Tror Bushadministrationen verkligen på det som dess ledarskap gång på gång har upprepat sedan strax efter 11 september att islam är en "fredlig religion" och inte associerad med problemet terrorism? Det finns många indikationer på att de visste bättre, men år efter år har den officiella ståndpunkten varit densamma. Utifrån verkade det som om byråkraterna höll på med aktivt självbedrägeri.
Faktiskt var saker och ting bättre än de verkade, som David E. Kaplan visar på i en viktig undersökning i U.S. News & World Report, baserad på fler än 100 intervjuer och genomgång av ett dussin interna dokument. Tidigare argument om fiendens natur - terrorism vs radikala islam - har lösts: Amerikas högsta ämbetsmän håller allmänt med om att landets "största ideologiska fiende är en högst politiserad form av radikala islam och att Washington och dess allierade inte har råd att stå bredvid och titta på" medan det växer sig allt starkare. För att bekämpa denna ideologi stödjer den amerikanska regeringen nu en icke-radikal tolkning av islam.
I "Hjärta, hjärna och dollar: I en osynlig front i kriget mot terrorism spenderar Amerika miljoner för att förändra Islams ansikte" (Hearts, Minds, and Dollars: In an Unseen Front in the War on Terrorism, America is Spending Millions to Change the Very Face of Islam)," daterad idag förklarar Kaplan att Washington erkänner att man har säkerhetsintressen inte bara inom den muslimska världen utan inom islam. Därför måste man engagera sig i att forma själva religionen islam. Washington har fokuserat på roten till problemen med terrorism - inte fattigdom eller amerikansk utrikespolitik utan en övertygande politisk ideologi.
Ett nyckeldokument när det gällde att nå fram till denna slutsats var Den nationella strategin för att bekämpa terrorism (National Strategy for Combating Terrorism), som gavs ut av Vita Huset i februari 2003. Den fungerade som bas för den djärvare, mer detaljerade Muslim World Outreach som färdigställdes år 2004 och nu är den officiella guiden. (En regeringsdiskussion om detta ämne från augusti 2004 finns tillgänglig online.) Den amerikanska regeringen som är en sekulär och till övervägande del icke-muslimsk institution, står inför många begränsningar i vad som i grunden är en religiös dispyt, så man vänder sig till muslimska organisationer som delar deras mål, inklusive regeringar, stiftelser och ideella föreningar.
Taktiken för att bekämpa radikala islam och stödja moderata islam varierar från ett regeringsdepartement till ett annat: CIA utför hemliga operationer, Pentagon använder sig av psykologisk krigsföring och Utrikesdepartementet av offentlig diplomati. Oavsett namn och tillvägagångssätt är det gemensamma målet att uppmuntra en godartad utveckling av islam. För detta mål, skriver Kaplan, har den amerikanska regeringen "gett sig in i en politisk krigsföringskampanj man inte sett maken till sedan Kalla Kriget". Målet är:
att influera inte endast muslimska församlingar utan islam själv … Även om de amerikanska tjänstemännen säger att de är försiktiga så att de inte dras in i en teologisk krigsföring har många dragit slutsatsen att Amerika inte längre kan stå vid sidan om medan de radikala och de moderata krafterna slåss om framtiden för en politiserad religion med över en miljard anhängare. Resultatet har varit en extraordinär - och växande - ansträngning att influera vad tjänstemän beskriver som en islamisk reformation.
I åtminstone två dussin länder, skriver Kaplan:
Har Washington i tysthet finansierat islamiska radio- och TV-program, undervisning i muslimska skolor, muslimska tankesmedjor, politiska workshops eller andra program som stödjer moderata islam. Federalt stöd går till att återställa moskéer, rädda antika Koraner, till och med bygga islamska skolor… individuella CIA-kontor utomlands vidtar vissa modiga och banbrytande åtgärder. En av dessa åtgärder är att använda pengar på att neutralisera militanta anti-USA predikanter och rekryterare. "Om man får reda på att Mullah Omar står vid ett gathörn och propagerar, så ställer man Mullah Bradley vid det andra gathörnet för att motverka honom", förklarar en nyligen pensionerad tjänsteman. I mer allvarliga fall, säger han, kunde rekryterare anhållas och "utfrågas". Underrättelseoperationer har satt upp falska jihad-webbsidor och riktat sig till arabiska nyhetsmedier.
Sammanlagt är olika regeringsorgan aktiva i dessa islamiska aktiviteter i åtminstone 24 länder. Projekt inkluderar:
Restaurering av historiska moskéer i Egypten, Pakistan och Turkmenistan. I Kirgizstan hjälpte ambassaden till att finansiera en viktig Sufi-helgedom. I Uzbekistan har pengar gått till att bevara antika islamiska manuskript, inklusive 20 Koraner från 1000-talet. I Bangladesh utbildar USAID moskéledare i utvecklingsfrågor. I Madagaskar sponsrade ambassaden även en sportturnering mellan olika moskéer. Vidare har man finansierat olika islamiska medier, från översättning av böcker till radio och TV, i åtminstone ett halvt dussin länder.
Madrassor eller islamiska skolor är särskilt viktiga eftersom de utbildar nästa generation jihadister och terrorister. Washington använder sig av ett flertal taktiker för att motverka deras inflytande:
- I Pakistan går amerikanska medel diskret till tredje part för att utbilda lärare i islamska skolor i att lägga till praktiska ämnen (mattematik, naturvetenskap och hälsa) till läroplanen, såväl som undervisning i samhällskunskap. Ett program för en "förebilds-madrassa" som eventuellt kan komma att inkludera fler än tusen skolor är på gång.
- På Afrikas horn (definierat av Pentagon som Djibouti, Eritrea, Etiopien, Kenya, Somalia, Sudan, och Jemen) tar USA:s militär reda på var islamister planerar att starta en madrassa och sedan bygger de en allmän skola i direkt konkurrens med den
- I Uganda har den amerikanska ambassaden avsatt medel för tre utmärkelser för att finansiera byggandet av tre madrassor för lågstadiet.
Kaplan citerar en amerikansk terrorismanalytiker som säger: "Vi har gått in i koranskolbranschen". Men all hjälp har inte ett uttalat islamiskt tema. Amerikanska pengar finansierar delvis en satellitversion av Sesame Street på arabiska där man understryker behovet av religiös tolerans.
Pengarna för U.S. Agency for International Development (USAID) har nästan tredubblats till mer än $21 miljarder; och av dessa går mer än hälften till den muslimska världen. Förutom de vanliga ekonomiska utvecklingsprogrammen så har politiska projekt som involverar islamiska grupper, såsom politisk träning och mediefinansiering kommit i förgrunden. Utrikesdepartementets utgifter för offentlig diplomati har stigit med närmare hälften sedan 11 september, till nästan $1,3 miljarder och förväntas stiga ännu mer. Denna frikostighet har finansierat bland annat de arabiskspråkiga Radio Sawa och Alhurra Television. Trots många klagomål säger Kaplan att det visar tecken på framgång. Framtida planer inkluderar Alhurras introduktion i Europa och att utvidga programmen på persiska och andra huvudspråk.
Kommentarer:
1. Arbetet med att förändra hur muslimer uppfattar sin religion ger vissa svåra konsekvenser. Det är en sak att vilja hjälp moderata muslimer och en helt annan att hitta dem. Som jag har skrivit i "Identifiera moderata muslimer" (Identifying Moderate Muslims) så råder det stor förvirring över vem som verkligen är en moderat muslim och den amerikanska regeringen har hittills en dålig meritlista när det gäller detta. Jag hoppas verkligen att de som implementerar 'the Muslim World Outreach' gör den nödvändiga forskning som behövs för att det ska bli rätt.
2. Möjligheten finns att amerikanska skattepengar finansierar islamisk media, skolor och moskéer som kommer att förstärka dessas möjligheter, för att påverka islam och stödja islam kan lätt sammanblandas, i synnerhet med tanke på de amerikanska politiska ledarnas pro-islamiska inställning. (Av den anledningen har jag kritiserat byggandet av en moské i Irak och madrassa i Indonesien). Att stödja islam strider mot det Första tillägget ("Kongressen skall inte stifta några lagar avseende att etablera en religion") och en expert på konstitutionen, Herman Schwartz, bedömde att stödjandet av islamiska institutioner "förmodligen var författningsstridiga". Detta visar återigen på behovet att vara ytterst försiktig.
3. Jag stödjer av hela mitt hjärta Muslim World Outreach; detta är knappast förvånande eftersom det ligger väldigt nära mina egna rekommendationer. Här är utdrag från min artikel i januari 2002 "Vem är fienden"? (Who Is the Enemy?):
USA, ett till övervägande del icke-muslimskt land, kan naturligtvis inte lösa problemen i den muslimska världen. … Men utomstående, och USA i synnerhet, kan bidra med avgörande hjälp när det gäller att påskynda striden och att påverka resultatet. De kan göra så både genom att försvaga den militanta sidan och genom att hjälpa den moderata sidan… En försvagning av militanta islam kommer att kräva en fantasifull och bestämd politik, en som är skräddarsydd för varje lands behov.
Men vi skall inte lura oss själva. Om USA har fler än 100 miljoner fiender som är islamister (för att inte tala om ett ännu större antal muslimer som vill oss illa av diverse andra anledningar) så kan de inte oskadliggöras. Istället måste målet vara att avskräcka dem och hålla dem i schack… Det är här som de moderata muslimerna kommer in i bilden. Om ungefär hälften av befolkningen i den muslimska världen hatar Amerika så gör den andra halvan det inte. Olyckligtvis är denna halva obeväpnad, oorganiserad och i det närmaste utan röst. Men USA behöver dem inte för deras makt. De behöver dem för deras idéer och för den legitimitet de skänker och i dessa avseenden kompletterar deras styrka Washingtons….
USAs roll är mindre att erbjuda sina egna åsikter och mer att hjälpa de muslimer som har åsikter som stämmer överens med USAs, i synnerhet när det gäller sådana frågor som relationer med icke-muslimer, modernisering, kvinnors rättigheter och rättigheter för minoriteter. Detta betyder att hjälpa de moderata krafternas att sprida sina idéer med USA-finansierade radiostationer som den nyligen skapade Radio Free Afghanistan och, som Paula Dobriansky, statssekreteraren för globala förhållanden, föreslog, försäkra sig om att toleranta islamiska personer - akademiker, imamer och andra - är inkluderade i USA-finansierade akademiska och kulturella utbytesprogram.
4. Det är väldigt bra att David Kaplan har offentliggjort huvuddragen i Washingtons ansträngningar att lösa problemen med islam. Detta är ett projekt som är för stort för regeringen att ensamt arbeta med; hela det politiska samfundet behöver vara med i diskussionen.
