För att förstå utvecklingen av Islam i länder i Västvärlden har jag gjort det till en vana att besöka områden med muslimsk majoritet såsom Lakemba i Australien, Lodi i Kalifornien och Lunel i Frankrike. Men London, England är unikt i sin omfattning av islamisk prägling.
Områden med muslimsk majoritet består i allmänhet av fattiga, oattraktiva bostadsprojekt långt ifrån stadskärnan som för länge sedan övergivits av sin ursprungliga inhemska arbetarklassbefolkning. De kännetecknas ofta av män som sitter på kaféer och kvinnor som är instängda i hemmet. De lider av en rad sociala patologier inklusive arbetslöshet, kriminella gäng och narkotikahandel.
London har sådana områden också och de är väldigt stora; men det som gör den engelska huvudstaden unik är den kraftiga muslimska närvaron i de mest centrala och dyra delarna av staden, där muslimerna inte utgör en majoritet. Denna närvaro visar sig på två sätt.
För det första det förnäma muslimska inslaget. Enligt en CBRE studie så investerade folk från Mellanöstern mer än $4,2 miljarder i Londons kommersiella fastigheter 2015 (det senaste hela året det finns statistik från). Dessa pengar tenderar att investeras i högprofilerade fastigheter såsom Shard, stadens högsta byggnad; Harrods är dess mest glamorösa varuhus; Claridges dess mest luxuösa hotell; och köpandet av den tidigare amerikanska ambassadbyggnaden.
 Folk från Mellanöstern äger några av Londons mest framträdande byggnader. |
På ibland väldigt uppenbara sätt markerar muslimska innehavarare sitt ägarskap. Harrods har till exempel framträdande skyltar som annonserar halal i matavdelningen och skyltdockor som bär hijab.
 Harrods matavdelning annonserar framträdande sin halal mat. |
 Vissa skyltdockor på Harrods bär hijab. |
Mellanösternrestauranger, klädaffärer och hårfrisörer finns det naturligtvis många av, men mer överraskande är de affärer som har skyltar på arabiska, persiska och urdu men som inte har någon anknytning till muslimer såsom apotek, ett spa, en klinik med kinesisk medicin och ett företag som erbjuder flygplatstransfer. Många av dem finns på Edgware Road eller i dess närhet.
______________
______________
______________
______________
Även den amerikanska kedjan Cinnabon har en skylt på arabiska.
I visa fall är namnet på affären endast på arabiska.
 "Sawt wa-Sura," (Röst och bild). |
För det andra är den muslimska närvaron underförstådd i de intensiva, genomgripande och deprimerande säkerhetsåtgärder som satts in mot jihadistiskt hot om våld. Dessa sträcker sig från skyltar med uppmaningen "Spring, Göm dig, Berätta" ("Run, Hide, Tell") till betongsuggor, barriärer och grindar.
Särskilt uppenbara är de många skyddsåtgärder som installerades i mars 2017, omedelbart efter att en våldsam islamist, Khalid Masood, dödade fem personer på Westminster Bridge. Under ett besök nyligen i centrala London så funderade jag över en av dessa installationer, en metallbarriär som helt och hållet omger Green Park.
 Barriären som omger Green Park. |
Barriären är sammanhängande, den bryts endast av enstaka smala grindar, antingen gula eller grå, vilka gör att fotgängare kan komma in i parken. Ingen kontrollerar väskor vid dessa grindar så säkerhetsåtgärderna förhindrar endast bilar och lastbilar från att köra in i parken. Men varför skulle någon köra in ett motorfordon i parken? Visserligen ligger Buckingham Palace i närheten men på andra sidan en bred gata, så att bygga en barriär runt Green Park bidrar inte till att skydda det. Barriären skyddar till synes gräs och träd.
 En ingång till Green park. |
Kanske den sorgligaste aspekten av dessa säkerhetsåtgärder är den strålande blå Devonshire-grinden som blockeras av den fula grå barriären.
 Devonshire-grinden från 1600-talet, designad av den berömde arkitekten Inigo Jones. |
Inte heller är betongsuggor, barriärer och grindar unika för London. I Birmingham till exempel såg man de välbekanta gula grindarna (kompletta med hjälpsamma ingångs- och utgångsmarkeringar).
 En ingång till Julmarknaden i Birmingham, England. |
Dessa säkerhetsåtgärder sträckte sig även in i den minsta gränden.
 En gränd vid ingången till Birminghams Julmarknad. |
Mer än någon annan större västerländsk stad har London en arabisk-, Mellanöstern- och islamisk prägling, från dess borgmästare till dess kommersiella fastighetsmarknad. Jag önskar jag kunde vara optimistisk om resultatet av detta experiment, något som majoriteten av den engelska befolkningen är än idag.
