Medan USAs trovärdighet och ställning i världspolitiken minskar så ägnar sig den amerikanske presidenten, hans utrikesminister och hans försvarsminister åt vältaligt förnekande. Olyckligtvis för dem så övertrumfar verkligheten ord, även övertygande sådana.
Vid World Economic Forum i Davos "där snacket vid kaffemaskinen handlade om Amerikas minskade inflytande i Mellanöstern", proklamerade John Kerry själv att han var "förbluffad över påståendena… att Amerika på något sätt lösgör sig från världen". Inget kan vara längre från sanningen, hävdade han: "Vi går in i en era av amerikanskt diplomatiskt engagemang som är lika brett och djupt som någonsin tidigare i vår historia". Försvarsminister Chuck Hagel har också uppmanat till "en era av förnyat och förstärkt samarbete med våra vänner och allierade".
I denna anda har Obama gett ett flertal löften för att lugna våra allierade.
Till Sydkorea, som är beroende av den amerikanska "snubbeltråden" för att avskräcka en galen diktator som med en artilleriattack skulle kunna förgöra Seoul på några timmar, lovade Obama att "USAs stöd för Republiken Korea kommer aldrig att vackla".
 Amerikanska och sydkoreanska trupper tränar tillsammans. |
Till Japan som är beroende av den amerikanska Sjunde Flottan för att avskräcka det alltmer aggressiva kinesiska intrånget på Senkaku-öarna, bekräftade han att "USA står fast vid sitt försvarsåtagande gentemot Japan", något som Utrikesdepartementet uttryckligen anger inkluderar Senkaku-öarna.
Till Taiwan vars säkerhet mot Folkrepubliken är beroende av den amerikanska avskräckningspolitiken, "bekräftade han vårt engagemang för … Taiwan Relations Act" som kräver av USA att man behåller kapaciteten för "att motstå all form av användning av våld eller andra former av tvång som skulle kunna äventyra säkerheten för" Taiwan.
Till Filippinerna som är oroliga för sitt territorium i Sydkinesiska Havet som Kina gör anspråk på, i synnerhet Spratlyöarna och Panatagreven, bekräftade han att det Ömsesidiga försvarsavtalet från 1951 (1951 Mutual Defense Treaty) som lovar att i händelse av ett väpnat angrepp så kommer USA "att agera för att möta den gemensamma faran", fortfarande gäller.
 En av de många Spratlyöarna. |
Till Saudiarabien, som är oroade över Obamas undfallenhet mot Iran i den Gemensamma Handlingsplanen, upprepade han "USAs fasta stöd till våra vänner och allierade i Persiska Viken."
Och till Israel, isolerad i ett hav av fiender, deklarerade Obama "Amerikas orubbliga stöd för Israels säkerhet", för att stå vid Israels sida "ligger i vårt grundläggande nationella säkerhetsintresse".
Problemet är för det första att amerikanerna tvivlar på dessa fina och ståndaktiga ord:
- Rekordmånga amerikaner tror att USAs globala makt och prestige är på nedgång, enligt opinionsundersökningsinstitutet Pew Research Center. För första gången i opinionsundersökningar sedan 1970-talet "säger en majoritet (53 procent) att USA spelar en mindre viktig och mäktig roll som världsledare än man gjorde för ett decennium sedan", medan endast 17 procent ansåg att den amerikanska makten har ökat. En ännu större majoritet, 70 procent, "säger att USA är mindre respekterad än tidigare". Och 51 procent säger att Obama "inte är tuff nog" när det gäller utrikespolitik och nationella säkerhetsfrågor.
- Fler än två tredjedelar har en negativ åsikt om Obamas hantering av Iran, konstaterade Mellmangruppen; en majoritet (54-37 procent) stödjer riktade militära angrepp mot Irans kärntekniska anläggningar framför att tillåta Iran att utveckla kärnvapen.
- McLaughlin & Associates konstaterar att 49 procent av de tillfrågade anser att Amerikas anseende har minskat under Obamas fem år vid makten; 40 procent tror att Amerikas motståndare nu ser på Obama med förakt.
 Josef Joffe, redaktör för den tyska veckotidningen "Die Zeit". |
För det andra rapporterar opinionsinstitutet Pew Research att hälften av allmänheten i Storbritannien, Frankrike och Tyskland, såväl som en tredjedel i USA och Ryssland, tror att Kina så småningom kommer att ersätta USA som världens ledande supermakt. Två tredjedelar av israelerna tror inte att Obama kommer att förhindra iranierna från att skaffa sig kärnvapen.
För det tredje så uppfattar världsledare i så skilda länder som Japan, Polen och Israel Obamas löften som verklighetsfrämmande. Josef Joffe från den tyska veckotidningen Die Zeit talar för många när han säger att det finns "konsekvens och sammanhang i Obamas försök att dra sig tillbaka från problemen i världen, och styra USA bort från faran. … för att säga det skarpt så vill han förvandla USA till en väldigt stor mellanmakt".
Framgångsrikt "diplomatiskt engagemang" (som Kerry kallar det) måste backas upp av konsekvens, makt och vilja, inte av fina ord, ihåliga löften och önsketänkande. Kommer Obama-administrationen att inse detta innan man gör oåterkallelig skada? Håll ögonen på det iranska kärnteknikavtalet för möjliga förändringar, eller inte.
