De fyra bombningarna i Saudiarabien i måndags som dödade dussintals människor inklusive 10 amerikaner, är symptomatiska för en djup spricka i det landet. Debatten handlar om religion, politik och utlänningar – och det går långt tillbaka i tiden. Västvärlden måste reagera genom att hjälpa den saudiska familjen att vinna denna dispyt samtidigt som man sätter press på dem att genomföra reformer.
Saudiarabiens ursprung är från mitten på sjuttonhundratalet då en stamledare vid namn Muhammad Al Saud gick samman med en religiös ledare vid namn Muhammed bin Abd al-Wahhab. Den förstnämnda gav sitt namn till det kungadöme som (förutom under två övergångsperioder) fortfarande existerar; den andre gav sitt namn till den version av islam som fortfarande fungerar som kungadömets ideologi.
Vid första anblicken så ansågs Wahhabiversionen av islam som mycket extrem och förkastades allmänt. Dess fanatiska fientlighet gentemot andra muslimer och dess förkastande av mångåriga muslimska traditioner gjorde det till en förbannelse för till exempel de Osmanska härskarna som dominerade Mellanöstern. Det Saudiska kungadömet försvann två gånger eftersom dess militära och religiösa aggression gjorde det så motbjudande för dess grannar.
Det nuvarande Saudiska kungadömet tillkom år 1902 när en saudisk ledare erövrade Riyadh. Tio år senare framträdde en Wahhabitisk väpnad styrka känd som Ikhwan (arabiska för "Trosfränder") som med sin egen praxis och sin egen fientlighet gentemot icke-Wahhabiter representerade det mest militanta av denna redan militanta rörelse. Ett av deras stridsrop var: "Paradisets vindar blåser. Var är du som längtar efter Paradiset"?
Ikhwan gjorde den Saudiska familjen stora tjänster, man gav dem den ena militärsegern efter den andra. En vändpunkt kom 1924 när fadern till dagens Saudiarabiska kung erövrade Mecka från mannen som blev farfars-farfar till dagens kung i Jordanien. Denna seger fick två större konsekvenser. Man besegrade den siste kvarvarande rivalen till Saudierna och etablerade familjen som den ledande makten på den Arabiska halvön. Detta gjorde att Saudierna fick kontroll över inte endast ytterligare en stad utan den heligaste staden i islam och ett kosmopolitisk urbant område som var värd för olika tolkningar av islam.
Dessa förändringar förvandlade det saudiska upproret till en stat och förde in en ökenrörelse i staden. Detta betydde att den saudiska monarken inte längre kunde ge Ikhwan och den traditionella Wahhabitolkningen av islam fria tyglar utan måste kontrollera det. Resultatet blev ett inbördeskrig på sent 20-tal som slutade med monarkins seger över Ikhwan 1930.
Med andra ord så triumferade den mindre fanatiska versionen av Wahhabismen över den mer fanatiska. Den Saudiarabiska monarken ledde ett kungadöme som jämfört med andra muslimska länder var extremt men tamt i jämförelse med Wahhabistandarden.
Javisst anser den Saudiska staten att koranen är dess konstitution, förbjuder utövandet av någon annan religion förutom islam på sitt territorium, använder sig av en intolerant religionspolis och påtvingar könsapartheid. Men man antar också lagar som inte står i koranen, använder sig av ett stort antal icke-muslimer, lägger band på religionspolisen och tillåter kvinnor att gå i skola och att arbeta.
Ikhwan förlorade kanske striden 1930 men dess sätt att tänka levde vidare och utgjorde huvudmotståndet mot en än mer grandios och korrupt saudisk stat. Styrkan i detta alternativ blev häpnadsväckande tydligt 1979 när en Ikhwan-inspirerad grupp våldsamt lade beslag på den Stora Moskén i Mecka. I större skala så dominerade Ikhwan-andan jihadansträngningarna mot Sovjetunionen på 1980-talet. Och Talibanregimen som styrde Afghanistan under perioden 1996-2001 förkroppsligade Ikhwan vid makten.
Usama bin Laden, en saudier som tillbringade en del av sin barndom i Afghanistan är den ledande representanten för Ikhwan-rörelsen idag. Han vill avsätta den korrupta och hycklande saudiska monarkin, installera en Talibanliknande regeringen, utvisa icke-muslimska utlänningar och återbörda kvinnor till harem. Hans vision tilltalar Saudiarabier; det finns många rapporter om att i ett rättvist val skulle han med lätthet vinna över den nuvarande härskaren King Fahd.
På så sätt reflekterar den senaste tidens våldsamheter i Riyadh inte endast hat mot amerikaner utan även en jättelik konflikt mellan visioner och en kamp för makt; i detta rekapitulerar det inbördeskriget från 1920-talet. Kommer Saudiarabien att förbli en monarki som åtminstone delvis inrymmer modernitet och omvärlden? Eller kommer det att bli det Islamiska emiratet av Arabien, en reinkarnation av Talibanernas helt regressiva styre i Afghanistan?
För omvärlden är valet klart; hur oattraktivt det än må vara så är den saudiska monarkin att föredra framför det än värre Ikhwan-alternativet. Detta innebär ett två-stegs tillvägagångssätt: hjälpa monarkin att besegra sin Ikhwan-inspirerade fiende samt att sätta ordentlig press på kungadömet att reformera allt från dess skolsystem till dess sponsring av Wahhabi-organisationer utomlands.
