Tidigt på morgonen den 9 juli 2004 brann en stor del av the Continental Spices Cash & Carry, en livsmedelsaffär i Everett, Washington.Affären specialiserade sig på livsmedel från Pakistan, Indien och Mellanöstern. Branden beräknas ha orsakat skador för $50 000 men inga personer skadades. När man släckt elden hittade polis och brandmän en bensindunk, en sprutmålad obscenitet mot araber och ett sprutmålat vitt kross. Rupinder Bedi, ägaren till 7-Elevenaffären bredvid, berättade för Seattle Times hur han fann innehavaren av Continental Spices, Mirza Akram, en 37-årig pakistanier, gråtande och han berättade för honom att "han hade blivit trakasserad av några kunder tidigare på sommaren (och att) de verbala hoten inte upphörde förrän han hotade med att ringa polisen".
Vidare, rapporterar Everett Herald,
Affärsinnehavaren berättade för utredarna samma morgon att han var rädd för att eldsvådan hade startats som vedergällning för attacker på amerikaner i Mellanöstern. Han hävdade att månaden innan hade två vita män kommit till affären och de blev upprörda när de hörde att han var född i Pakistan. De lämnade affären arga.
Detta var historien. Den 19 augusti anlände dock polisen med en federal häktningsorder för mordbrand och arresterade Akram i hans affär. Han står åtalad för att ha anlagt en brand i affären för att få ut försäkringspengar för byggnaden och innehållet. Amerikanska åklagare förklarade i domstolen att de ökande ekonomiska förlusterna fick Akram att iscensätta en mordbrand och sedan få det att se ut som ett hatbrott.
Mer specifikt: Akram var i färd med att köpa Continental Spices från Z.A. Trading Corp. i Seattle; han hade redan betalat $52 800 och han var skyldig åtminstone ytterligare $32 200. Men Continental Spices bruttoförsäljning hade gått ner från nästan $11 000 per månad 2003 till mindre än $3 000 per månad strax innan eldsvådan, en minskning av intäkter som uppenbarligen gjorde det omöjligt för honom att klara av de månatliga avbetalningarna på $640 och hyresbetalningar på $1200.
Han trodde felaktigt att Z.A. Trading Corps försäkring omfattade affären, Akram påstås ha planerat i månader att bränna ner den. (Ironiskt nog så omfattades inte affären av deras försäkring). På kvällen den 8 juli träffade han en icke namngiven manlig vän (som sedan dess gått med att på bli kronvittne) i sitt hem och han berättade för vännen att han hade hällt bensin i affären och tänt rökelse i förhoppning att rökelsen skulle antända elden.
Akrams vän körde till affären tidigt på morgonen den 9 för att se om det brann. Han ringde Akram och rapporterade att det inte gjorde det. Därefter, omkring klockan fyra på morgonen den 9 juli, gick vännen in i affären och droppade brinnande rökelse på bensinen vilket fick elden att slå ut så snabbt att vännens byxor brändes. Han "lyckades med nöd och näppe" lämna byggnaden utan skador.
De telefonregister som utredarna erhöll visar att 11 samtal ringdes mellan Akaram och hans vän mellan midnatt och klockan 4 på morgonen samma dag det brann. Om han döms för mordbrand kan Akram få upp till 20 år i fängelse.
Även om Akram anses vara oskyldig tills motsatsen bevisats så visar denna historia återigen på (1) behovet av att inte vara fullständigt godtrogen när man behandlar påståenden om "hatbrott" och (2) på Rådet för amerikansk-islamiska relationers otillförlitlighet och dåliga omdöme. Omedelbart den 10 juni forcerade man fram en pressrelease "Mordbrännare sätter eld på muslimsk affär i Washington", man uppmanade "lokala och nationella ledare att ta upp frågan om växande islamofobiska fördomar efter en mordbrand mot en muslimskägd affär i Washington".
Att de flesta vanliga organisationer envisas med att behandla CAIR som en seriös "människorättsgrupp" förbryllar denna observatör. Vad mer måste CAIR göra för att få folk att förstå vad för slags organisation man är?
____________
Uppdatering 25 augusti 2004: Jag har satt in detta fall i ett sammanhang - med exempel på liknande uppdiktade historier - i ett blogginlägg "Fler muslimska myter om 'hatbrott'" (More Muslim 'Hate Crime' Myths).
Uppdatering 8 september 2004: Den icke namngivne vännen i artikeln ovan som faktiskt tände elden har nu namngetts; han är Naveed Khan, en 22-årig sjöman och Seattle Times rapporterar att en federal åtalsjury förra veckan åtalade honom för mordbrand och stämpling till mordbrand. Igår arresterade Naval Criminal Investigative Service (Marinens polismyndighet) honom vid flottbasen Everett och transporterade honom till den federala domstolsbyggnaden där Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and Explosives (ATF) tog honom i förvar. ATF låter antyda att Akram erbjöd Khan $2000 för att tända eld på Continental Spices Cash & Carry men Khan vägrade ta emot pengarna.
Uppdatering 31 augusti 2006: Patrick Poole tillrättavisar CAIR för ytterligare en bluffincident, den här handlar om Musa Shteiwi, hans son Essa och den förmodade nerbränningen av deras restaurant i Xenia, Ohio, vilken de i själva verket tände på själva. När historien först kom ut, berättar Poole,
hoppade Cincinnatiavdelningen av Rådet för amerikansk-islamiska relationer (CAIR) - den självutnämnda muslimska organisationen för "medborgerliga rättigheter" in och antydde att det handlade om antimuslimskt hat. En artikel som lades upp den 14 juli på CAIRs hemsida hade den skrikande rubriken "Sprängdåd mot arabisk-amerikansk restaurant 'Misstänkt'". Den lokala taleskvinnan för CAIR, Karen Dabdoub, citerades i lokala medier, hon sade "varje gång en sådan här attack händer är uppfattningen i de arabiska och muslimska grupperna att det är etniskt eller religiöst motiverat. I synnerhet när förövarna inte fångats av polisen är man rädd för detta. Tills det (motivet) avslöjats spekulerar människor, rätt eller fel".
När det visade sig att det var Shteiwis som hade satt eld på sin egen restaurant blev CAIR tysta. "Sedan arresteringen av Shteiwis medhjälpare har CAIR vägrat ge några fler kommentarer och har inte bett om ursäkt för sitt skamlösa kafirfobiska uppförande gentemot de grupper de falskeligen angrep".
Poole fortsätter med att citera en del av mitt arbete i detta ämne för att sätta in ämnet i ett sammanhang och han fortsätter:
Till dags dato, så vitt jag vet, har CAIR inte bett om ursäkt för att falskeligen ha anklagat icke-muslimer för hat och partiskhet i de respektive grupper där dessa hatbrottsbluffar inträffade, men pressreleaserna på CAIRs webbsida är fortfarande okorrigerade även efter att sanningen avslöjats. Till exempel så finns där fortfarande en pressrelease om ett falskt hatbrott i McAllen, Texas, utan någon rättelse eller uppdatering överhuvudtaget, trots att ett flertal medier, inklusive till och med the New York Times har avslöjat incidenten som en hatbrottsbluff begånget av "offret" för nästan två år sedan.
Det måste erkännas att det faktum att CAIR alltid dyker upp när det gäller historier som är relaterade till iscensatta hatbrott och fördömer förmodad islamofobia, utgör bra material för pressreleaser och nyheter, men gör lite för att faktiskt förbättra amerikansk-islamiska relationer (CAIRs eget uttalade mål). Sådan (uppvigling) göder de fördomar som skapar avstånd mellan muslimer och deras icke-muslimska grannar.
Istället för att bygga kulturella broar för att uppnå deras sociala och politiska dagordning så bränner CAIR regelbundet dessa broar genom att uppvigla kafir-fobia och vårdslöst anklaga icke-muslimer. Som Robert Spencer från JihadWatch påpekade när han kommenterade denna senaste händelse, "Hatbrott är big business: de gör det möjligt för målgruppen att hävda offerstatus vilket berättigar den gruppen till helhjärtat stöd från vänsteranhängare och frikort för alla deras egna avskyvärda brott".
Uppdatering februari 2007: I en rättegång som varade en dag befanns Akram vara skyldig till stämpling till mordbrand.
Uppdatering 29 juni 2007: I en amerikansk distriktsdomstol i Seattle dömde domare Marsha Pechman Akram till fängelser i fyra år och tre månader. Som laglig invandrare från Pakistan kan han deporteras efter fängelsetiden. Pechman skällde ut Akram för graffitin han använde sig av som skapade rädsla bland muslimer för att det kanske var de som skulle attackeras nästa gång.
Uppdatering 13 maj 2010: Sju utav åtta klagomål från CAIR rörande skoldistriktet i St Cloud i Minnesota avvisades.
