För exakt ett sekel sedan utgav den berömde brittiske författaren G.K. Chesterton (1874-1936), av sina beundrare kallad för den största författaren och tänkaren i det tjugonde århundradet, en märklig roman med titeln The Flying Inn (Det flygande värdshuset). På randen till Första Världskriget föreställde han sig hur det Osmanska riket erövrade Storbritannien och införde Sharia-lagstifning.
 G K Chesterton var känd för att vara tankspridd och brukade skriva var helst han befann sig. |
Chesterton använder detta osannolika scenario som ett medel för att förlöjliga framstegsoptimismen – samma arroganta "vetenskapliga" uppifrån och ned och vänsterinställning till regering som karaktäriserar Obama-eran. "De progressivas uppgift är att fortsätta göra misstag" förklarade Chesterton med rätta och The Flying Inn röjer skarpt deras misslyckanden. Längs vägen har hans vision av en islamiserad, självständig ö fängslande drag som förtjänar att firas på sin hundraårsdag.
Chesterton berättar om ett krig där "den störste av de turkiska krigarna, den skrämmande Oman Pasha, lika berömd för sitt mod i krig som sin grymhet i fred" vinner en berömd seger över brittiska styrkor, vilket leder till ockupation av England, till att turkar tar över polisväsendet och det ökande inflytande av en "framstående turkisk mystiker", en Misysra Ammon, som förespråkar sådana islamiska seder som att inte äta fläskkött, förbud mot representativa bilder, att ta av sig sina skor vid ytterdörren och månggifte för män.
Men den mest framträdande islamiska seden och den runt vilken The Flying Inn kretsar är Oman Pashas påbud att förstöra vinodlingarna och förbudet mot alkohol. Lord Philip Ivywood, en ivrig, progressiv dhimmi-elev till Ammon införde 1909 ett förbud mot alkohol som endast tillät smärre undantag: byggnader med värdshusskyltar utanför (i avvaktan på deras allmänna försvinnande) och två kända utskänkningsställen för (naturligtvis) parlamentsledamöter, Claridges Hotel och Criterion Bar. För övrigt serverade pubarna saft, te och annat som Chesterton kallar "Saracen-drycker".
 The Old Ship är ett vanligt namn på pubar och värdshus. Denna ligger i Aveley, England. |
En modig irländsk sjöman och en engelsk värdshusvärd utnyttjade det förstnämnda kryphålet och reste genom landet med en skylt från puben "The Old Ship", en gigantisk kagge med rom och en stor trumma cheddarost. Deras uppsluppna bedrifter och Lord Ivywoods växande raseri utgör huvuddelen av denna fantasinovell som kulminerar i ett engelskt uppror mot Ivywood, mot Londonistan, mot den fezbärande turkiska polisstyrkan och deras absolutistiska politik. Hatet mot "att krossas av bruna och gula mäns vapen … har gjort engelsmännen till något de inte varit på århundraden". Deras heroiska uppror resulterar i att Oman Pasha dör "med ansiktet vänt mot Mecca" och pubar öppnar igen.
 Fezbärande soldater i Attacken av Fausto Zonaro (1854-1929) en återgivning av Slaget vid Domekos i det Grekisk-turkiska kriget 1897. |
Även om den är en utmaning att läsa så förutspår denna överdrivna berättelse på ett kusligt sätt vår tids allians mellan vänstern och islamister, ett fenomen som annars varit nästan osynligt fram till 1980-talet. Vänsteranhängaren Ivywood kallade långt före George Galloway och Carlos Schakalen, islam för en "stor religion" och "en religion av framsteg". Han till och med vädjade om fullständig sammanslagning av kristendom och islam, som skulle kallas för Chrislam (en term som faktiskt änvänds 2014) medan en trendig präst ville att St. Pauls-catedralen skulle ståta med "en sorts dubbla emblem … som kombinerar korset och halvmånen".
Vi får på ett underhållande sätt lära oss att Ivywood skrev en biografi om den tyranniske osmanska sultanen Abdul Hamid II för serien Progressiva potentater föregripande (bland andra böcker) Patrick Seales uppblåsta biografi om Hafez al-Assad. Dagens vänster finner ursäkter för kvinnlig könsstympning och Ivywood övergav västerländska flickor som rövats bort till turkiska harem med motiveringen att "det bör inte ske några nya störningar av de vänskapliga eller inhemska band som har knutits". Som ett eko av våra dagars progressiva hävdar han att turkiska kvinnor åtnjuter "den högsta friheten" samtidigt som han förringar deras brittiska motparters lott.
Chesterton förekom likaledes andra teman som på den tiden inte existerade men som idag blommar för fullt. Ivywood spekulerade om vår egen tid: om "ett århundrade eller två" sade han, "får vi kanske uppleva fred, vetenskap och reform överallt understött av islam". I denna anda förespråkade han "Asien i Europa", någonting som muslimsk invandring har åstadkommit.
Den turkiske mystiken Ammon kungjorde "något intetsägande om att engelsk civilisation grundlagts av turkarna (och) verkade tro att engelsmännen snart skulle återvända till detta tankesätt". Det är faktiskt banalt att 2014 höra islamister deklamera hur muslimer kom till Amerika i det tionde århundradet och att islam hade en ledande roll i utarbetandet av den amerikanska konstitutionen.
The Flying Inn skisserar på ett oförglömligt sätt upp en preliminär, vild och konstig bild av islam i Storbritannien, en bild som är betydligt mer verklig idag än när den publicerades för länge sedan i en väldigt annorlunda tid.
