"President Obama har slängt allierade som Israel under en buss". Det är vad Mitt Romney, Republikanernas presidentkandidat, sade i ett högprofilerat tal när han accepterade sitt partis nominering förra veckan, detta är ett slanguttryck för att offra en vän av själviska skäl. Rodney har använt detta uttryck tidigare, till exempel i maj 2011 och januari 2012. Denna kritik av Obama följer en ihållande kritik från Republikanerna. I synnerhet har flera av de senaste presidentkandidater använt eller anslutit sig till samma "buss"-formulering" visavi Obama och Israel, inklusive Herman Cain i maj 2011, Rick Perry i september 2011, Newt Gingrich i januari 2012 och Rick Santorum i februari 2012.
 Barack Obama pekade finger åt Nenjamin Netanyahu 2008. |
Dessa republikanska angrepp på Obamas relationer med Israel får flera viktiga konsekvenser för USAs utrikespolitik. För det första så av de många Mellanösternrelaterade frågorna intar Israel, och endast Israel, en permanent roll i amerikansk valpolitik, och påverkar hur ett stort antal väljare - inte bara judar utan även araber, muslimer, evangeliska kristna, konservativa och liberala - röstar i presidentvalet.
För det andra så ger inställningen till Israel oss en antydan om synen på Mellanösternfrågor: Om jag vet din åsikt om Israel så har jag en ganska bra uppfattning om din åsikt i sådana frågor som energipolitik, islamism, krigen i Irak och Afghanistan, AKP-ledda Turkiet, den iranska kärnvapenuppbyggnaden, intervenerandet i Libyen, Mohamed Morsi som president i Egypten och inbördeskriget i Syrien.
För det tredje visar Republikanernas kritik mot Obama på en djupgående förändring i vad som är avgörande för inställningen till Israel. Religion var en gång i tiden nyckeln, med judarna som brinnande sionister och de kristna engagerade i mindre grad. Idag är däremot den avgörande faktorn den politiska inställningen. Vill man få veta någons åsikter om Israel så är den bästa frågan att ställa inte "vad har du för religion?" utan "vem vill du ha som president"? I allmänhet hyser konservativa varmare känslor gentemot Israel än liberaler som intar en kyligare attityd. Opinionsundersökningar visar att konservativa Republikaner är de mest brinnande sionisterna följda av Republikaner i allmänhet, följda av oberoende, Demokrater och sist liberala Demokrater. Det är sant, Ed Koch den tidigare borgmästaren i New York City sade också i september 2011 att Obama "slängde Israel under bussen" men Koch, 87 år, representerar det utdöende gamla gardet i det Demokratiska partiet. Skillnaden mellan partierna när det gäller den arabisk-israeliska konflikten håller på att bli lika djup som deras skillnader när det gäller ekonomi eller kulturella frågor.
 Stora leenden mellan Mitt Romney och Benjamin Netanyahu, vänner sedan 1976, i juli 2012. |
För det fjärde så medan Israel alltmer blir en fråga som skiljer Demokrater och Republikaner åt förutspår jag att stödet till Israel från de två partierna, vilket har gett Israel en unik status i amerikansk politik och stöttat organisationer som American Israel Public Affairs Committee, kommer att minska. Jag förutspår också Romney och Paul Ryan som mainstream konservativa kommer att leda en administration som kommer att vara den varmaste någonsin gentemot Israel, den kommer att med råge överträffa både Bill Clintons administration och George W. Bushs. Skulle däremot Obama väljas om kommer Israel att behandlas kyligare än av någon amerikansk president.
Obamas agerande under de senaste 3 ½ åren visavi Israel när det gäller sådana frågor som palestinierna och Iran leder till denna slutsats; men det gör också vad vi vet om hans liv innan han gav sig in i politiken på högsta nivå 2004, i synnerhet hans association med radikala antisionister. Till exempel så lyssnade Obama vördnadsfullt på Edward Said i maj 1998 och satt tyst och lyssnade vid ett farväl-party 2003 för PLOs tidigare presstalesman Rashid Khalidi när denne anklagade Israel för terrorism mot palestinierna. (Till skillnad mot Romney som har varit vän med Benjamin Netanyahu sedan 1976 sedan 1976.)
Det är också avslöjande att Ali Abunimah, en Chicagobaserad antiisrael extremist, skrev om sin senaste konversation med Obama tidigt år 2004 medan han (Obama) var mitt uppe i en primärvalskampanj för det Demokratiska partiets nominering till Senaten. Abunimah skrev att Obama hälsade varmt på honom och lade sedan till: "Hej, jag är ledsen att jag inte har sagt mer om palestiniernas rättigheter just nu men vi är mitt uppe i en tuff primärvalskampanj. Jag hoppas att när det lugnar ner sig så kan jag vara mer frispråkig". Mer: med hänvisning till Abunimahs attack på Israel i the Chicago Tribune och på andra ställen uppmuntrade Obama honom med orden "Fortsätt med det goda arbetet"!
När man sätter detta i kontexten av vad Obama sade när mikrofonen var avstängd till den dåvarande ryske presidenten Dmitry Medvedev i mars 2012 ("Detta är mitt sista val. Och efter jag blivit vald har jag större flexibilitet") och i kontexten av Obamas ogillande av Netanyahu, är det nog förståndigt att utgå från att om Obama vinner den 6 november kommer saker och ting att ha "lugnat ner sig" för honom och han kan slutligen "vara mer frispråkig" om så kallade Palestina. Och då börjar Israels problem på allvar.
