I september kommer en statligt finansierad arabiskspråkig skola att öppna i Brooklyn. New Yorks skoldepartement säger att Khalil Gibran International Academy med högstadium och gymnasium kommer att erbjuda en "multikulturell läroplan samt intensivstudier i arabiska".
Detta verkar vara en fantastisk idé, både new York och landet behöver infödda arabisktalande människor. De har sin roll att fylla inom det militära, inom den diplomatiska kåren, inom underrättelseverksamheten, i domstolarna, inom media, inom utbildningsinstitutioner och många andra institutioner – och att lära ut språk till de unga är det bästa sättet att uppnå flerspråkighet. Som varande en som tillbringat flera år med att lära sig arabiska är jag i princip entusiastisk över tanken på denna skola, en av de första i sitt slag i USA.
I praktiken är jag dock stark motståndare till KGIA och förutspår att dess etablerande kommer att skapa allvarliga problem. Jag säger detta eftersom arabiskspråkig utbildning ofrånkomligen kommer att vara fylld av panarabiskt och islamistiskt tänkande.
Franck Salameh till exempel undervisade i arabiska vid den oerhört prestigefyllda amerikanska språkskolan Middlebury College i Vermont. I en artikel för tidningen Middle East Quarterly skrev han: "studenterna lämnar visserligen Middlebury med goda kunskaper i arabiska, men de lämnar också skolan indoktrinerade med en tendentiös arabisk nationalistisk historiebeskrivning. I föreläsningar och skräddarsydda grammatiklektioner genomsyras undervisning på Middlebury av uppfattningen att den arabiska identiteten är överlägsen den lokala identiteten och att visa respekt för etniska minoriteter och människor med andra uppfattningar är att förråda arabiskheten."
Ett exempel på en sådan grammatikundervisning hittar man i den nyligen publicerade boken av Shukri Abed "Fokus på dagens arabiska: konversation för arabiskspråkiga" (Focus on Contemporary Arabic: Conversations with Native Speakers) utgiven av Yale University Press. Ett kapitel har titeln "Frågan om Palestina" (The Question of Palestine). Denna starkt politiserade läsning skulle vara otänkbar i en bok om fransk eller spansk konversation.
Den islamistiska dimensionen oroar mig också. Den arabiskspråkiga stiftelsen Arabic Language Institute Foundation trycker på för att få tillstånd i arabisk undervisning, de hävdar att kunskap om islams heliga språk kan hjälpa västvärlden att återhämta sig från vad dess ledare Akhtar H. Emon kallar för dess "moraliska förfall". Med andra ord tenderar muslimer att anse att icke-muslimer som lär sig arabiska gör detta som ett steg mot en eventuell konvertering till islam, en förväntning jag stötte på medan jag studerade arabiska i Kairo på 70-talet.
Dessutom visade James Coffman 1995 att studier i arabiska i sig själv innebär att man stödjer en islamistisk syn. Bevis för detta hittade han i Algeriet. Genom att jämföra elever som fått undervisning på franska med dem som fått undervisning på arabiska såg han att "arabiserade" elever uppvisade ett större stöd för den islamistiska rörelsen och ett större misstroende mot väst. "Han noterade att de arabiserade studenterna var mer benägna att tro på att det förekom "infiltration in i Algeriet av AIDS-infekterade israeliska kvinnliga spioner …, på masskonverteringen till islam av miljoner amerikaner" och annat islamistiskt nonsens.
 Dhabah ("Debbie") Almontaser, utnämnd till rektor för Khalil Gibran International Academy |
|
-
Araber eller muslimer, säger Almontaser, är oskyldiga till terrorattackerna den 11:e september 2001: "Jag ser inte de människor som utförde attackerna som varken araber eller muslimer." Istället skyller hon den 11 september på Washingtons utrikespolitik och säger att det "kan ha utlösts av sättet på vilket USA bryter sina löften till länder över hela världen, i synnerhet i Mellanöstern, och på det faktum att de inte har varit en rättvis medlare".
-
Vid ett möte med New Yorkpolisens polischef kritiserade hon polisen för att ha använt sig av "FBI-metoder" när de använde sig av informatörer för att förhindra att en tunnelbana bombades. Detta ansåg hon polariserade de muslimska samfunden. Det verkar som det för Almontaser är mindre viktigt att förhindra terrorism än det är att ta hänsyn till muslimska känslor.
-
Hon kallar George W. Bush för en "mardröm" som "försöker förstöra USA".
Som belöning för dessa åsikter hedrade den utländskt finansierade organisationen Rådet för Amerikansk-Islamiska Relationer (Council on American-Islamic Relations) år 2005 Almontaser för hennes "talrika" bidrag till att försvara de mänskliga rättigheterna.
En rapport skriven av Associated Press parafraserar hennes uttalande att "skolan kommer inte att dra sig för känsliga ämnen såsom kolonialism och den israelisk-palestinska krisen", och hon säger också att skolan kommer att "inkorporera både det arabiska språket och islamisk kultur". Islamisk kultur? Inte precis vad som annonserades – men panarabism och antisionism, värva anhängare till islam och understödja islamistiska sympatier kommer sannolikt att sätta sin prägel på och genomsyra skolan verkliga läroplan.
