skolmassakrer på ett år i Finland; vid den ena dödades åtta människor och vid den andra tio. Anders Behring Breiviks framfart var med andra ord inte det första.
Tidigare hade man den klena trösten av att veta att sinnesförvirrade handlingar som denna utfördes av individer som var starkt påverkade av extremistiska ideologier. Detta är inte fallet med Behring Breivik. Denna terrorist listar bland sina favoritförfattare George Orwell, Thomas Hobbes, John Stuart Mill, John Locke, Adam Smith, Edmund Burke, Ayn Rand och William James. Skillnaden mellan Behring Breiviks allmänna politiska konservatism och hans psykologiska sinnesförvirring utgör ett chockerande dilemma och en ny utmaning.
Behring Breivik plagierade Unabombaren Ted Kaczynski. |
Och ändå, detta undantag sänder ett budskap till de konservativa att vi måste vara medvetna om en fara vi aldrig tidigare tänkt på. Vi får motarbeta socialister men inte svärta ner dem.
Med tanke på hur minutiöst Behring Breivik planerade inte bara sin bombattack och vapenframfart utan också hans upplägg av ett manifest och en video, och med tanke på hans planer på att förvandla sin rättegång till politisk teater, verkar hans terrorism ha som mål att i första hand dra uppmärksamhet till hans politiska åsikter. Associated Press rapporterar faktiskt att han under sitt första domstolsframträdande den 25 juli, presenterade våldet "som 'marknadsföring' för sitt manifest" 2083 - A European Declaration of Independence. (En europeisk självständighetsdeklaration).
På så sätt liknar Behring Breivik Unabombaren Ted Kaczynski som använde sig av våld som ett sätt att marknadsföra sitt manifest från 1995 Industrial Society and Its Future (Industrisamhället och dess framtid). Bandet mellan de två är faktiskt väldigt starkt: Hans Rustad dokumenterar hur omfattande Behring Breivik plagierade Kaczynski, han ändrade endast vissa nyckelord.
Om man till dessa två lägger till Timothy McVeigh (Oklahomabombaren 1995) och Baruch Goldstein (massmorden i Hebron 1994) har man här de fyra framstående undantagen till islamisternas dominerande ställning som massmördare. En webbsida, TheReligionOfPeace.com, räknar upp 17 500 terroristhändelser för islams räkning under de senaste tio åren; extrapolerar man detta blir det omkring 25 000 sedan 1994. Vi har att göra med två väldigt olika omfattningar. Som David P. Goldman påpekar "det är en himmelsvid skillnad mellan terroriströrelsers organiserade användande av skräck och vissa individers depraverade handlingar". Ja vi måste oroa oss för icke-islamskt våld också men det är islamisternas sort som är den förhärskande och, eftersom de är en viktig extremiströrelse, kommer att fortsätta vara det.
Ravi Shankar, redaktör för New Indian Express skriver att "Det som hände i Oslo i fredags kan vara första början på ett nytt inbördeskrig - européer som bekämpar varandra, både muslimer och kristna". Han kan mycket väl ha rätt. Som jag hävdade i en analys år 2007 "Europas hårda val", är det troligt att kontinentens framtid kommer att bestå av antingen islamisering eller långdraget inbördes strider. Jag målade upp möjligheten att "infödda européer - som fortfarande utgör 95 procent av kontinentens befolkning - en dag kommer att vakna upp och ta kommandot, 'Basta'! Kommer de att säga och återta sin historiska ordning. Detta är inte så avlägset; en irritation sprider sig bland européerna, mindre bland eliten än bland massorna, vilka högljutt protesterar mot förändringar som redan påbörjats".
Även om han attackerade socialister, inte muslimer, så passar Behring Breivik klart in bland de irriterade. I ett bredare perspektiv passar han in i ett mönster av växande kristet-muslimskt våld, synligt från Nigeria till Irak till Filipinerna.
Föga förvånande tillhör Behring Breivik skolan som anser att "Islam är ond" något han många gånger visade i sitt manifest:
… ett tolerant islam är en motsättning och "skapandet" av ett tolerant förflutet för islam för att skydda de liberala muslimernas ställning är en lögn.
… att ta bort våldet från islam skulle kräva att man gör sig av med två saker: Koranen som Allahs ord och Muhammed som Allahs profet. Med andra ord att göra islam fredligt skulle kräva att det förvandlades till något som det inte är.
Islam idag är vad det har varit under fjorton århundraden; våldsamt, intolerant och expansionistiskt. Det är fåfängt att tro att vi på några få år eller årtionden ska kunna förändra en främmande civilisations grundläggande världsbild. Islams våldsamma natur måste betraktas som fast.
Många moderata kulturkonservativa har antytt att förbjudande av Sharia kommer att lösa alla problem och tvinga muslimerna att integrera sig. Dessvärre är islam mycket mer motståndskraftigt än de flesta människor förstår. … Att ta ut Sharia (och alla politiska aspekter) från islam är helt enkelt inte möjligt.
Denna inställning skiljer sig fundamentalt från min egen vilken gör gällande att "radikala islam är problemet, moderata islam är lösningen". Även om motståndaren är densamma så skiljer sig dessa två synsätt åt vad gäller synen på islams natur, dess potential för förändring och möjligheten att alliera sig med muslimer.
Förutom att massakrera oskyldiga norrmän så har Behring Breivik skadat konservatismen, bekämpningen av jihad och (i synnerhet) de författare han citerar i sin skrift, inklusive mig själv. En noggrann läsning av hans manifest ger vid handen att detta kan ha varit medvetet. I en anmärkning om att hans tidigare medlemskap i Fremskrittspartiet kommer att skada partiet visar han tillfredsställelse över att detta kommer att främja hans revolutionära mål:
Jag förväntar mig att de norska medierna kommer att förfölja och underminera Fremskrittspartiet för min tidigare inblandning i organisationen. Detta är inte något negativt eftersom ett växande antal norrmän kommer att få sina "illusioner om demokratisk förändring" krossade (om Fremskrittspartiet utplånas av de multikulturella medierna) och snarare kommer att vilja tillgripa väpnat motstånd.
I samma anda skriver han: "Amerika som styrelsemodell är misslyckat och tack och lov för det".
I förlängningen kan Behring Breivik mycket väl ha velat skada de islam-analytiker som citeras i manifestet. Han kallar mig för en "moderat" vilket uppenbarligen inte är menat som en komplimang och avfärdar även de mest hårdföra kritikerna av islam genom att säga att de lider brist på mod.
Anledningen till varför författare som skriver om Eurabia-relaterade ämnen/islamisering av Europa – Fjordman, Spencer, (Bat) Ye'or, Bostom etc. inte aktivt diskuterar deportation är därför att den metoden anses vara för extrem (och därför skulle skada deras goda rykte). … Om dessa författare är for (sic) rädda för att propagera för en konservativ revolution och väpnat motstånd så får andra författare göra det.
Behring Breivik hoppas kunna underminera alla som han anser står i vägen för den revolution han drömmer om. Åtminstone tillfälligt har han lyckats.