Stiltjen i den kemiska vapenkrisen ger oss en chans att leda uppmärksamheten till den stora ström av flyktingar som lämnar Syrien och ompröva vissa av våra missriktade antaganden om deras framtid.
Omkring en tiondel av Syriens 22 miljoner invånare har flytt över gränsen, framförallt till grannländerna Libanon, Jordanien och Turkiet. Regeringarna i dessa länder är oförmögna att hantera detta och begränsar därför antalet som tillåts komma in, vilket föranlett internationell oro för syriernas svåra situation. Flyktingkommissarien för FNs flyktingkommissariat, António Guterres, föreslår att hans byrå (som tidningen Guardian parafraserar honom) "försöker flytta tiotusentals syriska flyktingar till länder som har bättre möjlighet att ta hand om dem", vilket påminner om det irakiska vidarebosättningsprogrammet efter kriget 2003, då 100 000 irakier bosatte sig i Väst. Andra vänder sig också instinktivt till Väst för en lösning; U.S. Conference of Catholic Bishops till exempel har uppmanat västerländska stater "att göra mer" för syriska flyktingar.
 Syriska flyktingar på Beiruts flygplats på väg till Tyskland. |
Deras uppmaning har hörsammats: Kanada har erbjudit sig att ta emot 1300 syriska flyktingar och USA 2000. Italien har tagit emot 4600 syriska flyktingar som kom sjövägen. Tyskland har erbjudit sig att ta emot (och har börjat ta emot) 5000. Sverige har erbjudit asyl till de 15 000 syrier som redan finns i landet. Lokala grupper förbereder för ett betydande inflöde i hela västvärlden.
Men dessa siffror bleknar jämfört med en befolkning som uppgår till miljoner, vilket betyder att västvärlden inte ensam kan lösa det syriska flyktingproblemet. Vidare har många människor i länder i västvärlden (i synnerhet i europeiska länder som Nederländerna och Schweiz) tröttnat på att ta emot muslimska människor som inte vill integreras utan istället försöker ersätta västerländska sedvänjor med den islamiska lagstiftningen Shari'a. Både den tyska kanslern Angela Merkel och den brittiska premiärministern David Cameron anser att multikulturalism, med dess krav på lika värde för alla civilisationer, är ett misslyckande. Värre är att fascistiska rörelser som Golden Dawn (Gyllene gryningen) i Grekland växer.
Och många fler flyktingar är troligtvis på väg. Förutom syrier inkluderar dessa bangladeshier, pakistanier, afghaner, iranier, irakier, libaneser, palestinier, egyptier, somalier och algerier. Andra nationaliteter (till exempel jemeniter och tunisier) kan snart komma att ansluta sig till dem.
Lyckligtvis finns det en lösning nära till hands.
För att skicka syrier till "länder som har bättre möjlighet att ta hand om dem" som Guterres så fint uttrycker det behöver man endast vända uppmärksamheten bort från det kristna västvärlden till de enormt stora, tomma vidderna i det sagolikt rika kungadömet Saudiarabien, såväl som till de mindre men i vissa avseenden ännu rikare staterna Kuwait, Bahrain, Qatar och Förenade Arabemiraten. Till att börja med är det från dessa länder (som jag kommer att kalla Arabien) mycket lättare att återvända till Syrien än det är från till exempel Nya Zeeland. Att bo där betyder också att de inte behöver stå ut med ett kallt klimat (som i Sverige) eller lära sig ett svårt språk som endast talas av några få (som danska).
Ännu viktigare är att muslimer i Arabien delar djupa religiösa band med sina syriska bröder och systrar, så att flytta dem dit gör att de undviker de påfrestningar som livet i Väst innebär. Tänk bara på vissa av de haram (förbjudna) saker som muslimska flyktingar undviker genom att leva i Arabien:
- Sällskapshundar (61 miljoner endast i USA).
- Maträtter gjorda på griskött och ett alkoholindränkt socialt liv.
- Statliga lotterier och Las Vegasliknande spelhallar.
- Oanständigt klädda kvinnor, balett, baddräktsskönhetstävlingar, ensamstående kvinnor som lever ensamma, män och kvinnor som badar tillsammans, dejting och laglig prostitution.
- Lesbiska barer, prideparader och homosexuella äktenskap.
- En slapp inställning till hallucinogena droger, vissa droger är till och med lagliga i vissa områden.
- Hädiska noveller, anti-koran politiker, organisationer med avfallna muslimer och en pastor som upprepade gånger och offentligt bränner koraner.
 Ingen risk att man i Saudiarabien hamnar i en gay prideparad som denna. |
Istället kan muslimer som lever i Arabien glädjas åt en lagstiftning som (till skillnad från Irland) tillåter månggifte och (till skillnad från Storbritannien) tillåter barnäktenskap. Till skillnad från Frankrike tillåter Arabien att man förespråkar hustrumisshandel och tar lätt på kvinnlig könsstympning. Till skillnad från USA medför ägande av slavar inte fängelsestraff och manliga släktingar kan begå hedersmord på sina kvinnor utan fruktan för dödsstraff.
 En gatubild från Riyadh, Saudiarabien, visar landets urbana sevärdheter. |
Exemplet med syrier och Arabien ger oss en antydan om en mer allmän poäng: oavsett välstånd så bör flyktingar tillåtas och uppmuntras att stanna kvar i sin egen kulturzon där det är lättare för dem att passa in, där det är lättast för dem att behålla sina traditioner, minst stör värdlandet och varifrån de lättast kan återvända hem. Således bör östasiater i allmänhet bosättas i Östasien, folk från Mellanöstern i Mellanöstern, afrikaner i Afrika och västerlänningar i Väst.
USA notera: Fokusera mindre på Väst, mer på resten.
Saudier: Dags att med öppna armar välkomna välkomna stressade muslimska fränder.
