I april 2013 publicerade jag en artikel med den något felaktiga titeln, "Stöd Assad". Det hade varit bättre om jag kallat den "Stöd den sida som förlorar i det syriska inbördeskriget". På den tiden verkade det som om Bashar al-Assads regims dagar var räknade; men redan en månad senare var detta inte längre fallet och åtta månader senare verkar alla vara överens om att Assad långsamt vinner.
Jeffrey White, en försvarsanalytiker vid the Washington Institute for Near Eastern Policy, skriver till exempel i "Den syriska regimens militära lösning på kriget" att det syriska inbördeskriget
"faktiskt skulle kunna få en militär avslutning, och med tanke på den nuvarande situationen så skulle en sådan avslutning mycket väl kunna vara en regimseger. Konturerna på en regimstrategi för att vinna kriget är synlig. Denna strategi hänger på uthålligheten hos regimen och dess allierade, genererandet av tillräckliga styrkor, operativa framgångar och fortsatt splittring inom rebellstyrkorna. Den är förbunden med allvarliga begränsningar, i synnerhet begränsningar i regimens och de associerade styrkornas storlek och effektivitet och "ändrade styrkeförhållanden" skulle kunna ändra kursen. Men en seger för regimen är möjlig – och det är vad regimen räknar med. …"
Bortsett från en plötslig kollaps av det väpnade motståndet, något som, vad den islamistiska kärnan anbelangar, verkar osannolikt, kommer regimen att endast långsamt kunna bekämpa rebellstyrkorna och återvinna territorium. Men regimen är obeveklig och dess allierade ståndaktiga.
I ljuset av denna utveckling kommer det inte som någon överraskning att, som John Hudson rapporterar, "USA överväger närmare band med hårdföra islamister i Syrien".
Efterhand som den moderata fraktionen bland de syriska rebellerna imploderar under tyngden av hårda inre strider och minskade resurser, så vänder sig USA i allt högre utsträckning till hårdföra islamister i sina ansträngningar att få ett fotfäste i det syriska inbördeskriget. Utvecklingen har alarmerat amerikanska observatörer som är oroliga för att de radikala salafisterna inte delar amerikanska värderingar och har avskräckt anhängare till den Fria syriska armén som tror att de moderata krafterna lurades till att misslyckas.
I måndags, efter att gruppen intagit ett av den Fria syriska arméns högkvarter förra veckan – i högkvarteret fanns amerikansklevererade handeldvapen och mat – bekräftade utrikesdepartementet att man är villig att samarbeta med den Islamiska fronten. "Vi kan inte utesluta möjligheten av ett möte med den Islamiska fronten" sade Utrikesdepartementets taleskvinna Marie Harf i måndags. "Vi kan samarbeta med den Islamiska fronten, naturligtvis, eftersom de inte är utpekade som terrorister … Vi är alltid öppna för möten med ett stort antal oppositionsgrupper. Självklart kan det vara bra att göra detta ganska snart, och om vi har något att offentliggöra så kommer vi att göra det".
Hudson konstaterar att "Även om den Islamiska fronten inte är utpekad av USA som terroristgrupp så har många av dess medlemmar starkt anti-amerikanska känslor och har ingen som helst avsikt att etablera en sekulär demokrati i Syrien". Visserligen, men det behöver inte vara ett problem för ingendera sidan är pro-amerikansk eller har för avsikt att etablera någon form av demokrati, och vi bör inte stödja någondera sidan i förhoppning om att de kommer att vinna, endast att de kommer att förhindra den andra sidan från att vinna.
I ljuset av detta så sväljer jag hårt och godkänner stödet till den Islamiska fronten. Återigen inte stöd för att vinna utan för att de ska leva och fortsätta bekämpa den vedervärdige Assadregimen med sina iranska och Hizbollah-anhängare.
Kommentar: Sett i ett större sammanhang så fungerar hjälpen till de sunnitiska jihadisterna i Syrien till deras kamp mot regimen i Damaskus som balans till Genève-avtalet förra månaden, i vilket den Islamiska Republiken Irans intressen främjades. Det är en rå balans och långt från idealisk men bättre än ingen alls. (19 december 2013).
 Syriens islamistiska rebeller är fortfarande våra fiender, men de kan vara användbara sådana. |
