Några uttalanden av Steven Emerson på Fox News utlöst en livlig debatt om huruvida övervägande muslimska "no-go" zoner finns i Europa. Den 11 januari sade Emerson att de "finns i hela Europa … det finns platser där regeringar i Frankrike, Storbritannien, Sverige, Tyskland inte utövar någon suveränitet. … man har i princip zoner där Shariah-domstolar inrättats, där muslimsk befolkningstäthet är väldigt hög, där polisen inte går in och det i princip är nästan ett separat land, ett land inom ett land".
 Steven Emerson talade på Fox News den 11 januari om muslimskdominerade områden i Europa. |
Även om Emerson, som jag beundrar för hans moraliska mod och undersökande journalistiska förmåga, omedelbar bad om ursäkt för sitt "hemska misstag" att säga att städer som Birmingham, England "är totalt muslimskt och icke-muslimer går helt enkelt inte dit", så tog han inte upp den större frågan om huruvida no-go zoner faktiskt "existerar i hela Europa" och är platser där regeringar "inte utövar någon suveränitet".
Har han rätt om detta?
I en bloggpost 2006 kallade jag muslimska enklaver i Europa för no-go zoner som en icke-förskönande omskrivning av den franska frasen Zones Urbaines Sensibles eller känsliga stadsområden. No-go zoner blev därefter standard på engelska för att beskriva områden med muslimsk majoritetsbefolkning i Västeuropa.
Efter att ha tillbringat tid i banlieues (förorter) i Paris i januari 2013, såväl som i deras motsvarigheter i Aten, Berlin, Bryssel, Köpenhamn, Malmö och Stockholm har jag dock börjat tänka om. Jag fann att dessa områden "inte är fullfjädrade no-go zoner" --- i betydelsen ställen där regeringen har förlorat kontrollen av territoriet. Inga krigsherrar dominerar; Sharia är inte lagen i området. Jag beklagade då att jag använt termen no-go zoner.
 En resebyrå i Berlin i oktober 2010. |
Så vad är dessa platser? En unik och ännu inte namngiven blandning.
Å ena sidan kan västeuropeiska stater ingripa var som helst när som helst i sina suveräna territorier. Som skjutningen i Verviers och de efterföljande räderna i Belgien visar så betyder deras överväldigande styrkefördel – inklusive militär, underrättelse och polis – att de inte har lämnat ifrån sig makten.
 Efter en terroristattack i maj 2014 var polisen ute i full styrka i det judiska området i Antwerpen, Belgien. |
Å andra sidan väljer regeringar ofta att inte påtvinga sin vilja i områden med muslimsk majoritetsbefolkning utan tillåter dem betydande självstyre, inklusive i vissa fall de Sharia-domstolar som Emerson nämnde. Alkohol och griskött är effektivt bannlysta i dessa stadsdelar, månggifte och burkor är vardagsmat, polisen går endast in varsamt och i stort antal och muslimer kommer undan straff för förseelser som är olagliga för resten av befolkningen.
Barnsexskandalen i Rotherham, England är ett starkt exempel. En officiell utredning fann att under sexton år, 1997-2013, hade en krets av muslimska män sexuellt utnyttjat – genom bortförande, våldtäkt, gängvåldtäkt, trafficking, prostitution, tortyr – åtminstone 1400 icke-muslimska flickor, vissa så unga som 11 år. Polisen fick en stor mängd klagomål från flickornas föräldrar men gjorde ingenting; de kunde ha agerat men valde att inte göra det.
Enligt utredningen "prioriterade polisen inte CSE (sexuellt utnyttjande av barn), de behandlade många av barnoffren med förakt och vägrade betrakta misshandlandet av dem som ett brott". Än mer alarmerande är att i vissa fall "spårade fäder upp sina döttrar och försökte få bort dem från husen där de misshandlades endast för att själva arresteras när polisen kom till platsen". Ännu värre, flickorna "greps för förseelser såsom störande av allmän ordning utan att några åtgärder vidtogs mot förövarna som våldtog och sexuellt utnyttjade barnen".
Ett annat exempel, också brittiskt, var den så kallade Operation Trojan Horse som blomstrade från 2007 tills 2014, där (återigen enligt en officiell utredning utredning), en grupp skoltjänstemän utvecklade "en strategi för att ta över ett antal skolor i Birmingham och styra dem efter strikta islamiska principer".
Vad skall man kalla Rotherham och Birmingham? De är inte no-go zoner, varken geografiskt eller suveränt. Det är här vi – Emerson, andra (såsom Louisianas Guvernör Bobby Jindal), och jag misslyckats. Det engelska språket saknar en lättillgänglig term för detta. Och på goda grunder: Jag känner inte till någon historisk parallell där en majoritetsbefolkning accepterar traditionerna och även kriminaliteten från fattigare och svagare invandrargrupper. Världen har aldrig sett någonting liknande denna samtida västerländska blandning av prestation, skygghet och skuldkänsla, av enormt överlägsen makt som matchas av en djup ovilja att använda den.
Istället för no-go zoner föreslår jag halvautonoma sektorer, en term som betonar deras oklara och icke-geografiska natur – för att möjliggöra en mer precis diskussion av vad som utan tvekan är Västeuropas mest akuta problem.
